Selmas trygghet försvann efter H&Ms besked: ”Det känns som ett hån”
Publicerad 2023-02-07
Selma har arbetat över tio år för H&M.
För några dagar sedan kom ”hyvlingen”. Sju timmar per vecka blev kvar.
–Det känns som ett hån. Jag blev ledsen men egentligen mest arg. Hur kan man behandla sin personal på det här sättet?
H&M vill göra sig av med butikspersonal. Det gör genom så kallad ”hyvling” där de anställda erbjuds nya kontrakt med betydligt färre timmar. Valet är att antingen acceptera det nya avtalet eller säga upp sig.
Selma är i 30-årsåldern och har arbetat i flera H&M-butiker i Stockholmsområdet. När hon fick sitt första jobb för över tio år sedan var hon stolt över att vara en del av företaget. Men sedan dess har det ”ruttnat” berättar hon.
– Kulturen inom företaget har hela tiden förändrats till det sämre. Jag vet inte vad det är. Allt ska se väldigt bra ut. Man jobbar med hållbarhets- och personalfrågor, men sen fungerar det inte i praktiken. Det är ett spel för gallerierna.
PLUS: Så vill H&M göra sig av med butikspersonalen
Kallades till samtal
Droppen för henne kom förra veckan. Ett mejl som sa att de lokala förhandlingarna med facket i Stockholm var färdiga och att de som påverkas kommer kontaktas av sin chef. En av dem var Selma som kallades till samtal några dagar senare.
– Min chef sa att min tjänst på 35 timmar inte kommer finnas kvar och att det företaget kan erbjuda mig sju timmar i veckan. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag svarade.. Jag var i chock. Jag visste att det skulle dras ned på timmar men inte att det skulle vara så extremt.
Hon var inte den enda. Flera av hennes kollegor fick också samtal. Selma beskriver det som en chock för många, men från H&M har de inte hört någonting efter samtalen. Ingen information om vad som kommer hända och var man kan vända sig om man har frågor.
– Det är verkligen som att ingenting har hänt. Jag blir lite provocerad av det. Det måste ändå finnas utrymme för att prata om det inom företaget. Men inte ens det vill de göra för oss.
Att prata om det med kollegorna är också svårt eftersom de ska bemanna butiken.
– Alltid när sådant här händer får vi veta att man ska försöka att inte prata om det i butiken eller med kollegor. De säger att folk kan må dåligt och att alla kan ha olika känslor. Så det känns ändå som att de tystar ned det lite.
Olika besked till alla
Något som upprör Selma mest är att alla fått olika besked. Hon, som arbetat över tio år, får sju timmar. Andra får mer. Logiken bakom besluten är det ingen som förstår och varför man fått ett visst antal timmar är höljt i dunkel. Men en sak vet hon. Sju timmar i veckan kan hon inte överleva på.
– Nej, det går såklart inte. Sen är det alltid så med de här kontrakten att man kan få tag på fler timmar och jobba mer. Men det är tryggheten som jag haft som försvinner. Förut hade jag nästan en heltidstjänst. Varför ska jag vara kvar på ett företag som inte vill ge mig det?
Beskedet har rört upp mycket känslor, både hos Selma och hos hennes kollegor. Att hon efter över tio år inom företaget får den här typen av besked känns närmast som en förolämpning.
– Ett sjutimmars kontrakt är ju inte värt någonting. Då är det bättre att inte ha det. Det känns som ett hån. Jag blev ledsen men egentligen mest arg. Hur kan man behandla sin personal på det här sättet? Man har kämpat och gett allt och lite till för dem.
Selma har redan börjat leta efter nytt jobb, men hur det kommer gå vet hon inte med tanke på arbetsmarknaden. Fram tills dess accepterar hon kontraktet på sju timmar och försöker få så många extrapass som möjligt. Så många alternativ finns inte. Hyran ska betalas.
– Det är så här H&M har blivit. Polerat på utsidan och kaos på insidan. Det är ingenting jag vill vara kvar i. Man är ju inte värd någonting.
Fotnot: Selma heter egentligen någonting annat