”Vill hylla en vacker och klok berättelse”
Uppdaterad 2016-07-12 | Publicerad 2016-07-03
Recension av författaren Tom Malmquists ”Sommar i P1”
Författaren Tom Malmquist är en skicklig berättare.
Och han har en berättelse.
Fadern och barnet skrattade mer än de grät under de svåra åren.
I vår sommarpratares stund i etern, utformat som ett brev till dottern, finns det ett före och ett efter mars 2012.
Det var då den höggravida fästmön Karin blev sjuk i vad som först troddes vara influensa, men som visade sig vara akut leukemi.
Karin lyfte på syrgasmasken och sa "hon ska heta Livia", som om hon förstod att döden väntade.
Nu är han 38 och Livia är fyra och de har lärt sig att leva med den "gränslösa sorgen".
Det fanns de som undvek honom efter att hon hade dött. Slutade ringa. Eller pratade om precis allt utom det svåra.
Att av rädsla ta avstånd från verkligheten, påpekar Malmquist, är som att förneka att det finns minusgrader på celsiusskalan och inbilla sig att det är alltid är varmt.
Griftetalet vid begravningsgudstjänsten blev grunden till romanen denne författare satte sig och skrev. Varför gjorde han det? Kanske för att inte leva i glömska. Kanske för att skriva är det enda han kan. Kanske för att han behövde skapa sig en ny identitet.
Några månader efter ceremonin slutade Malmquists pappa att andas en morgon i en sal på Stockholms sjukhem. Men Livia sov tryggt vidare med sin citrongula napp.
Hur klarade Malmquist att ensam ta hand om ett prematurt barn när både hennes mamma och farfar precis dött?
Vår berättare finner inga bra svar. Kanske kände han skam. Men han har vunnit något som många andra saknar. Erfarenheter. Jag tror att han menar att det är erfarenheter som har gjort honom bättre.
Betygskategorierna som sommarrecensionerna kompletteras med i denna tidning är hopplösa. Jag vill hylla en vacker och klok berättelse, men en femma i "skrytkvot" för ett brev till sin dotter om hennes mammas död?
Det är som det är med den saken. Och det är som det är med döden. Den drabbar oss alla förr eller senare och på ett eller annat sätt. Men det är inte alla förunnat att kunna tonsätta den med ord.