Naji lurades i Tiktok-utmaning: ”Det här är konsekvenserna”
Uppdaterad 2023-03-17 | Publicerad 2023-03-16
Hela Naji Tahas liv förändrades av en utmaning på appen Tiktok.
Han trodde att kompisarna ville dansa med honom, men det var något helt annat.
– Jag trodde att jag dog, säger han.
Det var en helt vanlig eftermiddag i april 2020, bara några dagar före Naji Tahas 19-årsdag.
Han hade precis kommit hem från skolan när några kompisar hörde av sig och undrade om han ville komma ner och spela lite fotboll vid skolan i Nossebro, Västergötland.
Naji var egentligen trött. Men tänkte att det kunde ju bli kul.
Efter att gänget lattjat ett tag hade mörkret lagt sig. Några i gänget frågade om Naji vill vara med på en Tiktok.
Först trodde han att vännerna ville göra ett dansklipp. Två av killarna ställde sig på varsin sida om honom och hoppade. Sen var det hans tur.
– Då tänkte jag att det var en tävling om vem som hoppar högst, säger Naji.
Han tog sats och hoppade riktigt högt.
Då sparkade killarna undan hans ben. Så hårt att hela hans kropp hamnade i horisontalläge i luften. En tredje filmade.
Naji föll handlöst mot marken – och landade med ryggen först mot konstgräsplanen – med rå betong under.
Alla skrattade.
Ett avgrundsvrål strömmar ut ur hans telefon där han spelar upp klippet för oss. Videon bryts och spelas upp igen.
– Jag trodde att jag dog, säger Naji och låter huvudet vila mot handen.
Utan att titta på skärmen så stoppar han ner mobilen i fickan igen.
Klippet spreds på Tiktok – killarna dömdes
Killarna utsatte Naji för Tiktok-utmaningen ”skull breaker challenge” – skallkrossaren, något som Borås tidning också rapporterat om.
En månad innan han skadades hade den virala trenden uppmärksammats i medierna. Flera ungdomar hade redan skadats allvarligt i USA, till följd av ”leken”.
Tiktok införde en automatisk varningstext som dök upp för användare av hashtaggen.
Där stod det att man inte ska vara med på eller uppmuntra riskabelt och potentiellt dödligt agerande.
Men trots det – och trots att Naji skrek och grät av smärta i klippet så postade en av killarna det på Tiktok ändå med texten:
”Bjur på denna idag”
Eftersom det var mitt i coronapandemin var Naji ensam och isolerad i ett rum på sjukhuset när han såg att filmen lagts ut på nätet.
– Jag blev förkrossad, jätteledsen. Visste inte vad jag skulle göra.
Några dagar senare fyllde han år, alldeles ensam i sin sjuksäng. Rädd och osäker inför framtiden.
Både killarna som sparkade undan hans ben och killen som filmade dömdes för vållande till kroppsskada.
Han som spred klippet dömdes dessutom för olaga integritetsintrång. Det är en av de vanligaste rubriceringarna i Tiktok-mål.
Pluggar ikapp gymnasiet
Naji häver sig ur rullstolen och ner i soffan på folkhögskolan där han nu bor och pluggar. Snön vräker ner utanför.
– Det gör så ont att sitta i den där hela dagarna, säger han och ryser.
Olyckan hände mitt under gymnasiestudierna.
– Den har påverkat hela mitt liv. Förut levde jag som vanligt. Jag gick i skolan, spelade fotboll, gymmade och hade precis fått ett extrajobb på en fabrik.
Då var planen att fortsätta sommarjobba på fabriken och sen plugga till ingenjör.
Nu kämpar han för att ta igen sin examen. Men det är svårt.
Smärtan och medicinerna frestar på hela systemet. Han är konstant trött.
– Jag har ont hela tiden, en smärta som aldrig går över. Inte ens smärtstillande hjälper.
Svårast är ändå känslan av att ha förlorat sin självständighet. Nyligen gick Najis rullstol sönder – en fredagskväll. Hjälpmedelscentralen skickade inte en reparatör förrän på måndagen.
– Jag försöker vara så självständig som möjligt men då insåg jag hur sårbar jag är.
Tre år senare är hans vänstra ben fortfarande förlamat. Än är det oklart om han någonsin kommer kunna gå igen.
På Tiktok kommer hela tiden nya utmaningar. Vissa är direkt livsfarliga.
Den senaste att få spinn går ut på att lägga sig på ett tågspår och ta en bild.
Till alla som funderar på att haka på såna Tiktoks har Naji Taha ett råd.
– Tänk efter. Det är inget att skoja om, det här är konsekvenserna, säger han och tittar ner på sin kropp.
