Vi måste prata om människoliv

Nivette Dawod

470 000 människor har dött i krigets Syrien

470 000 människor.

Nästan ett helt Göteborg har dött i krigets Syrien på fem år, enligt en ny rapport.

Nära dubbelt så många som FN under lång tid har befarat.

Nu är det dags att vi börjar prata om människoliv.

Lite undangömd, och med en otydlig rubrik, släpper brittiska tidningen The Guardian sin exklusiva artikel om den chockerande rapporten från Syrian Centre for Policy Research, SCPR.

Den ideella organisationen har genom idogt uppgiftssamlande på syrisk mark kommit fram till att det inte alls är strax över 250 000 människor som har dött i krigets Syrien, som FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter har uppgett.

Det ska vara 470 000 människor.

Nästan en halv miljon människor.

Nästan ett helt Göteborg.

Något som ger trovärdighet åt siffrorna är att SCPR fram tills nyligen befunnit sig i Damaskus, Syriens huvudstad, och därför i hög grad kan sägas ha förstahandsuppgifter om konfliktens dödsoffer.

FN-kommissariatet har däremot slutat med en kontinuerlig räkning av dödssiffror sedan mitten av 2014, efter bedömningen att det är för farligt att hämta information på marken, och att trovärdigheten är alltför svårbedömd vad gäller andrahandsuppgifter från olika organisationer eller intressenter i Syrien.

Men vi måste nog sluta prata om siffror nu.

Vi måste ta in att det här handlar om människor.

Om det blir lättare att förstå vad som sker i Syrien genom paralleller till Sverige kan vi fortsätta så här:

I staden Homs, där protesterna mot presidenten Bashar al-Assad inleddes i mars 2011, bodde vid den senaste folkräkningen före kriget nästan lika många människor som i Stockholm. Alldeles nyligen kunde brittiska tv-kanalen Channel Four visa en drönarfilm inifrån Homs där varenda byggnad är sönderbombad.

Gatorna gapar tomma.

Eller så här:

Enligt Röda Korset har 50 000 människor flytt den senaste veckans ökade strider på Aleppos landsbygd, där syriska militären med hjälp av bland annat Ryssland och Iran har sökt bryta belägringen som rebeller och islamister haft i främst nordvästra Aleppo sedan 2012.

50 000 människor.

Som ett helt Sundsvall.

Människor som behöver husrum, mat och vatten och nu befinner sig i ett ingenmansland vid den turkisk-syriska gränsen därför att Turkiet sagt till EU att man inte har infrastrukturen att ta hand om fler flyktingar.

Om vi nu ska prata om infrastruktur kan vi också prata om Syriens motsvarighet.

I SCPR-rapporten står det att många institutioner i landet har utplånats på fem år.

70 000 av de 470 000 människorna som har dött tros ha gjort det därför att de inte har kunnat få medicin för sina kroniska sjukdomar, för att de har svultit ihjäl i brist på mat i regim- eller rebellbelägrade områden, för att de har druckit smutsigt vatten eller levt i skitiga flyktingläger inne i Syrien.

– De indirekta dödsfallen kommer att öka i framtiden, säger rapportens författare Rabie Nasser till Guardian.

Och då har vi inte ens pratat om den Internationella migrationsorganisationen IOM:s senaste rapporter:

Bara under årets 39 första dagar har över 400 människor mist livet när de försökt korsa Medelhavet för ett nytt liv i Europa.

Lika många som i en liten svensk tätort.