”Det var ett år jag inte minns någonting av”
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-10-17
Jonas Lundqvist minns ingenting från året efter Bad Cash Quartets splittring. Nu är han tillbaka i verkligheten och släpper sin solodebut.
”Det finns en fläck där uppe i taket som jag har kollat på i väldigt många timmar. Men flydde? Jo, det kände jag väl. Fast mest bara för att kunna hantera verkligheten igen.”
Fötterna är inte stilla en sekund och fingrarna plockar oavbrutet på någon av alla de gitarrer som finns i lägenheten i Göteborg. Jonas Lundqvist säger att han ”aldrig mått bättre”. Han är tillbaka på banan.
Tillvaron rasade
Bad Cash Quartet bildades när Jonas, som nu hunnit fylla 27, gick i sjuan och de slog igenom i gymnasiet. Efter tre plattor stod barndomskompisarna inte längre ut med varandra. När Martin Elisson ringde och meddelade att bandet var splittrat rasade tillvaron för Jonas.
– Det var något år jag inte minns någonting av. Men så fort jag kom upp hade jag mycket att skriva av mig. Allt man behöver med popmusik är tre ackord och något att säga.
"Måste vara ärlig"
Solodebuten, under namnet Jonas Game, har fått titeln ”ADHD”. Fyra bokstäver som har följt Jonas genom livet.
– Ingen som känner mig blir förvånad. Om jag måste vara ärlig mot mig själv så är det de fyra bokstäverna det handlar om.
"Mammor ljuger oftast inte"
En ledtråd till hur Jonas liv sett ut ges i det brev från hans mamma som medföljde pressutskicket av skivan. Där ger hon sin syn på sonen och på vad det var som fick bandet att splittras – Jonas humörsvängningar, järnvilja och kontrollbehov.
– Jag har svårt att prata om mammas brev. Men det är så hon har sett det och mammor ljuger oftast inte. Det verkar som att de, även om man inte träffar dem på jättelänge, vet vad man håller på med. Det var ett jättefint brev och jag blev väldigt rörd.
Tenniskarriären slut
Även tenniskarriären i unga år tog slut på grund av humöret.
– McEnroe var en sann gentleman i jämförelse...Och jag var bara intresserad av matcher om det fanns publik – varför vinna om ingen märker det?
I samband med att han började skriva låtar i vintras var Jonas också tillbaka på tennisbanan – som tränare för barn.
A perfect match
– Om det inte var några föräldrar närvarande körde vi bara bollkrig. Vi är ”a perfect match”, jag och kidsen, säger Jonas och studsar plötsligt upp för att visa dagiset som ligger nedanför lägenheten.
Där går kompisen Tim, fem år, och resten av de barn som låten ”Kids ’n dreamers” handlar om.
– De brukar skrika ”Jonas!” och så går jag ut på balkongen och vinkar. Barn är lika trevliga mot en som suttit i fängelse i 20 år som mot en president.