Haninge-mamman: ”Vi behöver hjälp”

Josefine Karlsson

Mamman som varit anhållen misstänkt för att hållit sin son instängd i nästan 30 år har friats från brottsmisstankarna.

Till Expressen säger hon att de nu behöver hjälp.

– Det är psykiskt. Vi har mått så dåligt både jag och min son, säger hon.

I går släpptes den kvinna i 70-årsåldern som i söndags greps och anhölls, misstänkt för olaga frihetsberövande och vållande till kroppsskada och sjukdom mot sin son.

Mannen, som är i 40-årsåldern, hade sår över hela kroppen och saknade tänder när han hittades i lägenheten av sin syster.

I dag meddelade åklagaren att brottsmisstankarna mot kvinnan avskrivits. Sonen har i förhör sagt att han inte varit inlåst.

– Han säger själv att han kunnat lämna lägenheten när han velat och känt för det, har åklagare Emma Olsson tidigare sagt till Aftonbladet.

Mamman säger till Expressen att hennes och barnens liv varit mycket tufft, och att det förekom våld i hemmet under barnens uppväxt.

– Det började när barnen var små. Jag misshandlades grovt av min dåvarande make och barnen såg det, säger hon till tidningen.

helskärm

”Förstår att jag är sjuk”

Våldet ska ha varit grunden och starten på deras destruktiva liv, och mamman säger att utsattheten brutit ned henne psykiskt men att hon nu förstår att hon är sjuk och behöver hjälp.

Hon var inlagd på sjukhus när hennes dotter gick in i lägenheten och hittade sin bror. Han fördes till sjukhus och har behandlats för sina skador. Sedan dess har mamman inte haft någon kontakt med sin son.

– Nej, det har jag inte, men jag saknar honom. Jag vet inte om jag någonsin får träffa honom igen, säger hon.

Sonen slutade gå i skolan i sjunde klass. Flera klasskamrater har berättat för Aftonbladet att han hade en tuff skolgång. Mamman hävdar att hon försökte få honom att gå till skolan men att han inte orkade gå dit för att han mådde för dåligt på grund av familjens bakgrund.

Hoppas på att få hjälp

Mamman säger att hon inte tvingat honom att bo hemma och har försökt hjälpa honom, men att hon alltid varit hans enda trygghet. Nu vill hon att de ska få stöd och hjälp av samhället för att ordna upp sina liv.

Hon hoppas att hon och sonen kan fortsätta bo kvar i lägenheten. Men att hon inte vet vad som kommer att hända i framtiden.

 
Fotnot: Aftonbladet har varit i kontakt med kvinnan som har godkänt att vi citerar henne.