Försvunne Mattias mamma: ”Det kan jag inte förlåta”

Susanna Nygren

På lördag hålls en ny frivillig sökinsats efter försvunne 17-årige Mattias. Hans mamma Erika Borg är tacksam över att många har engagerat sig i försvinnandet.

Samtidigt riktar hon kritik mot delar av polisens insatser och menar att arbetsmetoderna behöver förbättras.

– Att de överhuvudtaget inte har hundar som söker efter individuella spår. Det är ett stort misstag, säger Erika Borg.

Mattias, 17, försvunnen – detta har hänt

Det har nu gått över 8 månader sedan 17-årige Mattias försvann i Ljungby. För hans mamma, Erika Borg, har det varit en helvetisk tid. Hon var tidigt med i sökinsatserna och har desperat kämpat för att ta reda på vad som har hänt hennes son.

För att förstå mer hur polisen jobbar har hon begärt ut polisens egen handbok för sökinsatser. Erika Borg är kritisk till hur polisen hanterade Mattias försvinnande. Och hon menar att svensk polis måste uppdatera sitt sätt att söka efter försvunna.

– Att polisen inte har hundar som följer individuella spår, det är en stor miss. Polisen har bara hundar som reagerar på om någon människa rör sig. Men det är ju många som rör sig i en stad, säger Erika Borg.

helskärm

Det var därför hon och Mattias bror gick hem på polisens uppmaning natten när Mattias försvann. Polisen ska ha sagt att deras närvaro kunde störa och Erika trodde att det handlade om att störa hundarnas spår. I stället ska den första individuella spårningen ha gjorts cirka ett dygn efter försvinnandet – då med hund från en ideella organisationen.

– Det är inte rimligt att polisen inte har hundar som följer individuella spår, säger Erika Borg.

Polisens efterforskningsansvarig i region syd, Peter Martin, förklarar att polisen visst har hundar som är utbildade i individuella sök efter personer. Däremot vet han inte på rak arm om det fanns någon sådan hund tillgänglig under den första sökinsatsen.

– Vem som har varit där finns dokumenterat. Det ber jag att få återkomma med, säger Peter Martin.

Pelle Karlsson, ansvarig för nationella polishundtjänsten berättar att det finns ungefär 430 polishundar, varav 350 av dem är vanliga patrullhundar.

– De tränas på att både att söka och spåra människor. De är i tjänst dygnet runt och är uppdelade på polismyndighetens olika regioner, säger Pelle Karlsson.

helskärm

Är din uppfattning att det skulle vara bra om det fanns fler hundar som var utbildade i att söka individuella spår?

– Vi har den resursen idag. Men det är ju klart ju fler hundar som har det är ju bättre när det gäller att rädda liv. För att vi ska använda andra hundar än myndighetens hundar ska de kvalitetssäkras – inte bara att folk räcker upp handen och säger att min hund kan det här, säger, Pelle Karlsson, nationella polishundtjänsten.

Peter Martin menar att sökinsatsen efter Mattias har varit väl genomförd.

– Kring helger så har vi mängder av ärenden av unga som ”försvinner” i samband med festligheter. Men här hanterade de som ledde insatsen direkt det som ett allvarligt försvinnande.

– Det är fantastiskt duktigt av dem att de har fångat detta bland alla andra ärenden, säger Peter Martin, efterforskningsansvarig.

En annan sak som Erika har svårt att komma över är hur polisen hanterade strumpfyndet. Flera kilometer från den sista observationen av Mattias hittade frivilliga en strumpa. Men polisen skickade inte strumpan på analys. Till slut tog Erika saken i egna händer och skickade den för analys. Det visade sig vara en match med Mattias-dna.

– Det kan jag inte förlåta. Hur de hanterade det och att de inte undersökte om det var blodmärken på strumpan. Jag tycker att det var tjänstefel, säger hon och fortsätter:

– Gruppchefen hänvisade till brottsbalken men jag kan inte hitta någonstans att man inte kunde ha skickat strumpan på analys. Är det så borde man ändra i brottsbalken.

helskärm

Polisen har tidigare svarat på varför strumpan ej analyserades. Då svarade man bland annat att det inte skulle ha någon betydelse för utredningen. 

Erika Borg är också förvånad över att polisen inte utvidgade sitt sökområde på land efter en dna-träff på strumpan.

– De har sagt att de söker i en radie om tre kilometer från där Mattias sågs sist. Strumpan ligger i ytterkanten. Så jag frågade om de har flyttat på utgångspunkten – till där strumpan hittades. Men det hade de inte gjort.

Samtidigt är Erika noga med att påpeka att hon inte är kritisk mot hela poliskåren. De har varit väldigt tillmötesgående och hon har blivit vänligt bemött.

– Jag vill absolut inte generalisera och säga att hela polisen har misskött sig. Det är enstaka individer som inte engagerade sig så mycket eller följde sina egna tolkningar, utan att ta reda på fakta, säger hon.

Hundratals frivilliga har engagerat sig i Mattias försvinnande och har sökt både på land och i vatten.

På lördag planerar en frivilliggrupp en ny sökinsats. Alla som vill hjälpa till att leta efter Mattias uppmanas att komma till Midsommarvägen i Ljungby klockan 9.00 på morgonen.

Denna gång orkar inte Erika själv delta. Varje gång hon har varit ute och sökt efter sin son spelas de traumatiska känslorna upp igen – från natten när han försvann.

– Varje gång jag söker återupplever jag hela traumat igen. Därför är jag inte kapabel att söka längre.

Erika oerhört tacksam över att hundratals människor har kämpat för att hitta Mattias.

– Det är inte helvetet längre tack vare alla de här människorna. Jag uppskattar dem väldigt, väldigt mycket. Jag kan inte nog tacka dem.