De gör upp med kroppshetsen

Julia Skott: Folk blir provocerade av tjocka människor

helskärm

Nu är det dags att en gång för alla säga nej till retuscherade modeller, bantningshets och kroppskomplex. En ny rörelse för ett annat ideal håller på att växa fram på nätet. Målet? Att vi alla ska älska oss själva, precis som vi är! Vi kikar närmare på kroppspositivismen.

Du som använder Instagram har säkert sett dem. Foton med hashtags som #bodypositivity, #bodylove eller, helt enkelt, #kroppspositivism. På det bilddrivna sociala mediet sprider sig budskapet från rörelsen som vill förmedla att vi alla duger precis som vi är. Närstudier av kroppar av alla dess slag flödar ut från ­tusentals aktiva världen över, för att göra upp med gamla ideal och förutfattade meningar om vad som är vackert.

– Det är lätt att tro att det här är en rörelse som främst är till för folk som är tjocka eller annorlunda. Men tankar om normer och vilka kroppar som får synas är ­något som berör de flesta. I och med Instagram och andra sociala medier har tröskeln för att själv kunna hitta och delta i en sådan diskussion blivit mycket lägre, ­förklarar Julia Skott.

Hon är journalist och gav 2013 ut boken Kroppspanik. I den gjorde hon, med stöd i så väl forskning som personliga erfarenheter, upp med kroppshetsen i samhället och med bilden av att bara en viss typ av kroppar kan vara hälsosamma. Inspirationen hämtade hon bland annat från bloggen Kroppsbilder, en ”digital simhall” som hon själv öppnat några år tidigare för att låta­ besökarna se människor av alla­ möjliga storlekar, färger och former. Kroppsbilder var en tidig föregångare till det som sker på Instagram i dag, med en sofistikerad metod att o­avsett om du vill det eller ej via skärmen leta sig in i ditt inre:

– Det finns forskning som visar att vi blir mer accepterande mot olika sorters kroppar ju fler olika sorter vi ser, säger Julia.

– På samma sätt som vi vet att vår hjärna påverkas av reklam ­påverkas vi också av kropparna vi ser till exempel på tv eller i media, och eventuella ideal som de förmedlar. Om vi däremot får se en mångfald av stora kroppar, mellan­kroppar, mörka kroppar, kroppar med funktionsvariationer och så vidare så blir vi mer öppna.

Det är alltså inte bara traditionella medier och retuscherade modellkroppar på tidningsomslag som påverkar hur vi känner kring våra egna kroppar. I en tid där alla kan skaffa egna digitala kanaler kan alla vara med och bidra till sundare, eller mindre sunda, ideal. En maktkamp mellan de moral­koder och normer som styr hos Instagram och Facebook och de allt mindre fogliga användarna har uppstått som resultat.

#freethenipple-rörelsen är ett exempel, där kvinnor genom att posta bilder på sina bröst tagit ställning för att alla bröstvårtor ska få synas, inte bara mäns. Ett annat är de många vittnesmålen om hur bilder på tjocka kvinnor har blivit censurerade och tagits bort. Samtidigt har smalare kroppar, i samma pose och lika avklädda, fått vara kvar hos sociala medie­-jättarna. Signalen att vissa kroppar är mer okej än andra är stark. Samma typ av fördömande gav medieprofilen Katrin Zytomierska uttryck för när hon gästade TV4 i höstas.

– Det här är någonting som folk skrattar åt och hånar. Det här är humor, sa hon om konstnären Stina­ Wollters videoklipp.

helskärm

Wollter lägger ofta upp bilder på sin kropp, både med och utan kläder, och har med sin obrydda stil där hon gör precis som hon vill utan att försöka se ut på ett visst sätt eller passa in blivit i det närmaste en idealkrossande nät­ikon. Zytomierska bad visserligen om ursäkt för sitt uttalande, sagt i samband med en diskussion om just kroppspositivism i Malou ­efter tio. Men debatt följde ändå.

