Hatten av för Marit Paulsen
Publicerad 2016-07-17
Marit Paulsen loggar ut.
Det politiska fenomenets ”Sommar” är hennes sista offentliga framträdande.
Hoppas att alla lyssnade.
Vad blir det av en norsk jänta som växer upp under andra världskriget, med en tyskvänlig mor och med två syskon som anslöt sig till nazismen?
Marit Paulsen blev svetsare och facklig. Därefter folkhögskolestudent.
Sedan blev hon socialdemokrat och hyllad författare. Strax före 60 blev hon folkpartist och valdes in i Europaparlamentet. Vid 70 års ålder gjorde hon comeback och fick över hälften av Folkpartiets röster till samma parlament.
Paulsen är vår tids kanske största politiska fenomen. Men nu loggar hon ut.
”Detta är sista gången jag pratar offentligt. Nu ska jag ägna den sista lilla biten av mitt liv att gå i skogen, umgås med mina närmaste och älska min man”, säger hon.
Programmet är en hybrid av en självbiografi och ett försvarstal för EU. I början är kopplingarna vaga, men mot slutet smälter allting samman.
Lyssnaren leds i en tro att om alla bara gör som Marit Paulsen så kommer det går bra för dem också. Och att EU är ett projekt som inte får ifrågasättas på grund av dess briljans.
Men snart förstår man varför hon har gjort som hon gjort, varför hon tycker som hon tycker.
Marit Paulsen tillhör den sista generationen som såg nazismen och dess verkningar med egna ögon. För henne är EU ett medel för att det aldrig ska hända igen.
Poängen med unionen är, enligt Paulsen, att hantera konflikter och bevara den kulturella och biologiska mångfalden.
Så vad är då poängen med Marit Paulsen? Hur kunde hon bli så populär? Hon ger ingen egen analys, men svaren går att finna i berättelsen.
1. Hon har vigt sin politiska gärning åt landsbygd, skog, mat, jordbruk och hälsa – saker som berör alla, men som andra politiker har en tendens att välja bort.
2. Hon bara sysslat med sådant hon faktiskt kan. ”Jag har aldrig vågat ta en debatt kring saker jag inte förstår”, säger hon.
Hatten av. Hoppas att alla lyssnade.