Början – till slutet

Veckan som fällde Mona Sahlin – dag för dag

helskärm

Hon bad om partiledningens förtroende att sitta kvar.

Hon fick inget entydigt svar.

Mötet med verkställande utskottet för en vecka sedan blev början till slutet för Mona Sahlin.

helskärm

MÅNDAG

När Mona Sahlin öppnar det extrainsatta mötet på Bommersvik med att fråga om partiledningen har förtroende för henne, väljer två av ledamöterna att inte ge henne sitt stöd. De två är Heléne Fritzon och Peter Hultqvist.

Fritzon är ordförande för det högljudda och bråkiga, men också inflytelserika, Skånedistriktet. Hultqvist är ordförande i Dalarna och har stort anseende i riksdagsgruppen.

Att tunga namn som Ibrahim Baylan, Sven-Erik Österberg och Thomas Östros backar upp henne hjälper inte. Verkställande utskottet är Socialdemokraternas yttersta ledning. Den partiledare som inte har hela VU i ryggen blir inte långlivad och Mona Sahlin inser att hon måste agera snabbt om hon ska kunna sitta kvar.

TISDAG

På tisdagskvällen toppar Aktuellt med ett inslag om mötet från Bommersvik. Mot slutet, nästan som i förbifarten, nämner SVT:s politiske kommentator Margit Silberstein att det finns hård kritik mot partisekreteraren Ibrahim Baylan och ekonomiske talespersonen Thomas Östros och att Sahlin kan tvingas att offra dem för att inte hela partiledningen ska få gå.

Sänder chockvågor

Inslaget sänder chockvågor genom partiorganisationen. Uppgifterna ses som ett direkt budskap från Mona Sahlin – att det är hon, inte partiet, som vill göra sig av med dem. Det väcker minnen om den brutala petningen av Pär Nuder som ekonomisk talesperson. Han fick beskedet om att hans karriär var slut via medierna. Redan då fick Sahlin och hennes närmaste hård kritik för hur de hanterade personfrågor.

– Det där har retat upp partiorganisationen något så in i helsike. Känslan är att så här gör man inte. Och tolkningen folk gör är att nu händer det en gång till, säger en person med insyn.

Det skapar också stor oro i organisationen. Kan Baylan och Östros petas, står fler på tur.

ONSDAG

En dementimaskin rullar i gång. Baylans och Östros stödtrupper försäkrar att de sitter säkert och att partiledningen inte kommer att ställa sina platser till förfogande.

Dementierna hinner dock inte ens tryckas innan Sahlin bjuder på nästa överraskning. På onsdagseftermiddagen ställer hon sig plötsligt bakom SSU:s krav på att hela partiledningen ska avgå. Därmed kör hon över VU som bara två dygn tidigare kommit fram till motsatsen. Ledamöterna har inte fått veta något i förväg och blir fullständigt tagna på sängen av hennes utspel. Det betraktas som ytterligare en förvarning om en rejäl utrensning.

Kokar under ytan

– Folk blir väldigt arga, speciellt som hon profilerat sig med att laget är viktigare än jaget. Då är det inte så lyckat att gå ut och köra sitt eget race.

Under ytan kokar det i partiet. Få vill dock uttala någon öppen kritik mot Sahlin. Men IF Metalls ordförande Stefan Löfven är tydlig med att han inte uppskattar tilltaget.

– När man är förtroendevald ska man alltid vara beredd att prövas. Däremot tycker jag inte att vi tjänar på att ha hela-havet-stormar, säger han.

FREDAG

Mot slutet av veckan blir det tydligt att Sahlin har förlorat kontrollen över händelseutvecklingen i partiet. Alla spekulerar om vilka som får gå och vilka som får vara kvar. Intern kritik uttalas öppet. Mona Sahlin som är i London blixt-

inkallar två telefonkonferenser med ombudsmännen och distriktsordförandena för att försöka gjuta olja på vågorna.

Ger efter för kraven

I stället blir det tvärtom. På mötet kräver distriktsordförandena att extrakongressen tidigareläggs och precis som i fallet med SSU tidigare i veckan ger Sahlin efter för kraven. Det blir ännu ett tecken på att hon har förlorat sin auktoritet. I stället för att driva sin egen linje, ändrar hon den så fort den ifrågasätts.

Men ändå var det få som trodde att hon bara två dygn senare skulle kasta in handduken.

– Visst har hon varit uppgiven ibland och funderat på om hon orkar ladda om till en ny valrörelse, men samtidigt har hon längtat så efter att bli partiordförande och det får man inte underskatta, säger en partikamrat.

– Men det blev ohållbart mot slutet. Men det har gått mycket, mycket fortare än vad någon trodde.