Josefsson rapar upp samma gamla sanningar

Hanna Olsson Berg

helskärm

Det uppstod en minitrend i sociala medier häromdagen som gick ut på att redovisa sina impopulära åsikter. Vissa erkände att de tyckte att svensk föräldraförsäkring var för generös, andra ville införa dödsstraff.

Jag tror att det är exakt det som Janne Josefsson gör i sitt sommarprogram.

Eller rättare sagt tror att han gör.

Han tycker att svenskt debattklimat är för ängsligt, att man måste få säga saker utan att kallas rasist, att det jobbar vänstervänner på public service, att gamla barnböcker inte ska förbjudas trots åldrat språkbruk och att den som försöker stoppa Nya tider från Bokmässan gräver yttrandefrihetens grav.

Grejen är bara den att väldigt många håller med Janne Josefsson, denne Västkustens Voltaire, varför hans rebellstämpel blir blek.

Dessutom säger han ju dessa sanningar hela tiden.

Andra saker som han alltid berättar och så även denna gång: Hur stelt det blir när han går in i en affär, hur tuff han är mot makten, att han får välformulerade och mindre välformulerade dödshot och att han har koll på alla samhällsklasser.

Janne Josefsson har klampat fram ibland, varit i otakt med tiden och valt märkliga vinklar. Men han har gjort mycket bra också, i vårens program ”Pojkarna från Fittja” där han följde upp ett gäng killar från Fittja Paradiso, kom han verkligen till sin rätt.

Han är faktiskt min favorit bland högröstade Göteborgsjournalister som filmas mycket sittandes i sina bilar.

Han är något av en seriefigur.

Därför blir det lite märkligt när han ska försöka vara självkritisk, låtsas bli uppringd av sig själv (sluta, bara sluta med sådana grepp) och förklara att även grävreporterns makt kan korrumpera.

Han ska vara en seriefigur med seriefigurens hybris.

Som ibland kan ses i sin frus stringtrosor i en pool på ett hotelltak i Göteborg.

Det var det enda i det här programmet som var riktigt avslöjande.