Lukas sitter isolerad på Sis – av rädsla för andra intagna
Är dömd till sluten ungdomsvård för våldsbrott
Publicerad 2023-11-25
Han säger att det var ensamheten som fick honom att begå brottet.
Innanför Sis-hemmets låsta dörrar gör rädslan att 18-åringen fortsätter hålla sig undan från andra.
– Det händer en hel del här som inte borde hända.
Incidentrapporterna från Sis-hemmet i de mellansvenska skogarna är fulla av stök, hot och våld. Där går det att läsa om överfall mot nattpersonal och hur ungdomar försökt rymma genom att använda egentillverkade vapen.
Dokumenten frammanar en bild av kaos och anarki. Den här novembereftermiddagen är dock anläggningen ödslig och tyst. De flera meter höga murarna med taggtråd på toppen ser ut att stå där helt i onödan.
”Vill ge min bild”
Men så blir vi heller inte insläppta på området där de intagna bor. Vi hänvisas i stället till administrationsbyggnaden. På ett kontor som påminner om en vårdcentral sitter en kille som vi kallar för Lukas.
Han är 18 år och bär glasögon och svarta kängor. Han är dömd till sluten ungdomsvård för ett våldsbrott. Mer än så tänker Lukas inte berätta om orsaken till att han hamnat bakom låsta dörrar.
Men något han vill säga är att han inte litar på journalister.
– Det är folk som har sagt åt mig att jag inte borde prata med media.
Hur kommer det sig att du ändå väljer att göra det?
– Det känns som att folk har helt fel uppfattning av hur det är att sitta på Sis. Jag vill ge min bild av hur det fungerar här inne.
Sitter isolerad
Det Lukas beskriver är en inrutad tillvaro. Det är väckning, dusch, frukost och sedan undervisning under större delen av dagen. Så ser det åtminstone ut för de flesta. Det här boendet tar enbart emot icke-skolpliktiga pojkar. Alltså är deltagandet frivilligt.
– Men många är med på lektionerna. Man får välja själv vilka kurser man vill gå. Jag läser grundämnena och musik och slöjd.
Skolan är vanligtvis slut vid 15-tiden. Sedan deltar en del i samtalsgrupper eller annan stödverksamhet. På eftermiddagarna finns det möjlighet att syssla med lite av varje. Kortspel och fotboll hör till favoritaktiviteterna, enligt Lukas. 21.30 låses dörrarna och då måste alla vara på sina rum.
På anläggningen sitter inte bara brottsdömda. Här finns också killar med missbruksproblem som placerats enligt LVU, lagen om vård av unga. Men Lukas har ingen kontakt med dem. För tillfället umgås han inte med någon förutom personalen.
– Jag har vård i avskildhet sedan några månader tillbaka. Jag har själv bett om det på grund av att jag upplevde att det fanns en hotbild mot mig.
Lukas uppger att han trivs bäst med att vara för sig själv. Det gjorde att det skar sig med de andra på avdelningen.
– De kunde banka på väggen och dörren till mitt rum. Då blev jag rädd.
”Kände mig inte som en människa”
Ensamheten återkommer när Lukas motvilligt berättar lite mer om sitt brott.
– Man får mycket tid att reflektera här inne, speciellt på kvällarna. Jag tror att det blev som det blev för att jag mådde extremt dåligt psykiskt. Jag hamnade helt fel i tankarna.
– Men det går inte att göra ogjort. Det jag kan göra är att försöka bli en bättre person framöver.
Vad var det som fick dig att må så dåligt?
– Jag har alltid varit udda, och det har gjort att jag blivit ganska ensam. I tonåren är det ju väldigt viktigt att höra till en grupp, men det gjorde aldrig jag. Det ledde till att jag inte riktigt kände mig som en människa.
Men det är väldigt många som mår dåligt i perioder utan att för den skull skada andra?
– Så är det, och jag vet inte varför det blev så för mig. Men när man man dåligt kan man dras till olika saker. Jag drog mig till isolering även fast det gjorde allt värre.
Ångrar du brottet?
– Absolut.
Många är kritiska mot Sis
På sistone har Sis, Statens institutionsstyrelse, fått hård kritik. Flera dåd i den blodiga våldsvågen misstänks ha genomförts av personer som varit på rymmen från låsta boenden. Det har även framkommit att de kunnat planera brottet genom att de haft tillgång till datorer eller surfplattor.
Lukas intryck av Sis är dock i huvudsak positivt.
– Visst finns det problem och det händer olyckliga saker ibland. Men personalen gör verkligen allt de kan för att allt ska bli så bra som möjligt härinne.
Hur ser du på den tid som du har kvar på straffet?
– Jag vill försöka bli bättre på det som jag inte är så bra på. Det handlar dels om skolgrejer, men också om att jag vill lära mig socialisera med andra. Jag vill göra något vettigt av åren här.
