Snart regnar tårgasgranaterna ner runt fötterna

Wolfgang Hansson

RAMALLAH, VÄSTBANKEN. Demonstranternas mål är att marschera in i Jerusalem samma dag som president Trump skänkte staden till Israel.

Men de vet att det är en illusion.

Snart regnar tårgasgranaterna ner runt fötterna på demonstranterna som tvingas retirera.

Marschen i Ramallah på Västbanken hålls i år inte bara för att hedra minnet av att det gått 70 år sedan hundratusentals palestinier kördes ut från sina hem i det som 1948 blev Israel. Den här gången finns den extra dimensionen av att USA erkänt Jerusalem som Israels huvudstad och flyttat sin ambassad dit.

– Han har ingen rätt att ge bort vårt land, säger apotekaren Ismail Badawi. Jerusalem tillhör oss palestinier.

Apotekaren tillhör inte de mer militanta demonstranterna men är ändå bekymrad.

– Jag har varit med i de här demonstrationerna sedan 2011 och för varje år är det färre och färre som deltar. Känslan av motstånd ebbar ut. Det känns som det inte spelar någon roll vad vi gör.

Hans resonemang stämmer väl med mina egna upplevelser. De senaste dagarna har jag försökt prata med många palestinier om läget i landet och ambassadflytten. Men en majoritet har avböjt. Vår tolk hävdar att det beror på att de är rädda.

Trycket byggs upp

Ismail Badawi anser ändå att det bara är en tidsfråga innan palestiniernas kampglöd kommer tillbaka.

– Trycket byggs upp och till slut exploderar det, säger han.

Marschvägen är lång ner till den israeliska militärposteringen vid Kalandia. Där har demonstranterna tänkt sig att gå över till Jerusalem för att störa premiärminister Benjamin Netanyahus fest.

Till en början går nog några tusen i tåget. En lastbil med högtalare ropar slagsord som "Trump är en hund" och kampmusik spelas.

Lika många som går med i tåget kantar gatorna och filmar med sina mobiler. Vi passerar en äldre kvinna som tittar på marschen med stora tårar rinnande nedför kinderna.

– Jag gråter för att jag är så ledsen att vi palestinier inte fått återvända till våra hem på 70 år. Jag ber till gud att vi ska kunna göra det i framtiden.

Ännu en stor tår trillar nedför kinden samtidigt som hon rättar till den vita sjalen på huvudet.

Dova smällar

– Trump gör ett stort misstag som flyttar ambassaden. Om chansen till fred var liten tidigare så är den definitivt borta nu, säger hon.

Ju närmare vi kommer militärposteringen desto mer utspritt blir tåget. Många försvinner in på sidogatorna väl medvetna om vad som strax kommer att utspela sig.

Jag kan se de israeliska soldaterna på några hundra meters håll när det hörs några dova smällar i tät följd. Om jag varit hemma hade jag associerat till ett fyrverkeri. Här vet alla att det är tårgas.

Folkmassan längst fram, som mestadels består av unga killar, börjar springa tillbaka medan ett vitt moln fyller den fyrfiliga vägen. Men marschdeltagarna har tur. Vinden för tårgasen åt sidan och tillbaka mot israelerna.

Snart börjar de unga längst fram att svinga sina långa slangbellor som slungar stenar mot soldaterna. Några andra tänder eld på bildäck. Svart rök lägger sig över husen. Svaret kommer snabbt.

Pop. Pop. Pop. Pop. Pop.

Gasmask

Tårgasgranaterna skruvar sig genom luften och lämnar ett vitt streck efter sig innan de landar och åter sprider sveda, andningssvårigheter och illamående.

Ambulanserna kör i skytteltrafik för att plocka upp skadade. I motsats till fotograferna har demonstranterna inga gasmasker. En kille lyfts medvetslös in i ambulansen medan mer tårgas landar runt den.

Av demonstrationen finns inte mycket kvar. Några hundra personer fortsätter trotsa de israeliska soldaterna men efter en dryg timme är de flesta helt slut.

Några hundra meter från frontlinjen pågår livet som vanligt. Butikerna håller öppet. Några småflickor dansar framför mig till musik från stora högtalare riktade ut mot gatan. Långtradarna kör genom tårgasen med sina varor.
Våld och vardagsliv i en osannolik blandning.

Någon mil bort firar israelerna att USA erkänt Jerusalem.

För palestinierna blir det ännu en svart dag.

Inte nog med att de inte lyckas ta sig genom check-pointen över till Jerusalem. Samtidigt dödas och skadas många av deras landsmän i Gaza.