Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Har vi blivit ”immuna” mot terrorn?

Terrorns mål är att sprida skräck och kaos.
Vi har sett väldigt lite av den varan i Berlin och Tyskland.

Istället för hysteri ser vi behärskad sorg. Istället för rop på hämnd hör vi besinningens röst.
Håller vi på att bli ”immuna” mot terrorn?

Experternas råd efter ett terrordåd brukar vara att leva precis som vanligt. Ett klokt råd som det är mycket svårt att följa i ett läge då förvirring, kaos och chock råder efter ett terrordåd.

Hur svårt såg vi efter två attentat i Paris förra året och ett i Nice i somras.
Attackerna i Frankrike var mer spektakulära än dådet mot julmarknaden i Berlin men kanske är det också andra faktorer som påverkar.

Medan Francois Hollande snabbt var ute och beskrev händelseutvecklingen i termer av att Frankrike var i krig så höll förbundskansler Angela Merkel ett en minut lågmält tal där hon slog fast att "vi får inte låta rädslan och ondskan lamslå oss".

Inget om krig eller att Tyskland är under attack. Hon behandlade terrorattentatet för vad det var, en tragisk men enstaka attack sannolikt utförd av en ensam gärningsman eller en liten grupp. En attack som på intet sätt hotar Tysklands existens.

”Maximalt oimponerade”

På gatan verkar den trotsiga stämningen vara densamma. Livet löper på som vanligt nästan överallt. Den tyska tidningen Der Speigel sammanfattar berlinarnas inställning till attacken med rubriken "Maximalt oimponerade".

Skillnaden i reaktioner kan vara ett uttryck för kulturella olikheter. Men de kan också bero på att vi i Europa håller på att anpassa oss till terrorn och ett helt nytt säkerhetsläge.

Tyskland har det senaste året utsatts för ett antal mindre jihadistiska terrordåd. En man dödade människor på ett tåg med yxa, en självmordsbombare slog till utanför en bar och skadade 15 men dödade bara sig själv. Tysk polis hävdar att de avvärjt ett antal planerade dåd som kunde ha resulterat i många döda.

Större risk bli påkörd

Kanske var tyskarna på ett annat sätt än fransmännen mentalt förberedda. De förstod att risken för en större, lyckad attack i Tyskland var relativt stor. Sannolikt har invånarna i många västeuropeiska länder begripit att terrordåd inte längre är ett avlägset och försumbart hot. De flesta inser samtidigt att risken att själv drabbas är minimal. Långt mindre än risken att bli påkörd eller halka på en isfläck.

Terrorism är inte bara ren ondska. Terrorism är en politisk metod som förenar Islamiska staten med högerextremister som Anders Behring Breivik. Grupper och individer som är så få och marginaliserade att deras åsikter aldrig skulle ha en chans att vinna i demokratiska val.

Går miste om segern

Den absoluta majoriteten av muslimer vill inte leva under IS medeltida lagar och tyranni. Enda sättet för IS att nå någon form av makt är med terrorn som vapen. Precis som Breiviks enda chans att få uppmärksamhet kring sina åsikter var att spränga halva Oslo i luften och döda en massa ungdomar med "fel" politisk hemvist.

Tyskarnas så här långt beundransvärt sansade reaktion på Berlinattacken fråntar terroristerna den seger de hoppades på. Om alla bara fortsätter leva sina liv som vanligt, om samhället fortsätter fungera som normalt, har terroristerna inte uppnått något överhuvudtaget.

Vill slå split

Jihadistiska terrorrörelser vill slå split mellan muslimer i Europas länder och övriga medborgare. Terrorn ska utlösa repressiva åtgärder som får muslimerna att resa sig mot västerlandets förtryck.

Risken är överhängande att även Tyskland kommer att drabbas av ökad polarisering trots de initialt nedtonade reaktionerna. Men ju mer polariseringen går att motverka desto mer ineffektiv blir terrorn som metod.

Terroristerna har i grund och botten ingen chans att vinna. De är alldeles för få. De kan lyckas med enstaka dåd men oerhört sällan med sitt slutmål, minoritetens tyranni.

Ett faktum det gäller att inte glömma.