”Leif GW Persson har sällan helt rätt”
Lars Ragnar Forssberg vill ändra bilden av den folkkäre kriminologen i nya boken
Uppdaterad 2016-12-06 | Publicerad 2016-12-02
Leif GW Persson har fått sådan status i Sverige att han sällan kritiseras.
Men nu kommer boken som vågar granska polisprofessorn i sömmarna.
– Den position han har är väldigt unik. Inte ens Astrid Lindgren hade en sådan position i offentligheten, säger författaren Lars Ragnar Forssberg.
Det började när den förre polisprofessorn gästade ”Skavlan” i oktober förra året.
– Jag har alltid tyckt att GW på många sätt är en intressant person. Jag har alltid gillat hans böcker. Han har en omåttlig popularitet. Är älskad, kan man säga, säger Lars Ragnar Forssberg.
Han började fundera på vad som gjorde GW till tv-idol, ett slags institution – och vad det var som gjorde honom så populär.
– GW är jävligt rolig. Han är repliksnabb och har lustiga formuleringar. Något annat som är intressant och rätt ovanligt – och det tror jag skapar stor sympati – han är ju aldrig rädd för att prata om sin egen skröplighet. Om sin fetma, om alla 80 mediciner han käkar i veckan. Och det tror jag vädjar till vårt medlidande: ”Måtte inte han trilla av pinn den här veckan i alla fall”.
”Skriver sin egen story”
Tanken på en bok föddes och i dag kommer ”Fenomenet GW” ut.
Lars Ragnar Forssberg säger att han vill försöka rätta till bilden av GW, förklara varför han har en unik position och hur han har lyckats bli en man som kan säga nära nog vad som helst utan att någon protesterar.
– På något sätt verkar han vara en författare som hela tiden skriver sin egen story. Han skapar sig själv på något sätt hela tiden. Vem han är. Men jag avsåg inte att skriva något slags nidporträtt av GW.
Vänner drog sig ur
Under arbetet med boken stämde Lars Ragnar Forssberg träff med vänner och kolleger till GW. Många av dem drog sig ur.
– Uppenbarligen är det många som är rädda för att stöta sig med honom och vill ha en bra vänskap och då pratar man inte med den som ska skriva hans bok.
Vad angav de för skäl?
– Ett av de vanligaste var: Jag visste inte att boken skulle handla om det här. En person blev skitskraj: Vad har jag nu gett mig in på?
”Veckans brott” med Leif GW Persson lockar 1,5 miljoner tittare varje vecka.
– Han kan säga vad som helst – och bli trodd. Det är ju aldrig någon som invänder mot något GW säger i programmet, utan det är någon sorts kungsord. Man tror på vad han säger.
Lars Ragnar Forssberg beskriver hur tv-programmet ”Hylands hörna” under ledning av Lennart Hyland fick ett slags funktion av en lägereld, där människor samlades och hade en gemensam referensram.
– På samma sätt tror jag att Leif har blivit den här lägerelden. Man samlas kring ”Veckans brott”. Han spelar en stor roll, tror jag, i dag. Han är en person man beundrar, tycker är rolig att samlas kring.
I boken försöker du sätta en etikett på GW från sagans värld: mästerdetektiven Blomkvist, Ture Sventon eller Karlsson på taket. Vem av dem blev han till slut?
– Det är ju väldigt mycket Karlsson på taket, de är liksom män i sina bästa år och lite feta. Karlsson på taket har ju också en stark självbild, han tycker att han är rätt märkvärdig. Ture Sventon är ju mera ... i jämförelse med Karlsson på taket är han en mer självkritisk person.
Du skriver också att GW drar små lögner.
– Han har sällan helt rätt. Men det är ingen som kollar det. Om man ser på ”Veckans brott” och analyserar det i detalj så ser man ju att de här halvfelen eller halvrätten finns på många punkter. Men han kan göra det. Jag har ett exempel på det från Lars Ohlssons bok om kakelugnsmordet. Leif har historiska brott som han går tillbaka till i ”Veckans brott”. Där har GW 36 fel på elva minuter. Och ingen verkar ingripa.
”Lockande att kritisera”
Får man kritisera GW? Är det tillrådligt?
– Faktum är att det är många som, när jag berättat om det här projektet, ställer den lite konstiga frågan: Vågar du göra det här?
– Och varför skulle man inte kunna kritisera GW? Jag har aldrig varit rädd att kritisera personer för att de har en viss position. Snarare kan man säga att det är lockande att kritisera människor som har en hög position, säger Lars Ragnar Forssberg.
Aftonbladet har sökt Leif GW Persson som inte vill kommentera boken.
Fallen som Leif GW Persson vill lösa
