Högg ner två i tvättstugan – som hämnd
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-06
64-åringen hade vittnat mot kvinnan – höggs i tvättstugan
För två år sedan vittnade han i rätten mot den psykiskt sjuka kvinnan.
I förrgår kom hämnden.
– Jag såg aldrig kniven innan det började välla blod ut ur magen, säger han.
’Det var inte förrän blodet vällde ut som jag förstod att jag blivit knivhuggen’
Blodfläckarna finns fortfarande kvar på golvet i huset i Västertorp i södra Stockholm.
Det är med bävan 64-åringen inser att han bara var någon centimeter från döden.
”Ska du ha mer?”
– Såret är sex centimenter djupt och ligger precis intill tarmar och andra organ. Läkarna säger att jag hade tur som överlevde. Hade jag inte vridit på mig i samma ögonblick som hon högg med kniven hade jag troligtvis inte stått här i dag, säger den 64-årige mannen.
I förrgår överfölls han av den 46-åriga kvinnan när han kom med tvätt till husets tvättstuga.
– Det såg ut som om hon slog mig i magen. Det var inte förrän blodet började välla ut som jag förstod att jag blivit knivhuggen. Då hörde jag också hur hon ropade: ”Ska du ha mer?”, säger han.
Skrikit glåpord
Han visste inte då att kvinnan överfallit och knivhuggit även en annan granne. Enligt 64-åringen är huggen sannolikt en hämnd för att han vittnade mot kvinnan i ett misshandelsmål ett par år tidigare.
– Hon har trakasserat mig sedan dess. Skrikit okvädingsord mot mig och min sambo. En gång försökte hon sparka mig i huvudet när jag gick nerför trappan, säger han.
Enligt flera av grannarna som Aftonbladet talat med har kvinnan psykiska besvär. Ett par gånger om året brukar hon bli högljudd, och vid flera tillfällen har hon varit våldsam.
Misshandlade barn
– För några år sedan misshandlade hon två barn, två scouter, här bakom huset. Då var det en kvinna i området som ingrep, säger en granne.
Den 46-åriga kvinnan anhölls misstänkt för mordförsök och har begärts häktad. Den knivhuggne 64-åringen befarar dock att hon snart är tillbaka i huset.
– Det får bara inte ske, vi kan inte gå här och vara rädda för våra liv. Oavsett vad hon döms till hoppas jag att hyresvärden ser till att hon aldrig flyttar tillbaka.