Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Ibland är Sverige ett fantastiskt civiliserat land

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-07

Malmö.

För en månad sedan besökte jag det förödda Gaza och tänkte att jag är tacksam för att vara född i Sverige.

Jag tänkte samma sak i Malmö i går.

Där stod ett gäng ungdomar utanför Baltiska hallen och demonstrerade mot tennismatchen mellan Sverige och Israel.

”Bojkotta Israel!”

”Ingen tennis, inget folkmord!”

De var inte många, kanske 60–70 stycken, och runt dem fanns minst lika många poliser; där var poliser till fots och till häst, poliser bakom stängslet som skyddade Baltiska hallen från att stormas och poliser framför; där fanns en polishelikopter högt uppe i den gråa skyn och där fanns säkert en och annan civilklädd polis från Säpo också.

”Länge leve Gaza!”

Iman Touman, 18, ledde talkören. Hon är född i Malmö men hennes far är flykting från Gaza – en flykting från ett flyktingläger.

Iman studerar ”samhälle, personal och beteende” på gymnasiet och vill så småningom ha ett yrke där hon kan hjälpa sina medmänniskor.

Det, om något, är väl typiskt för ungdomar som demonstrerar för rättvisa och för solidaritet med bombade folk i fjärran länder, fast för Iman Touman är Gaza förstås inte fjärran. Hon har släktingar där.

Otroligt mycket korkat har sagts om protesterna mot tennismatcherna i Malmö. Rekordet innehas av utbildningsminister Jan Björklund som har fått för sig att demonstrationerna riktar sig mot ”judiska tennisspelare”, det vill säga att demonstranterna är antisemiter.

De fanns i alla fall inte bland dem jag talade med. Foad Rad, 28, en student som försörjer sig som spärrvakt, hade rest ner från Stockholm för att demonstrera. Han sa:

– Protesterna har inget med judar och judendom att göra. Det handlar om mänskliga rättigheter. Jag skulle protestera också om maktförhållandena var de omvända.

Några tjejer hade gjort en ny text till Evert Taubes ”Änglamark” och den slutade så här:

– Vi tänker stå här tills matchen är stoooppaaaaaad!

En av textförfattarna var Emma Söderman, 25, som just gått ut Malmö högskola och som i framtiden vill arbeta för att ”förändra det system vi lever i”. Hon är aktiv för en generösare asylpolitik, eller rättare sagt för att den vi officiellt har också ska tillämpas.

Ja, deltagarna var de vanliga, men det var ändå inte en vanlig demonstration.

Runt dessa unga demonstranter svärmade poliser med neongula västar. De höll sig inte på avstånd utan gick in bland demonstranterna och log (ibland ganska ansträngt) och pratade vänligt om de blev tilltalade.

Detta var polisens nya taktik. Gruppbefälet Göran Ström, hitkommenderad från Stockholm, sa att hans uppgift var att underlätta för så väl tillåtna som icke tillåtna demonstrationer.

– De ska få framföra sitt budskap.

Demonstranterna hade hittat ett litet hörn på en bollplan tillhörande Annebergskolan, och där kunde de skandera sina slagord mot Baltiska hallen hundra meter bort.

Iman Touman ledde talkörerna med bravur, men någon gång gick hon vilse i en alltför lång ramsa och då skrattade både hon och hennes vänner. Och tjejerna som sjöng att de skulle stanna tills matchen är stoppad gick hem efter någon timme.

Och Foad Rad sa att om några nazister visar sig under den stora, tillåtna demonstrationen

i dag lördag ”så kör vi bort dem”.

Och jag, jag kände att ibland är Sverige ett fantastiskt civiliserat land.