”Han var som en storebror för alla”

Susanna Nygren

"Han var min bästa vän, mitt allt"

Tårar, skrik, tystnad och poesi – det blev en känslomässig manifestation på Lövgärdet för den mördade läraren. Många ville manifestera mot våldet och visa sitt stöd till hans familj. Men framförallt berätta om honom. 

– Han var som min storebror. En storebror för alla. Han ville alltid vårt bästa, säger Fatima, en av de tjejer som haft honom som fotbollstränare. 

Omkring tusen personer slöt upp i Angered för att manifestera mot våld. Målet var att visa sin avsky mot mordet av läraren på Lövgärdesskolan. Det gjordes genom en tre kilometer lång marsch genom Angered. Längst fram i tåget gick lärarens bror och föräldrar. De bar på ett foto av sin son. På plats på Lövgärdets torg brast det för mamman som skrek ut sin sorg.

– Vi har blivit vana vid skottlossningar här, tyvärr. Men det här var något annat. Det här var en socialt engagerad person som jobbade i skolan och ledde damfotbollslaget, säger Kristofer Lundberg, vän till familjen och en av dem som talade på manifestationen.

Han talade om hur mycket läraren hade betytt för Angered, hur han varit både en förebild som lärare och en viktig ledargestalt på fritiden för unga.

”Kärleksfull och driven individ”

– Det var en mycket kärleksfull och driven individ. En riktig samhällsbyggare. Han brann för att skapa bättre förutsättningar. Han klev in där samhället svek. Han organiserade aktiviteter för de som var hemma på sommaren – de barn som inte har råd att åka till seglarskola, säger Kristofer Lundberg.

Läraren var tränare för ett damfotbollslag och hans död kom som en chock för alla spelare. Laget fanns på plats och höll ett känslosamt tal. 

– Det var alltid kärlek och respekt för människor och för fotbollen. Var det någon som inte hade det lika bra som oss andra så skulle man hjälpa till. Alla andra kom före honom, säger Fatima. 

Hon förklarade att tränaren var som en storebror för alla – en riktig förebild. Men som också stod för disciplin.

– Jag var en av de spelare som han alltid skällde ut efter varje match. Jag skulle inte skjuta från halva planen. Men det hjälpte – nu skjuter jag inte från halva planen längre, sa en av de andra spelarna.

Det var stundtals en mycket känslomässig manifestation – vid ett tillfälle fick en kvinna avbryta på grund av att hon började gråta. Och när lärarens farbror läste en dikt tog orden slut. En nära vän gick då upp på scenen för att stötta så att han kunde slutföra.

Kollegor till den 27-årige mannen fanns också på plats för att hedra honom och stötta familjen.

– Det är fruktansvärt. Det är obeskrivligt och oförståeligt. Man är chockad, säger Matilda Svensson, kollega till den mördade mannen. 

– Jag är här för att det känns viktigt att markera. Att markera mot våldet. Nu kom det nära mig för att det var en kollega, fortsätter hon.