Parisfrisör: Världen är sig inte riktigt lik

Fransmännen närmast trippar ut från karantänen, många iklädda inte bara ansiktsmask utan även visir och handskar.

– Helt ärligt så har karantänen varit bra för mig, säger frisören Michel Sanchez.

Bilar, bussar och cyklister började på måndagsmorgonen på nytt slingra sig in emot den parisiska stadskärnan som sedan den 17 mars legat mer eller mindre ödelagd.

Slutet av karantänen innebär att även butiker och affärer får slå upp sina portar igen, och kollektivtrafiken börjar sakteliga att återgå till det normala.

Lång pendeltid

Vid Gare de Lyon, en av huvudstadens fem tågstationer, står poliser och kommunanställda och delar ut ansiktsmasker till samtliga resenärer.

På en bänk sitter den 44-årige kulturarbetaren Alexis Zunino från den lilla staden Sens, omkring en och en halv timmes bilresa sydöst om Paris. Han gick upp redan klockan halv sex på morgonen för att hinna till jobbet som inte börjar förrän klockan halv ett på eftermiddagen.

– Jag kände mig osäker på hur tågen skulle gå, så jag ville ta det säkra för det osäkra, berättar han för TT på plats.

Alexis Zunino har tagit på sig glasögon, huva, munskydd och plasthandskar.

– Jag är inte så rädd, men man får vara försiktig, säger han och berättar att han är en av 12 miljoner fransmän som blev permitterade under karantänperioden. Men nu har han fått jobb i några timmar.

– Så jag tar chansen.

Ansiktsvisir går åt

På rue Lepic i Montmartre, en av stadens populäraste turiststråk, har en optiker, två klädbutiker och en diversebutik slagit upp sina portar. I övrigt är den annars väldigt välbesökta gatan relativt tyst och lugn. Ett butiksbiträde står och putsar glashyllor, medan en annan anställd ordnar skyltfönstret. Få människor rör sig ute på gatan.

Rama Balamoody, 68, äger den lilla diversebutiken.

– Det här är första gången på två månader som vi har öppet, säger han medan två av hans anställda lägger upp handsprit, munskydd och ansiktsvisir på hyllan som vanligtvis är reserverad för turistsouvenirer som exempelvis miniatyreiffeltorn och kylskåpsmagneter.

Rama Balamoody säger att affärerna fått sig en rejäl törn under karantäntiden och att han nu snabbt måste hitta nya sätt att få upp lönsamheten.

– Hyran för butiken är det jag oroar mig mest över. Den kostar 16 000 euro i kvartalet och med två månaders affärstapp så kommer det bli svårt att få ihop.

Ansiktsvisiren visar sig redan vara en lyckad strategi.

– Damen som kom in alldeles nyss köpte fyra stycken, säger han, och ser ut att le under munskyddet.

Även om han tycker att det känns som en befrielse att äntligen vara ute från karantänen, så säger han att det för med sig en stor press att snabbt få igång affärerna.

Hårfrisören Michel Sanchez, vars salong ligger på gatan intill, instämmer.

– Helt ärligt så har karantänen varit bra för mig. Jag jobbar vanligtvis 60 timmar i veckan så det här har varit en bra paus, säger han.

– Men två månader är en lång tid. Salongen känns övergiven, den luktar inte likadant längre. Den luktar mer rengöringsmedel än den luktar hårprodukter, säger han och drar med fingret längs fönsterkarmen.

Inte samma värld

Trots att salongen bara öppnade för knappt en timme sedan så är frisörerna redan fullbokade veckan ut. Michel Sanchez är övertygad om att telefonen kommer att gå varm hela dagen med förfrågningar om klipptider.

– Tiderna kommer att gå åt snabbt för vi kommer att undvika att ta in lika många kunder åt gången som vi gjorde förut på grund av smittorisken. Varje frisör kommer bara att kunna ägna sig åt en kund i timmen, och vi har halverat antalet frisörer på plats. Efter varje kund städar vi allt – stol, tvättställ och spegelbänk – med desinfektionsmedel.

Samtliga av salongens frisörer har blivit ekiperade med munskydd. Vid ingången står en stor flaska med handsprit och vid var spegel står förpackningar med 100 desinfekteringsservetter.

– Världen är sig inte riktigt lik, säger han.