Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Räddad av pappa

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-27

4-åringen avslöjade tortyren för sin biologiske far - nu åtalas 38-årige styvpappan

VÄSTERBOTTEN. Enligt åtalet blev fyraåringen slagen och torterad av styvpappan.

Hans mamma också. Men hon vågade inte gå till polisen.

Till sist öppnade sig pojken för sin biologiske far:

– Jag hittade skador på hans kropp. Då började han berätta.

Hela sommaren gick fyraåringen runt med ett rött, svullet öga som rann.

– Mamman sa att pojken hade använt en hårsprej och att det hade runnit ner i ögat, säger en person på orten.

Enligt åtalet i Luleå tingsrätt hade den 38-årige styvpappan utsatt pojken för tortyrliknande misshandel på flera olika orter där de bott, i Värmland och norra Sverige.

Jämförs med Bobby

Åklagaren jämför med det uppmärksammade fallet från 2006 då Bobby, 10, torterades till döds.

Enligt åtalet har 38-åringen bland annat hällt frätande soda i ögat på pojken och hällt lim i hans öra.

Kastat honom i väggen och slagit honom med tillhyggen.

Tvingat honom att äta tills han kräktes.

Och under en resa mellan en ort i Västernorrland och den lilla ort i Västerbotten där de bodde tills nyligen ska styvpappan också ha bränt pojken med en cigarettändare.

Listan kan göras längre, mycket längre.

Och pojkens 26-åriga mamma vågade inte slå larm. Enligt åtalet misshandlades hon med tillhyggen och fick huvudet dunkat i väggen. Sambon hotade också att hugga av hennes händer och fötter och döda hennes föräldrar.

Trevlig mot grannar

Paret flyttade till den västerbottniska orten i februari. Den 26-åriga tvåbarnsmamman var trevlig mot grannar och bjöd på bakverk. På ytan verkade allt bra.

– Men de sista två månaderna var hon väldigt reserverad och sa bara hej, säger en person på orten.

”Jag ramlade”

I somras hade kvinnan gjort illa sin fot. Men enligt bekanta sa hon:

– Jag ramlade ner för trappan, för jag hade foppatofflorna på mig.

Fyraåringens 26-årige pappa skiljde sig från kvinnan förra sommaren,

i samma veva som hon träffade 38-åringen.

Biologiske pappan befann sig därefter utomlands under flera månader.

Men i oktober i år, när han hämtade fyraåringen, gick sanningen upp för honom:

– Barnens mor och hennes nya sambo stod utanför huset och sa att allt var bra. Men pojken ville absolut inte åka tillbaka dit. Då förstod jag att nåt var fel.

Pappan säger att pojken öppnade sig motvilligt:

– Jag hittade skador på hans kropp. Och när han började berätta kunde han gå in på detaljer. Han hade varit rädd länge.

Biologiske pappan slog larm till myndigheterna.

Häktades

I samma veva vågade även fyraåringens mamma avslöja sin mörka hemlighet för socialtjänsten.

Styvpappan greps och häktades några dagar senare.

Nu är han åtalad för grov kvinnofridskränkning, grov fridskränkning och grov misshandel.

Han ska dock inte ha rört fyraåringens lillebror.

– Det har varit helt förfärligt, jag vill inte tänka på det. Men pojkarna känner sig tryggare nu, säger biologiske pappan.

Får fyraåringen några varaktiga men?

– Ögat ser inte bra ut, men synen ska inte vara skadad. Öronen är det inga fel på. Och brännmärkena försvinner väl långsamt.

I går kväll samlades den barngrupp dit den 26-åriga kvinnan brukade gå med pojkarna.

– Visst har det varit småskador på honom. En gång hade han lapp för ögat. Vi grämer oss något oerhört att vi inte fattade vad som pågick, säger ledaren.

Gruppen skulle egentligen julpyssla i går kväll, men hela kvällen gick åt till att prata om det fasansfulla som hänt mitt i bland dem.

– Det är så fruktansvärt. Vi är chockade, ledsna och kan inte förstå.

Erkänner misshandel

Den åtalade 38-åringen erkänner misshandel mot både sambon och styvsonen, men inte i den omfattning åklagaren beskriver.

– Han säger att de haft relationsproblem som i huvudsak har rört de vuxna i familjen. Han känner djup ånger över att pojken har kommit i kläm i det, säger mannens advokat Lennart Wiklund.

Barnens biologiska pappa försöker också ta in chocken och samla sig inför rättegången som börjar nästa vecka.

Men framför allt försöker han se framåt:

– Mest av allt känner jag att jag tycker väldigt mycket om barnen och deras mamma. Vi koncentrerar oss på att hålla ihop och ordna vårt liv så gott vi kan. Men det kommer att ta tid