– Folk blir provocerade av tjocka människor. Och ännu mer provocerande än en tjockis är en tjockis som dessutom är glad. Om det då kommer någon som Stina Wollter, eller jag själv, och visar upp sin mage och är lycklig blir det jobbigt, tror Julia Skott, och fortsätter:

– Fetma är lika med ohälsa i så mångas ögon. Jag har fått mycket reaktioner om att jag skulle uppmuntra en osund livsstil och att jag borde tänka på vilka ideal jag sprider till unga tjejer när jag talar om att det är okej att vara som man är. Men det är inte farligt att läsa om att det går bra att vara tjock och lycklig eller se en bild på en kropp som inte är normsmal. Att sätta på tv:n en helt vanlig dag däremot, det är farligt.

Vanessa: Det ska synas att jag känner mig vacker

helskärm

”Jag började ta bilder på min kropp för ungefär fyra år sedan. Det var mest för att jag ville vara kreativ. Jag har pluggat till fotograf och tänkte att jag skulle ta lite konstnärliga bilder. Men så märkte jag att jag ville passa in. Att jag tänkte att jag måste dra in magen eller stå i vissa vinklar för att se bra ut.

Steg för steg började det där ­utveckla sig. Till slut bestämde jag mig för att inte bry mig. Jag ser ju ut som jag gör. Om jag lägger upp bilder där jag är precis som jag är kanske det kan inspirera andra att våga göra samma sak. Varför skulle­ att ta bilder på sig själv bara vara något för size zero-tjejer?

Jag har alltid fått kommentarer om hur jag ser ut. När jag var liten kunde jag ljuga om att jag redan ätit. Som svart kvinna blandas allt det där dessutom ihop. Jag är både tjock och svart, vilken kombo!

Att vara feminist, svart och kroppsaktiv är lika viktigt för mig, och de tre perspektiven hör ihop. Ibland kan jag bli trött på att det känns som att jag alltid måste stå till svars just för att jag är alla de tre sakerna. Men jag vill verkligen inte att barn och unga tjejer i framtiden ska behöva gå igenom det jag har gått igenom, mobbning, ätstörningar. Den tanken gör det värt att fortsätta kämpa för en förändring.

Många har haft åsikter om mina bilder. Om en kurvigare tjej lägger upp en bild på sig själv till exempel på stranden är det som om den automatiskt tolkas som ”sexig”. Till folk som tycker så brukar jag kontra med att skicka en bild på en smal tjej. Fråga varför det är okej när hon sitter i en viss pose men inte när jag som har lite mer av mig själv gör samma sak.

En svårighet kan vara att vara tydlig med att det inte handlar om att jämföra sig. Du kan aldrig få en likadan kropp som någon tjej du ser på Instagram. Det du däremot kan göra är att en dag när du känner dig mindre pepp ta fram flödet. Titta på alla de här grymma, starka kvinnorna och bli inspirerad att tänka att du ­också duger som du är. Jag vill gärna ha en konstnärlig twist i mina foton.

Men jag vill också att bilderna jag tar ska ha en stärkande känsla för den som tittar. Att det ska ­synas att jag känner mig vacker.

Tjejerna jag följer som också postar bilder på sig själva har gett mig så himla mycket. Jag tror jag skulle kunna skicka ett meddelande till var och en av dem om jag kände att jag behövde prata om något. Innan har jag alltid känt mig ensam. Nu är jag om­given av en massa fantastiska kvinnor som stöttar varandra i det vi gör.

Det är som om samhället har någon slags osynlig bild av hur den perfekta kvinnan ska se ut. Man ska alltid ändra på någonting, oavsett om man är jättesmal naturligt, jättetjock eller något där emellan.

Vi får aldrig vara som vi är. Jag vill krossa det där. Ingen ska få tala om för någon hur den borde se ut.

Jag vill inte behöva känna att jag är en dålig människa om jag inte går till gymmet tre gånger på en vecka. Eller om jag äter den där hamburgaren i stället för den där salladen.”        

Fakta

Namn: Vanessa Almeida, 21.

Yrke: Jobbar i restaurangbranschen.

Familj: Sambo.

Bor: Farsta, ­Stockholm.

På Instagram: @vanessa.noir

Cassandra: Folk skrev att jag var modig

helskärm

”Som så många andra tjejer har jag hatat min kropp hela mitt liv. Jag har alltid försökt förändra den. Tänkt att ”om jag bara blir smal så kommer allt bli bra”. Jag har alltid pendlat i vikt. Ner 20 kilo, upp igen. Ett tag vägde jag mig varje dag, för att känna att jag hade ­kontroll.

