Dimridå om demokrati i Burma
Inför söndagens val sägs det att demokrati kommit till Burma.
Så skulle inte jag uttrycka det. Även om hon vinner blir fredspristagare Aung San Suu Kyi inte president.
Valet handlar egentligen om att militären behåller den verkliga makten under sken av demokrati.
Redan innan valet har hållits är det klart att militären besätter en fjärdedel av platserna i parlamentet. Man har dessutom makten att förhindra alla förändringar av grundlagen som militären själva låtit författa.
Redan där misslyckas valet i Burma att uppfylla grundläggande krav på vad vi i västvärlden är beredda att klassificera som demokrati.
Men ser man valet i ljuset av över 50 år av stenhård militärdiktatur så är det en klar framgång. Ett steg på vägen mot något som i bästa fall kan bli demokrati.
Men valet i sig löser inte problemen. Förra gången Burma hade något som kan liknas vid demokratiska val var 1990. Resultatet blev en jordskredsseger för oppositionen och landsmodern Aung San Suu Kyi. Men hon tilläts aldrig att ta över makten. Istället placerades hon i husarrest och en rad ledande personer i hennes parti NLD fängslades. Diktaturen återtog sitt järngrepp om landet.
Den här gången är förhoppningarna större om att valet verkligen ska resultera i att oppositionen får något att säga till om.
Uniform mot kavaj
Inga opinionsmätningar görs i Burma men det finns skäl att tro att det precis som 1990 blir en övertygande seger för Aung San Suu Kyi.
Många militärer har bytt ut sina uniformer mot välsittande kostymer och gått in i regeringspartiet USDP som bara behöver en tredjedel av rösterna för att vinna. De har garderat sig i förväg mot en snabb kursändring som hotar deras egen makt. Bortsett från militärens garanterade platser och stopp för grundlagsändringar är Aung San Suu Kyi redan i förväg diskvalificerad som president. Ingen som har barn med utländska pass har rätt att inneha posten. Fredspristagarens två söner har båda brittisk medborgarskap eftersom hennes numera avlidne make var britt. Militären specialskrev lagen för fredspristagaren.
Grundlagen ger också militären kontroll över de viktigaste ministerposterna. De tillsätter försvarsministern och inrikesministern och sköter gränskontrollen. Militären kan när som helst utlysa undantagstillstånd och därmed ta över styret.
Censuren borta
Allt detta låter väldigt deprimerande men militären har också gått med på en rad eftergifter. Censuren är numera borta även om de regeringskontrollerade tidningarna i stor utsträckning ignorerar oppositionen. Majoriteten av de politiska fångarna har släppts.
Nödvändiga förändringar för att få slut på de omfattande ekonomiska sanktioner som Burma var utsatt för av västvärlden. Militären inser att de måste börja skapa välstånd för den fattiga befolkningen om de ska ha en chans att behålla sin plats vid köttgrytorna.
Taktiken har lyckats. De flesta sanktionerna är lyfta och utländska investeringar har börjat strömma in i landet. Länder slåss om att utvinna de rika naturtillgångarna.
Ändå finns det en osäkerhet om vad som kommer att hända efter valet. Om det blir en jordskredsseger för Aung San Suu Kyi kommer militären då att acceptera det eller hitta svepskäl för att vägra låta oppositionen styra?
Om det inte blir en storseger för NLD beror det i så fall på omfattande valfusk?
Inbördeskrig
Omvärlden har en tendens att lita alldeles för mycket på samma militär som fram till för fyra år sedan drev en av de värsta diktaturerna i Asien.
Till alla andra problem kommer ett långvarigt inbördeskrig som pågår i delar av landet och förföljelsen av den muslimska minoriteten, rohinga.
Aung San Suu Kyi har uttalat sig tufft inför valet. Hon säger öppet att hon tänker styra även om någon annan formellt blir president. Det intressanta blir om militären tillåter en sådan konstellation.