”Lindstedt underminerade Sveriges regering”

helskärm

Tidigare Kinaambassadören Anna Lindstedt underminerade regeringens policy när hon arrangerade ett hemligt möte om Gui Minhai, säger en expert.

Men tidigare toppdiplomater ställer sig frågande till åtalet mot henne och varnar för minskad flexibilitet i relationen till andra länder.

Anna Lindstedt åtalas för egenmäktighet vid förhandling med främmande makt, eftersom hon på eget bevåg arrangerat ett möte med kinesiska företagare med syftet att få Kina att frige den fängslade svensken, enligt chefsåklagare Hans Ihrman. Vid mötet på ett hotell i Stockholm fanns också Gui Minhais dotter med. Det var hon som efteråt berättade om sammankomsten.

Mötet innebär ett grovt etikettsbrott inom diplomatin, säger Martin Hall, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet, och det bidrar dessutom till att underminera regeringens policy att inte acceptera bestraffning mot oliktänkande författare.

– Hon har premierat Gui Minhai på bekostnad av andra tänkbara fall, både pågående och framtida. Till exempel kan det påverka Dawit Isaak-fallet. Om nu Lindstedt fått till ett avtal med Kina som går ut på att inte längre kritisera landet, då kan man tänka sig att Eritrea kräver samma sak, säger Hall.

– På så sätt har hon inte företrätt Sveriges breda intressen utan företrätt sitt eget intresse av att vilja författaren väl.

Komma förbi låsningar

Martin Hall understryker att ambassadörer visserligen kan ta sig runt diplomatiska låsningar genom att agera på egen hand vid sonderingar, men att det går en tydlig gräns vid att sluta överenskommelser. Risken med det sistnämnda är att motparten tappar förtroende för både regeringen och ambassadören i sig, men även för framtida ambassadörer.

– Då vet motparten i framtiden inte om diplomaten hittar på, eller om det verkligen är en seriös förhandling. Det är en förtroendesak, om man lovar något i diplomatiska relationer måste man hålla det också, annars förlorar man sitt förtroendekapital.

"Finns konstiga omständigheter"

Två tidigare toppdiplomater, som inte vill framträda med namn på grund av frågans känslighet, ställer sig dock frågande till åtalet.

– Det är inte ett sätt man brukar lösa frågor med omdömeslösa ambassadörer, man flyttar dem till någon garderob och låter dem gå i pension. Det här luktar lite att man har lust att visa handlingskraft eller förskjuta fokus, eller skydda sig själv eller någon annan. Här finns några konstiga omständigheter som vi inte känner till, säger den ena av dem.

Diplomaten säger vidare att det ibland är omöjligt att få regeringens välsignelse i en process eftersom regeringen inte alltid har tid eller helt enkelt inte vill vara med i alla steg.

– En ambassadör ska naturligtvis inte göra någonting olagligt men måste kunna tolka sitt mandat kreativt, annars blir det en väldigt stum mekanik i representerandet.

"Värna handlingsfriheten"

Den andra diplomaten varnar för risken att åtalet får konsekvenser för framtiden.

– Jag antar att grundet för åtalet måste vara att det bedöms som allvarligt att ambassadören har gått utanför de instruktioner som finns från UD:s ledning. Annars tycker jag att diplomati också är en fråga om att lösa problem och att de som har fått förtroendet att företräda Sverige ska ha viss handlingsfrihet, säger diplomaten.

– Jag tror att man måste värna den professionella handlingsfriheten som är nödvändig inom diplomatin.