Ordkrig om Palmemötet

Lisa Röstlund

Ex-polisen som utpekas för att ha frågat affärsmannen ”Johan” om att skjuta Olof Palme förnekar.

Via frun hälsar ex-polisen att det skulle kunna vara "fyllesnack", skriver Expressen.

Men Johan anser avfärdandet vara naturligt och tillägger:

– Vi drack väldigt lite. Han ville hålla sig nykter, säger han till Aftonbladet.

Aftonbladet berättade i januari om affärsmannen, tävlingsskytten och jägaren "Johan", som uppger att han på en middag i september 1985 blev tillfrågad av en polis i bekantskapskretsen om att skjuta Palme.

I september kunde Aftonbladet avslöja att ex-polisen nyligen förhörts av Palmeutredarna kring Johans uppgifter.

Till Aftonbladet ville ex-polisen, som efter mordet emigrerade till en annan världsdel, i förra veckan varken bekräfta eller dementera att han skulle ha ställt frågan.

Samtidigt bekräftade tidigare justitieminister Tage G Peterson att ex-polisen fanns med i utredningen redan 1988.

"Fyllesnack"

Nu bekräftar ex-polisen och hans fru för Expressen att de åt middag med Johan.

– Vad jag kan komma ihåg åt vi en god middag, med mycket vin och så småningom mycket whisky. Vi lullade hem någon gång vid fyrabläcket vid morgonkvisten, säger hustrun till tidningen.

 Frågan om att skjuta Palme kan ha att göra med "fyllesnack", hävdar de:

– Det här påståendet som han säger. Det vet vi inte riktigt var han fått ifrån. Det kan vara fyllesnack, inte vet jag. Alltså, det är för otroligt det han säger, säger hustrun till Expressen.

Hon uppger också anledningen till att de valde att emigrera:

– Vi bestämde oss redan 1976 att vi skulle flytta utomlands någonstans. Sedan tog det så många år innan vi hittade någonstans dit vi ville flytta till. Och när vi hittade vi hittade vart vi skulle flytta blev min pappa svårt sjuk, och då ville jag inte flytta från Sverige. Han dog i april 1986. Sen flyttade vi till X två år senare.

Ville inte bli påverkad

Johan bemöter påståendet om att frågan om att skjuta Palme skulle ha kommit till honom från ex-polisen under berusat tillstånd:

– Det stämmer inte. Vid det här tillfället var han, och även hans fru som var med på middagen, ytterst sparsamma med alkohol. Det dracks vin till maten. Om det dracks någon sprit var det på sin höjd en liten avec till kaffet. Jag reagerade på att de inte ville ha starksprit. Jag minns särskilt att jag försökte truga honom till ytterligare förfriskningar, men det avböjde han. Jag minns bestämt att varken hon eller han ville ha grogg efter maten. Han gav intrycket av att han inte ville bli alkoholpåverkad, att han ville behålla kontrollen.

Allvarlig ton

Enligt Johan hade polisen berättat att en grupp poliser "hade koll" på Palme, och noterade och kommunicerade var han befann sig då de fick uppgifter om det.

Johan återger det han säger sig komma ihåg från tillfället då frågan ställdes:

– Jag minns tydligt att när min fru gick ut i köket och hörde inte samtalet. Då, med låg röst, tog han upp att han skulle vilja fråga mig en sak. När jag då sa “Visst”, betonade han med allvarlig ton: “Du måste hålla absolut tyst”. Det lovade jag göra och det ledde till att han frågade mig rakt ut om jag ville åta mig att skjuta Palme.

– Då skrattade jag till och tyckte att det var ett bisarrt skämt och skämtade bort det, i stil med “Det förstår du väl att jag inte kan göra? De skulle kunna spåra kulan till mina vapen omedelbart”. Då säger han spontant: “Det förstår du väl att det inte handlar om dina vapen. Det skaffar jag ju fram, ett vapen”.

Detaljer om vapen

– Då ställde jag faktiskt frågan: “Hur skulle det gå till?”. Och då berättade han hur det skulle gå till: att när de griper personer och de har vapen på sig så ingår det i upprättandet av beslagsprotokollet att de räknar upp allt som vederbörande har när den visiteras. Och när vederbörande har en revolver, eftersom det handlar om en revolver som till skillnad från pistoler inte kastar ut hylsor, “Då tar inte vi upp revolvern i beslagsprotokollet, och så när buset ska skriva på, så ser ju vederbörande att revolvern inte är med, men det blir inga protester mot det, utan då skriver buset på, så slipper man den åtalspunkten”.

Ogillade båda Palme

Hade ni diskuterat Palme innan?

– Det hade säkert förekommit. Vid den tidpunkten diskuterade alla Palme. Han var väldigt mycket i medierna. Det fanns inte någon som inte hade en åsikt om Palme. Även bland socialdemokraterna fanns de som var kritiska mot Palme. Han väckte känslor överallt.

Och vad sa ni om Palme?

