Roni Mendelson, 22, gömde sig under döda när Hamas attackerade festivalen
Uppdaterad 2023-10-11 | Publicerad 2023-10-08
TEL AVIV. Roni Mendelson, 22, låg under blodiga, döda kroppar i stekhettan.
Av ett tjugotal festivaldeltagare som sökt skydd i betongbyggnaden i öknen nära Gazaremsan var hon en av två eller tre överlevande.
– ”Är detta på riktigt pappa” frågade hon, säger Schachar Mendelson, 53.
Schachar Mendelson, 53, missförstod helt situationen när han nåddes av det första telefonsamtalet i lördags morse.
– Roni sa att hon var i ett av de tillfälliga bombskydd som vi kallar migunit. Sen sa hon ”pappa jag älskar dig”, säger Schachar Mendelson.
Pappan som bor i en lugn villaförort strax norr om Tel Aviv tänkte först att det var ju bra. Som många israeler är han van vid enstaka raketattacker som tvingar befolkningen att söka skydd.
Och väl i skydd borde ju allt vara bra?
– Jag förstod inte att terrorister gick runt bombskyddet och att min dotter låg under en hög av livlösa kroppar, säger han.
Hamas kommandon som attackerade musikfestivalen i öknen nära Re’im var fortfarande på plats.
Först hade de kastat in vad dottern uppfattade som ett, par tre granater. Den lilla byggnaden är gjord för ett tiotal personer, men nu hade ungefär det dubbla antalet sökt skydd för vad de först förstod var en raketattack från Gazaremsan.
– Efter det gick de runt och sköt på personerna där inne, säger pappan.
Ronis kamrat träffades i axeln. Tillsammans låg de nu under kroppar, men kunde med små rörelser, ben mot ben, förstå att den andra fortfarande var levande.
I dag, ett dygn senare, sitter pappan på soffan i hemmet utanför Tel Aviv och har fortfarande inget riktigt bra svar på frågan som dottern ställde på telefon lite senare under lördagsmorgonen:
– Är detta på riktigt, pappa, frågade hon.
Han är klädd i svart, liksom sin fru. Familjen är i traditionell sorgetid, sedan Schachars pappa gick bort. På ramen runt ett fotografi i vardagsrummet står det ”Hemma är där pappa är”. Fastighetsmäklaren har en passion för hundar och har tränat två av sina egna till att bli sökhundar.
Det var mamma Hedva som gav ordern:
– Åk och hämta hem min dotter!
Under de långa timmar som den israeliska militären fortfarande inte hade kommit till undsättning satte han sig i en bil med hunden Bat och en vän som har en revolver. När de kom fram till festivalplatsen möttes de av en undergångssyn som de aldrig hade väntat sig:
– Folk satt nersölade med färskt blod. En del var apatiska andra gick runt och letade eller väntade på att någon skulle ta dem därifrån, minns han. Vägen dit var kantad av sönderskjutna eller utbrända fordon.
Schachar Mendelson hamnade själv något som han liknar vid chocktillstånd. Hunden Bat tog kommandot och hittade nästan genast dottern.
– Hon var alldeles matt. Jag vet inte hur jag ska säga, samtidigt så ville hon inte åka hem med en gång. Hon sa att det fanns fler att hjälpa och leta efter. Hon är sån min dotter, säger pappan.
Då hade Roni Mendelson legat i stekhetta under döda kroppar, med smärta i huvudskålen, men utan att veta att hon hade flera bitar splitter från granaterna i huvudet och benet. När hon låg under kropparna hade hon med mycket möda kastat sina 17 ringar en efter en mot plåten för att göra ljud och få någon uppmärksam på att det fortfarande fanns liv i skyddsrummet.
I dag ligger hon på ett sjukhus i Kfar Saba, i samma rum som kamraten vars ben hon hade känt röra sig mot hennes.
En av hennes närmaste väninnor är fortfarande försvunnen. Nu tänker pappan trotsa säkerhetsuppmaningarna och återvända till platsen för att med flera vänner som också har sökhundar leta efter döda och överlevande.
– Jag vill hitta hennes väninna. Inte bara för hennes skull utan för att jag vill att Roni ska bli så hel som möjligt en dag. Hittar vi henne inte kommer hon på sätt och vis vara amputerad, säger pappan.
– Kan vi rädda ytterligare andra så är det också underbart. Det vore magnifikt.