Man vill veta mer – mycket mer!
Publicerad 2015-06-23
Om konst - falsk och äkta - handlar Heléne Andersons Sommar.
Som både polis och konstnär kan hon sin sak.
Men jag hade gärna velat veta mer om skurkarna som lurar oss godtrogna och nästan riskfritt tjänar storkovan.
Tur att man inte har några tavlor med blommor av Albin Amelin hemma.
De skulle förmodligen visa sig vara massproducerade i en källare i Göteborg på 1970-talet, om man får tro Heléne Anderson.
Och det måste man nog göra.
I dag är hon pensionär, men under sina sista sex år som polis arbetade hon just med konstförfalskningar.
Även om jag hade velat veta mer - mycket mer! – bjuder Heléne Anderson i alla fall på några goda historier från den tiden.
Som den tragiska om konstnären Bengt Lindström och hans vän – eller så kallade vän. När den erkände konstnären drabbades av stroke utnyttjade hans vän situationen och sålde hundra falska tavlor i hans namn.
En sak glömde han dock: att låta färgen torka.
Eller som historien om de falska Amelin-tavlorna, som i dag lär finnas lite överallt hemma hos folk runt om i Sverige.
Av de över 500 förfalskningar som tillverkades i källaren i Göteborg för snart 50 år sedan har bara ett 20-tal påträffats.
Enligt Scotland Yard omsätter konstbedrägerierna lika mycket som alla andra bedrägerier tillsammans – ändå är det häpnadsväckande nog nästan riskfritt att ägna sig åt, enligt Heléne Anderson.
Själv tillverkar hon förstås – fattas bara annat – enbart äkta konst. Som Chanelväskor och Hermèssjalar - i lera.
Till en tiondel av priset.
Onekligen en rolig idé.
Som keramiker har hon – innan hon blev polis – jobbat med både Stig Lindberg och Lisa Larsson.
Men Heléne Andersons Sommar handlar inte bara om konst – det handlar också om ett svunnet Sverige, det Sverige hon själv växte upp i, i Karlskronas arbetarkvarter.
Med kaffekask, saftsoppa och en äkta "Svenne Brännvin".