– Det kommer jag inte exakt ihåg, men han tyckte inte om Palme, han var väldigt negativt inställd mot Palme. Och jag tyckte inte heller om Palme. Jag hade dock inte den hätska inställning mot Palme som jag uppfattade att han hade.

Varför tror du att det var du som fick frågan?

– Jag blev väldigt förvånad när jag fick frågan och förstod att den var på allvar. Men jag har ingen välgrundad teori, det blir bara spekulationer: Jag: framgångsrik direktör, tävlingsskytt, van att hantera vapen. Det är klart att om jag sagt att jag tyckte om Palme hade han inte frågat mig. Men då tror jag heller inte han hade umgåtts med mig.

Skrattade inte

Hur reagerade du när du fick frågan?

– Jag försökte skratta bort det hela. Du kan ju alltid slänga ur dig ett skämt: “Ska vi råna Riksbanken tillsammans?” eller något liknande, drastiskt. Så när han frågade det försökte jag ju svänga ur det hela: “Det fattar du väl att jag inte kan göra det eftersom mina vapen skulle spåras direkt?”. Det var ju ett sätt för mig att komma ur den här obehagliga frågan.

Vad var det som fick dig att uppfatta frågan som allvarligt ställd?

– Det märktes på situationen. Dels genom att han i förväg var ytterst angelägen om att få mig att lova att hålla tyst, med allvarsam, lågmäld ton, mycket allvarlig ton att jag måste hålla “Absolut tyst”. Det upprepades inte, men betonades. Det var förberedelsen till frågan, och då hajade jag till över allvaret. Han skrattade inte då han ställde frågan, det var inget raljant över den.

Tvärstopp efter att ha nekats

Enligt Johan var ex-polisens fru med under hela samtalet.

Sa hon något?

– Ingenting. Total tystnad. Hon reagerade inte alls, satt helt avspänd.

Hur reagerade han då du avböjde?

– Han blev tvärtyst. När han förklarat det här med vapnen så sa jag: “Ja, men jag är i alla fall inte intresserad”. Då var det tvärstopp. Sedan berördes inte frågan någonting mer, det var mer en obehaglig tystnad. Sedan pratade vi om andra saker, “social talk”, som inte alls hade med det att göra.

Hördes aldrig mer

Vad tänkte du sedan när Palme mördades?

– Det var ju obehagligt. Väldigt obehagligt. Jag var på tjänsteresa och hörde av en slump det här på nyheterna. Jag ringde till min fru mitt på natten och berättade. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra då det hade skett. Först tänkte jag att jag skulle kontakta polisen, men i och med att det i medierna framgick att tusentals hörde av sig till polisen med tips tänkte jag att jag kan inte ringa och berätta det här nu. Då skulle de tänka att jag var ytterligare en stolle, och jag skulle drunkna bland alla andra tips. Jag tänkte att jag måste avvakta med att berätta det här.

Johan berättar att de efter middagen aldrig hördes mer. De har däremot setts vid ett par tillfällen, senast vid en större middag i fjol, då de endast utbytt artighetsfraser.

"För mig är det klarlagt"

Enligt Johan har han tidigare haft kontakt med en Palmeutredare, som avfärdat hans uppgifter.
Tror du att ex-polisen på något sätt var involverad i Palmemordet?

– Nej, det vill jag absolut inte spekulera i. Jag tycker det är viktigt att man skiljer ut två saker: polisspåret och själva gärningen är en sak. Den har jag ingen uppfattning om. Däremot är det så att jag vet att det fanns en konspiration om att skjuta Palme, där ett antal poliser ingick, det är fakta. Hur många poliserna var vet jag inte. Om det fanns andra än poliser i den här konspirationen vet jag inte heller. Men att konspirationen fanns bekräftades i och med att jag fick den här frågan av honom. Och det framgick att han inte var ensam om de här idéerna. Alltså var det ett antal poliser, okänt hur många, som ingick i en konspiration om att skjuta statsminister Palme. Det är för mig klarlagt. Men sedan vet inte jag vem som är gärningsmannen, ingen aning.

Är allvarligt sjuk

Varför berättar du det här nu?

– Jag berättade det här för författaren Gunnar Wall förra året. Jag sa att jag är svårt sjuk, allvarligt sjuk, och det var en person med erfarenhet inom en myndighet som hävdade att jag ljuger när jag berättade det här för honom. Han sa inför andra människor i vår bekantskapskrets att jag ljuger. Jag tänkte att om jag dör inom den närmsta tiden vill jag ha dokumenterat, min berättelse om detta. Och då tänkte jag på Wall och hans bok om Palmemordet. Jag ringde honom och erbjöd honom att banda en intervju med mig. Och så skedde.

Att du skulle dö närmaste tiden, är du sjuk?

– Ja, jag är allvarligt sjuk.

På vilket sätt?

– Det vill jag inte gå in på.

Fotnot: Johan heter egentligen något annat.