Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Färre mygg – men släpp inte garden än

Publicerad 2014-08-06

Magert med mygg Myggen har inte haft någon succésommar – än så länge. "Det var för kallt i början på sommaren", säger myggforskaren Jan Lundström vid Uppsala universitet.

Känner du att det fattas något?

De flesta andra lär inte heller ha blivit lika myggbitna i år.

– Av de 49 arter stickmygg som vi har i Sverige så har de flesta skött sig väldigt bra i år, säger myggexperten Jan Lundström.

Årets sommar har inte varit någon succé – för myggen.

– Det fanns lite mygg på sina håll när sommaren började. Men eftersom det var kallt blev det ingen riktig fart på de flesta håll, säger Jan Lundström, myggforskare vid Uppsala universitet.

I Sydsverige har det knappt varit några myggproblem alls i år, enligt honom.

– I Upplands Väsby där jag bor har jag sett en mygga, fast jag är ute och springer i naturen varje dag, säger han.

Från flera håll längs Klarälven och högre upp längs Västerdalälven har det rapporterats om myggproblem.

– I Övertorneå slog det till i början på juli, då var det plötsligt ganska mycket mygg. Men jag tror att mängderna har gått ner ganska ordentligt.

Myggen finns i Värmland

Vid två tillfällen i sommar har biologiskt bekämpningsmedel mot översvämningsmygg spritts ut via helikopter i dalälvsområdet.

– Det gav bra resultat, nu är det nästan myggfritt i nedre Dalälven.

Vill man se mygg kan man i stället åka till värmländska Forshaga och Deje där översvämningsmygg har invaderat. Där har man inte använt bekämpningsmedel, berättar Jan Lundström.

– Under en del av sommaren har det varit så illa att man inte kunnat vara ute, säger han.

Kan bära på smitta

Men även om sommaren har visat sig vara relativt myggfri går det inte att andas ut än.

Nu kommer den lilla översvämningsmyggan aedes cinereus – en liten rödbrun stickmygga som kan bära med sig både Ockelbosjukan och harpest.

– Den dyker upp i augusti, september när folk tappat garden, säger Jan Lundström.

Myggan håller till nära marken.

– Den biter oftast benen och fötterna, säger Jan Lundström.

Vanligast är den i Norrlands skogar, i Värmland och längs Dalälven. Där kommer den att vara ett tag.

– Den är väldigt härdig, finns nästan tills snön kommer, säger Jan Lundström.