Skälen till att jag inte kan bli minister
Vi har en ny handelsminister! Okej, jag fattar att ni inte trillar ner i mittgången av upphetsning där ni sitter i era bussar. Hon verkar vara en ordinärt trist person, men det är ändå en spännande tid. Det är nämligen nu som kvällstidningarna ska spänna musklerna och hitta alla liken i hennes garderob. Obetalda skatter, fortkörning och allt det där.
För att mota kvällspressen i grind arrangerar Reinfeld en presskonferens där han lägger ut alla korten på bordet.
Det sker med stor noggrannhet eftersom alla vet att minsta Toblerone på fel konto och allt går åt skogen.
Och jag sitter och tittar på detta spektakel och tänker: ”Tänk om man själv vore nyutnämnd minister.” Jag skulle ge mig själv tre dygn, knappt det. Sen skulle jag inte bara vara avsatt, utan dessutom förmodligen åtalad för vissa brott. Häng med på en liten resumé – här är anledningarna till varför jag är omöjlig som minister.
Jag har kört bil vid flera tillfällen utan att ha körkort. En gång gjorde jag det dessutom i ett reseprogram i tv. Jag har haft fogden efter mig vid flera tillfällen, senast för några år sedan när de upptäckte att jag inte betalat en enda CSN-räkning på de senaste tre åren. De krävde mig på en kvarts miljon och det blev ett jävla hallå.
Jag betalar inte heller tv-licens. Har aldrig gjort, kommer aldrig att göra. En gång hälsade de på i mitt hem, pejlarna. Från vardagsrummet hördes Jeopardys ganska tydliga vinjettmusik. ”Vad är det jag hör”, frågade pejlaren knipslugt. Men jag fick honom att förstå att det var en cd-skiva. Ha ha, vilket spån.
Jag brukar ofta skryta om min fil kand – däremot är jag inte lika ivrig att berätta om mitt utbredda fuskande när jag erövrade poängen. Jag satte nämligen i system att hitta på källor.
I en c-uppsats i filmvetenskap presenterade jag ”filmkritikern” Klas Nogger Lipponen Lindberg som min huvudsakliga källa. Han existerade naturligtvis inte alls.
Jag hittade referenslitteratur, bland annat filmen ”På med clownnäsan” av den franske impressionisten Jan L’Oscar IV. Den skildrar under 2,5 timme hur en clown tappar sin clownnäsa i golvet från olika vinklar. En oerhört intressant film, som aldrig gjorts. Eller filmen ”Papegojan och staden” av den ryska experimentfilmaren Lev Sjubin. Där filmar regissören en papegoja som flyger över en stad på så långt avstånd att den aldrig syns.
Ingen kom någonsin på mig. Men jag var inte placerad under lupp. Som nya ministern. Nya ministern är tråkig, men jag tror att det blir en spännande tid ändå.