Uppdaterad 12.47 | Publicerad 12.03
Återigen har Donald Trump valts till USA:s president.
Hur påverkas det redan splittrade landet av valutgången?
Peter Kadhammar besöker delstaterna där sprickorna är som djupast.
6 NOVEMBER: Allentown, Pennsylvania
Bara drygt 400 meter skiljde Demokraternas och Republikanernas valvakor åt, men var och en av dessa meter var en mil, en kontinent, en värld.
Utanför Demokraternas valvaka satt en ung kvinna och grät. Tårarna rann efter kinderna på henne, och det var inte förlorarens bittra tårar som rann efter hennes välsminkade kinder, det var ett förlorat hopp om framtiden.
Kanske rentav ett förlorat liv.
– Vinner Trump hamnar världen i en oåterkallelig nedåtgående spiral, sa Seamus Madden, 23, som också satt utanför valvakan, lika ensam som den gråtande kvinnan.
– Jag undrar, sa Seamus Madden, om man kan sätta barn till världen om vi förlorar. Jag tror inte det.
Det var en torr och nästan sommarvarm kväll. Länge fanns det hopp i luften, hopp som steg från de ungdomar som köade i timmar vid Lehighs Universitet för rösta, hopp från alla de som strålade samman i Da Vinci-centret för att fira – hoppades de.
De var tre–fyra gånger så många som Republikanerna som samlades i en bar i källaren på Americus, ett hotell som försöker leva upp till fornstora dagar och som följaktligen låter baren heta Speakeasy. Det var namnet på lönnkrogarna under förbudstiden på 1920-talet.
Där nere i källaren var stämningen avslagen från början, och något lokalt rockband hade Republikanerna till skillnad från Demokraterna inte kostat på sig.
Men ju längre kvällen led desto bättre blev humöret.
Humör är egentligen ett för simpelt ord.
Även för Republikanerna är valet en fråga om nationens framtid, och om själva den mänskliga existensen, och något ännu större.
– Trump gör Guds arbete! sa Chadd Horton, 35, som presenterade sig som partifunktionär och professionell kampanjmakare.
– Gud gjorde sitt val för tre månader sedan, sa Rochelle Pasquariello, 58, servitris till yrket.
Hon syftade på att han överlevde mordförsöket i somras.
– Gud valde Trump för just detta ögonblick.
– Tack gode Gud! ropade Jim, 80, pensionerad hjärtläkare, när någon av tv-kanalerna gav prognosen att Republikanerna får majoritet i Senaten.
Han sa att Trump redan i dag, onsdag, kommer att börja arbeta som president. Han kommer att stänga gränsen för illegala immigranter och han kommer att få slut på krigen i Mellanöstern och Ukraina.
– Om några veckor är allt redan bättre.
Det är anhängarna som gör Donald Trump unik.
Ingen ledare i en västerländsk demokrati har haft följare med sådan blind tro på magiska krafter. Guds utvalde. Fred på några veckor.
Därför är det heller inte konstigt att ungdomarna på Demokraternas valvaka förlorade hoppet. Donald Trump är något mer än en vanlig politisk motståndare. Han bär på en kvalitet som är unik: Guds utvalde för sina anhängare, ondska för andra.
– Jag är politiskt aktiv på grund av rädsla, sa en 25-årig psykologistudent.
Hon drack sprit ur ett plastglas.
– Det känns … fruktansvärt. Vad händer om han vinner? Vad händer om han förlorar? Han är ett jävla monster.
Inne på Demokraternas valvaka täckte fyra enorma bildskärmar en 15 meter hög vägg. Analytiker på de stora tv-bolagen vände och vred på valsiffrorna allteftersom de kom, men snart tittade ingen på dem.
Det var inte för de övergripande analyserna jag befann mig i Allentown. Allentown ligger i countyt Lehigh som är granne med Northampton. De är vågmästarcountyn i vågmästarstaten Pennsylvania.
Den som vinner Northampton vinner presidentvalet, sägs det.
När jag skriver detta har Trump vunnit Northampton. Men Harris har vunnit Lehigh.
Två våningar under mig har Republikanernas fest slutat.
Det är natt, och tyst.
Och i morgon fortsätter kampen om Amerika.