Kroppshat är alltid som värst på sommaren. Man vill klä av sig, bada.­ För två år sedan när mina vänner gick till stranden låg jag hemma och grinade. Men så fick jag idén att ta bilder av mig själv i bikini. Jag hade någon slags teori om att selfies funkar ju. När jag fotar mitt ansikte känner jag mig fin.

Så varför skulle det inte kunna gälla för min kropp?

Jag hade den där bikinibilden i mobilen i flera dagar innan jag postade den. Frågade kompisar om jag verkligen kunde. Men så vågade jag. Skrev någon kommentar om att ”jag vet att alla lider­ på sommaren”. Och jag fick enorm respons! Det var bortom allt jag någonsin hade kunnat före­ställa mig. Folk skrev att jag var modig och fin. Den bilden blev starten för mig.

Jag har alltid tänkt att det här med affirmationer är bullshit. Men för mig har att fotografera min kropp blivit som att stå framför spegeln och säga ”du är bra”. Jag älskar min kropp nästan varje dag i dag. Jag har slutat räkna kalo­rier, jag väger mig inte ens längre. Jag har blivit mycket lugnare och gladare. Och när jag har dåliga dagar går jag in på mitt Insta­konto och scrollar igenom bilderna på alla andra icke-normsmala tjejer som jag följer. Då rinner ångesten av mig direkt.”

Fakta

Namn: Cassandra Klatzkow, 29.

Yrke: Kommunikatör.

Familj: Singel.

Bor: Vasastan, ­Stockholm.

På Instagram: @cassklatzkow

Esmeralda: Låt ingen klanka ner på dig

helskärm

”Man får lära sig så tidigt i livet att tjock är ett dåligt ord. Jag kommer ihåg när jag var liten att jag kunde stå framför spegeln och önska att vissa av mina kroppsdelar bara inte­ fanns. I sexan började jag klä mig i pösiga, stora plagg som skulle­ dölja och håret för ansiktet. Jag ville inte bli sedd.

Jag är adopterad från Bolivia, där är folk inte lika smala som här i Sverige. Jag har alltid blivit mobbad för att jag sett annorlunda ut. Jag har också alltid haft problem med maten. En pytteliten grej som hände när jag var liten satte igång ett ätstört beteende som finns kvar fortfarande. Jag tror det är viktigt att föräldrar och andra vuxna tänker­ på vad de säger till barn vad det kommer till mat och kroppar.­ Små kommentarer, som egentligen bara menar väl, kan få så stora konsekvenser.

Eftersom jag själv haft, och har, svårt med självkänslan är det extra viktigt för mig att visa andra tjejer att de måste älska sig själva. Det betyder så mycket att få se olika sorters kroppar. Om jag kan bidra till att andra mår bättre genom att synas på Instagram så gör jag det. Jag vill visa andra i samma situation att de inte är ensamma.

Många tycker att vi som postar bilder på våra kroppar gör något konstigt. Att vi bara söker uppmärksamhet. Men det här handlar inte om att vilja ha komplimanger. Det jag vill är att skrika ut till alla kvinnor, alla människor, att de ska vara stolta över sig själva! Låt ingen klanka ner på dig, du förtjänar bättre. Den här kroppshetsen som är överallt måste få en vändning.”

Fakta

Namn: Esmeralda Frank, 21.

Yrke: Konstnär.

Familj: Mamma, pappa, bror, pojkvän John.

Bor: Göteborg.

På Instagram: @esmeraldafrankcastillo

Fler Instagramkonton att peppas av

@ylvahoward – Göteborgstjej som postar vackra, konstnärliga foton, gärna i rosa ton.

@riechellig – Gabrielle Chellig älskar Beyoncé, tar fantastiska bilder och har precis startat en egen youtube-kanal.

@babe_ebba – Ebba Nilsson har fler än 18 000 följare och är en av den svenska kroppspositiva rörelsens mest kända namn.

@afternoondlite – Delight Hägg Obinongos konto är privat, men hennes personliga, kreativa flöde har ändå fler än 1 000 följare.

@rnbhermansson – Konstnären Kakan Hermansson (känd från På spåret) tar även på Instagram ställning mot skeva ideal och normer.

Sara Martinsson