Chatta om singelliv under coronan

Åh, jag fattar precis och jag tror de flesta känner igen att det är mycket svårare med koncentrationen nu. Vi styrs i hög grad av "igångsättare" när vi ska göra saker. T ex klockan ringer sätter igång att gå upp, åka till universitetet och gå på föreläsning sätter igång att koncentrera sig på ämnet osv osv. Vi behöver "hänga upp" våra dagar på olika markörer. Hemma nu är många "triggers" till att plugga/jobba/ta tag i lite tråkigare saker mycket mer diffusa, man går omkring i en blurrig tystnad och rycker hundra gånger i kylskåpsdörren (fast man vet att det inte finns någon choklad den här gången heller). Du behöver skapa igångsättare! Kan du plugga med någon? Antingen boka tid och mötas upp på något ställe (msn kan ju hålla avstånd och vi får ju ses om vi inte är många, är friska osv). Att behöva vara ansvarsfull gentemot någon annan är lättare än emot sig själv, så om det finns en avtalad tid för en given sak (studera) så kan det gå lättare. Man kan också ses på länk och plugga ihop. Sen vill jag rekommendera Pomodoro-tekniken (den här räddat mig många gånger inför deadlines sav tråkiga göromål). Den hjälper verkligen till med koncentration och fokus. Går att ladda ner som app på dator eller i telefonen. Det innebär att man jobbar i korta stunder (25 minuter vanligt) och sen har 5 minuter paus, och sen slår klockan igång igen. Det kan kräva lite träning men brukar ganska snabbt hjälpa till med strukturen kring t ex plugg- eller skrivjobb. Sätt dig med den, bestäm vad du skall jobba med de kommande 25 minuterna, slå på den och kör. I pauserna, res dig, byt rum en stund. Och en annan sak - glöm inte gå ut lite varje dag och få lite sol på ansiktet! Hjälper också emot trötthet och depp. Lycka till!

Så länge man själv valt sitt singelskap och känner att man trivs med det så är det inga problem tror jag. Det finns så många faktorer som påverkar det valet och kan göra att man känner sig osäker, t ex "alla andra" lever med någon (åtminstone upplevs det så ibland), man får frågor "va? varför är du singel?", det finns en förväntan ifrån samhället kring tvåsamhet, den är rätt djupt inristad i hela bilden av hur man bör leva sitt liv. Det tror jag kan påverka och göra att man ställer sig frågan, som du gör här. Men alla önskar den inte! Sen kan man ju välja singelskapet av andra skäl än att man trivs bra med det. T ex att man känner sig rädd för närhet, eller är väldigt osäker på sin egen förmåga att kunna träffa någon, eller har svårt att lita på andra människor. Så det är av olika skäl mindre jobbigt att bara låta bli, om du fattar? Men de flesta känner nog ändå av om det är rädsla eller oro som hindrar en ifrån något man egentligen längtar efter. Om man vanligen trivs med sitt liv och det känns meningsfullt på andra sätt (än att prompt leva ihop med någon eller några), och man har vänner, ett jobb, intressen, så brukar det inte vara så att man omedvetet egentligen behöver en partner. Ang att du mår dåligt i perioder så tänker jag två saker. 1) Det gör alla, vare sig man är singel eller lever ihop med andra, det är själva definitionen på att man är levande att man ibland mår dåligt. 2) Om man mår dåligt i längre perioder och det är ett problem i livet/påverkar på ett negativt sätt, så kan man få hjälp! Det kanske kan vara viktigt att förstå bättre - och komma tillrätta med? Huruvida det handlar om en längtan efter att leva med någon eller andra saker, det går ju att utforska lite om du känner att det är ett problem för dig. Gå till din vc och be om remiss till en psykolog om du behöver! Varmaste lycka till.

Ja, det här är nog en av de allra sorgligaste effekterna av den här konstiga tiden. Att inte få finnas nära de vi älskar och bryr oss om när det behövs. Just sjukdom och andra kriser är ju stunder i livet då vi behöver andra och varandra som allra mest. Den här oron och sorgen delar ni med många andra just nu (även om det är en mycket klen tröst...). Jag tror att ni bäst hanterar det genom att dels stötta varandra så gott det går (ni som finns runt den anhörige som blivit sjuk) - prata med varandra i telefonen, starta kanske gemensam tråd i någon chattforum så att ni kan dela både information och kanske tröst. Dels använda de vägar ni kan för att prata med er anhöriga, håll kontakt via telefon och videosamtal, via chattvägar. Checka in och fråga hur det går, om något behövs. Se också vad som går att göra för att praktiskt stötta - jag vet ingenting om nuvarande livssituation men behöver man hjälpa till med hämtning av något barn, tillsyn av någon sommarstuga, post/räkningar, handlingskasse på trappan, ja, eller vad som kanske kan behövas. I kriser är en av de viktigaste komponenterna STÖDET - såväl känslomässigt (finnas, fråga, trösta) som praktiskt (hjälpa till med olika uppgifter). Jag hoppas att er anhörige klarar sig väl och blir frisk snart. Varmaste lycka till!