Libanons spöklika krigsområde
Uppdaterad 16.59 | Publicerad 14.02
TYR. Ute på slätten reser sig en ny rökpelare. På kullarna i horisonten gör sig de israeliska trupperna redo att gå in på marken i Libanon.
Den alltmer bombade, antika staden Tyr har blivit en utpost för krigets nya fas, inklämd mellan hav och berg.
Här handlar kriget om mer än landvinningar.
Resorthotellet Rest House Tyr har blivit en av de absurda utposter som bara krig kan skapa.
Den stora poolen är nästan tömd på vatten, men det går ändå att simma i den om någon skulle känna sig manad. Längst ut, under några vita partyparasoller har ett par arabiska och lokala tevestationer riggat upp sina kameror med linserna riktade mot gränsen i söder.
– Håll er i skydd under parasollet, säger en av journalisterna och avser drönarna högt uppe i luften.
Grafik: Här är vapnen i Israels arsenal
Inne i de nästan tomma, mörka lokalerna blandas kvarvarande FN-personal med Hizbollahsympatisörer och ett och annat lekande barn.
På strandpromenaden står övergivna och ibland utbrända bilar. Tyr är Libanons fjärde största stad och en av de äldsta.
Men i dag är det i mycket en spökstad.
Sedan i måndags bombas till och med de antika stadsdelarna om som utgör ett kulturellt världsarv, med anor från korsriddarnas dagar. Här fanns biografer dit gamla tiders filmstjärnor som Brigitte Bardot en gång vallfärdade. De stora sandstränderna har rykte om sig att vara några av Libanons renaste.
Nu ligger staden i sikte för de invaderande, israeliska marktrupperna. Under de senaste dygnen har bombningarna tilltagit i styrka, även mellan stadens två sjukhus.
Vägarna ner till södern blir alltmer övergivna ju längre vi tränger ner. Vid floden Litani, som egentligen mer liknar en större, igenvuxen bäck, har den reguljära libanesiska armén övergett flera positioner som nu gapar tomma. De ligger ibland intill sönderbombade hus och fiskelager.
Floden Litani utgör gränsen för FN:s resolution 1701 från 2006. Enligt den ska hela området från floden och söderut vara ett demilitariserat område. I stället har det blivit en militärbas och underjordisk vapendepå för Hizbollahs lager av raketer.
Hela södern i Libanon är som ett randigt mönster av raviner och floder med för regionen värdefullt vatten som det har krigats om i århundraden.
Nu riskerar 28 byar att jämnas med marken. Israeliska armén radade upp namnen på dem och uppmanade invånarna att lämna norrut ”för att rädda era liv”. Invånarna uppmanas lämna trakten långt längre norrut än floden Litani.
– Jag fick just reda på att byn där jag har byggt ett hus kommer att bombas om ett par timmar. Men vad tror de? Att Hizbollahanhängarna kommer från månen? De kommer inte att vilja lämna byarna de är födda i. Eller så måste de döda allihop, säger Khalil Kamal Eddine som arbetar som förare i Beirut. Huset skulle förgylla hans pension hade Khalil Kamal hoppats.
Runt 10 000 FN-trupper (Unifil) ska patrullera och garantera världssamfundets resolution från 2006. Men i dag vill FN-soldaterna inte lämna sina baser. Intervjuer med media om deras eventuella nytta vill de bara göra per e-post.
Rakt västerut, i det böljande Medelhavet ligger ett annan av krigets, mindre omtalade möjliga mål: rika gasfyndigheter. De fyndigheterna har naturen lagt precis över Israel och Libanons sjögräns.
En uppgörelse från 2022 om hur rikedomarna skulle fördelas hade förhandlats fram med USA:s president Joe Bidens goda minne.
I dag får uppgörelsen betraktas som ett minne blott. Den starkes lag styr händelseförloppet i södra Libanon.
– Den uppgörelsen var ett misstag från början. Vi ska försöka reparera det, sa Israels energiminister Eli Cohen i söndags kväll till israeliska radion, GLZ.
Det uppfattades i Libanon som ett illa förtäckt hot om annektering av gasfälten. Hizbollah svarade med att försöka nå gasfälten med en drönare, som blev nedskjuten .
I havet utanför Libanons kust är Israel ensam herre. Trots en del militärt bistånd från länder som USA och Frankrike så är Libanons flotta bara skuggan av Israels.
Ingenting som de kan sätta upp mot Israel för att säkra omdiskuterade gasfyndigheter till exempel.
Likaså ligger fiskeindustrin nere utmed hela, södra kusten.
– Det är för farligt med de israeliska krigsbåtarna där ute, säger fiskaren i hamnen i Saida, Muhammad Atab, 34. Saluhallen är nästan tom på säljare och båtarna ligger alla i hamn.
Faran är inte deras enda problem:
– Kunderna har alla flytt norrut, säger tvåbarnspappan Muhammad Atab. Han har vänt på alla sina pengar och räknat ut exakt hur länge kriget kan fortgå:
– 42 dagar. Sen måste jag börja tigga på trottoaren, säger han.