Carina, 38, gick med sin skada i åtta år

Mary Mårtensson

Trebarnsmamman: "Jag är både arg och ledsen"

Det brustna muskelfästet syddes aldrig fast.

Det tog åtta år innan förlossningsskadan upptäcktes - nu i maj.

Den missade skadan har orsakat trebarnsmamman Carina Ekman, 38, framfall, dubbelinkontinens, svåra smärtor och utmattningssyndrom.

– Jag är både arg och ledsen. Jag lever inte, utan överlever mina dagar på grund av smärtorna, säger hon.

Carina Ekman, 38, i Boden har fött tre söner - Sixten, 8, Sten, 6, och Stig, 4.

Det var vid första förlossningen som allt började. Den drog ut på tiden. En underläkare klippte "om och om igen", två barnmorskor hävde sig mot magen och förlossningsläkaren drog fem gånger med sugklocka, innan Sixten kom ut.

Det var för åtta år sedan. I mars 2008.

Carina syddes av förlossningsläkaren. Hon fick höra att "några muskeltrådar gått av".  Vad hon då inte visste var att hon hade omfattande skador i bäckenbotten och att den yttre slutmuskeln i ändtarmen hade spruckit.

Vid efterkontrollen såg allt fint ut. Barnmorskan uppmanade henne att knipa.

– Men det hände ingenting. Jag undrade vad det var för fel på mig som inte kunde knipa, säger Carina.

Kände skam

Såret i underlivet växte till en varböld och tog tre månader att läka. En tid senare fick hon framfall. Urinblåsan sjönk ned och ändtarmen buktade ut mot slidan, samtidigt fick hon svårt att tömma tarmen,

Carina ville gärna ha fler barn och i juni 2010 föddes Sten. Den här gången blev förlossningen lätt. Ett "litet klipp, så var han ute".

Inte heller nu klarade hon av att knipa. Musklerna lydde inte. Carina grät och kände sig misslyckad.

– När jag tog upp det med min barnmorska så fick jag bara ännu fler broschyrer med knipövningar.

Hon började även få smärtor i hela bäckenbotten, men vågade inte prata om sina tilltagande besvär.

– Jag tror att det var skam. Man känner sig sämre och skuldbelägger sig själv, säger Carina.

Framfallet opererades

Det var först när hon väntade Stig, som hon berättade för sin man om alla problem. Den tredje förlossningen i juni 2012 blev även den enkel.

– Det gick så bra. Efteråt var jag pigg och kunde njuta av att jag hade fått barn. Det var en fin upplevelse.

Men snart blev smärtorna i underlivet värre. Och Carina hade ständig värk i bäckenet, svanskotan och ryggslutet.

– Det var ett riktigt helvete, säger hon.

En ring sattes in i underlivet för att förhindra framfallet, men den lossande. I februari 2013 blev hon i stället opererad.

Carina hade aldrig kunnat föreställa sig vad som väntade efteråt.

– Jag blev gravt inkontinent. Om jag blev kissnödig då kom allt i byxorna, direkt. Om jag blev bajsnödig så hade jag två sekunder på mig till en toalett, säger hon.

Utmattningssyndrom

Hon vågade inte gå hemifrån, inte ens till kompisar.

– Jag var livrädd för att läcka. Det är något så fruktansvärt när du inte vet om du ska bajsa på dig. Det är en psykisk stress som äter upp en fullständigt. Och så ovanpå det, den jävla smärtan, säger Carina.

Smärtorna var nu så plågsamma att de höll på att knäcka henne. Hösten 2014 drabbades Carina av utmattningssyndrom. Sedan dess är hon sjukskriven.

Till slut fick hon hjälp mot sin svåra inkontinens. Hon fick pröva en metod som heter sakral nervstimulering.

– Det har förändrat mitt liv, säger Carina.

Det var förra våren, då opererades en nervstimulator in under huden på ena skinkan. Det är en liten dosa som skickar elektriska impulser till nerverna i ryggen som styr tarmar och urinblåsa. Det bidrar till att återställa kontrollen över blås- och tarmfunktionen.

Trasig muskelfäste

Carina har fått stort stöd i Facebook-gruppen "Förlossningsskadad - du är inte ensam".

– När jag kom med i nätverket såg jag hur otroligt många kvinnor som är drabbade.

Hon fick tips om Eva Uustal, expert på förlossningsskador vid Universitetssjukhuset i Linköping, och skickade en egenremiss.

Dit fick Carina komma nu i maj. Hon undersöktes med ultraljud – och fick förklaring till sitt långvariga lidande.

– Läkaren såg nästan med en gång att jag har ett trasigt muskelfäste mellan den långa knipmuskeln och slutmuskeln, precis i "klippet". Huden är i hopsydd, men muskelfästet är inte lagat.

Därför kunde hon inte knipa. Och smärtorna beror på att den friska muskulaturen i bäckenbotten kompenserar för den trasiga och krampar av överansträngning.

Att knipa var därför fel. Och har bara ökat smärtorna.

– Jag måste få musklerna att slappna av i stället.

Känt sig utlämnad

Smärtorna har påverkat hela hennes liv. Carina fick avveckla sitt sömnadsföretag, sluta plugga, sluta åka motorcykel och byta till ett fysiskt lättare arbete som personlig asstistent.

–  Jag får välja vad jag ska lägga min energi på, för vad jag än gör så får jag ont och har värk. Min man får ta nästan allt med barnen, för jag orkar inte.

Eva Uustal ska nu försöka laga det trasiga muskelfästet och Carina fick precis remiss.

– Det är en lättnad, säger hon.

Carina Ekman hoppas kunna ingjuta styrka hos andra drabbade kvinnor att våga söka hjälp.

– Det finns en stor okunskap både bland kvinnor och i vården. Därför är det jätteviktigt att de här frågorna lyfts fram, säger hon.

– Jag har gått så länge, känt mig så ensam i det här, så utlämnad och frustrerad. Om jag bara hade vetat mer om de här skadorna, så hade jag kanske kunnat kräva mer i eftervården.

Hon har anmält skadorna till patientförsäkringen LÖF, som godkänt skadorna.

– Det hade kunnat vara så enkelt. Tänk om de hade sytt ihop det här på förlossningen. Eller undersökt mig lite noggrannare efteråt, säger Carina Ekman.