”Jag är bra på att få som jag vill”
Frasse möter Luf-ledaren Romina Pourmokhtari
Uppdaterad 2022-06-27 | Publicerad 2022-06-26
Romina Pourmokhtari är Sveriges mäktigaste ungdomspolitiker.
Hon tycker hon får för många frågor om nekrofili och incest.
– Det är saker jag får prata om alldeles för ofta, säger hon.
Min fråga: Pensionen med Julia & JuliaI början av året utsåg den mindre kvällstidningen Romina Pourmokhtari, 26, till den mäktigaste under 30 i svensk politik. Hon är på gott humör när vi möts i Hallonbergen centrum.
– Jag är uppvuxen i de här områdena. Jag tycker det är jättekul att tvinga ut journalister till Hallonbergen. Om jag får tillfälle gör jag gärna det.
Det är spännande att se hur det ser ut utanför tullarna.
– Det är supernyttigt. Särskilt för er på Aftonbladet. Jag hade jättegärna velat prata politik med Jonna Sima här. Det är väldigt tjafsigt, fånigt och gyttjepöligt i politik, vilket jag tycker är ganska respektlöst mot människorna som drabbas av riktiga samhällsproblem. Jag tror partiledardebatten hade blivit helt annorlunda om man haft den här i stället för i en studio i stan.
Du får nöja dig med att prata politik med mig. Varför tror du att det hade blivit annorlunda?
– Det hade inte blivit samma gyttjebrottning om man radade upp politikerna här i centrum och lät dem debattera medan folk tittade på. Politiken når inte riktigt ut hit. Det tycker jag är ett ganska stort svek. På senare tid har det blivit lite mer inne att prata om gängkriminalitet och utanförskap. Förut kunde oskyldiga barn skjutas utan att det fick någon uppmärksamhet.
Hur var din uppväxt?
– Den var jättebra. Jag hade många kompisar och två föräldrar som jobbade och verkligen såg till att jag gjorde läxorna. På fritiden spelade jag fotboll. Pappa hade en bil och kunde skjutsa mig mycket. Det var en otroligt bra uppväxt.
När Romina skulle börja gymnasiet flyttade familjen till stan.
– Efter att vi haft vårt andra inbrott gav mina föräldrar upp och använde sina 28 år i bostadskön till en skitdyr hyresrätt innanför tullarna. Det var jätteintressant att hänga med ungdomar som inte var uppvuxna i förorten. Det är lite som Oskar Linnros sjunger, att man inte blir som de från stan. Det finns verkligen en skillnad i människosyn, verklighetsförankring och värderingar. Då tänkte jag att jag måste uppfostra mina kids på någon plats där de inte blir så dumma i huvudet att de inte vågar går på fest i förorten, utan tar taxi för att de tänker att det ska hända något.
Hur halkade du in på politik?
– Jag har alltid haft mycket åsikter. Ibland låtsades min fröken inte se mig för att jag räckte upp handen så mycket. När ungdomsförbunden kom till skolan stod jag först och bråkade med Sverigedemokraterna. Sedan träffade jag min företrädare Joar Forssell. Först sa jag att jag vill ha sänkta skatter, att jag är feminist och att jag vill att vi ska gå med i Nato. Han sa att Liberalerna höll med om allt. Det var jättekonstigt. Då testade jag min sjukaste åsikt, som ingen någonsin hållit med mig om, att vi borde ha fler nationella prov. Liberalerna höll med om det också. Jag bara… wow.
Vilka är baksidorna med jobbet?
– Folks bild av vad man håller på med. Många tycker typ att om man är politiker så är man personligen ansvarig för samhällsproblem. Folk tar sig rätten att bete sig ganska illa mot en.
Hur liberal är du?
– Jag är ganska liberal, men jag gillar också att vinna och få som jag vill. Då är det inte alltid det mest effektiva sättet att gapa om det mest liberala man tycker.
Vad är det mest liberala du tycker?
– Gud vilken intressant fråga. Jag har aldrig fått den förut. Det mest liberala jag tycker är att den enskilda människan ska ha jävligt mycket makt över sig själv. Människor måste få forma sina liv själva och bestämma vad de ska ha på sig, äta och jobba med…
Din mest liberala åsikt är att människor ska få bestämma själva vad de vill äta och ha på sig?
– Ja. De kanske vill ha på sig ingenting. Eller äta…
Andra människor?
– Jag tror inte så många människor vill äta andra människor. Så jag tror inte det är ett problem. Men det mest liberala jag tycker är att jag ser varje människas rätt att vara den hon är. Även om jag förstår att det inte är ett så kul svar.
Hur ställer du dig till incest och nekrofili?
– Det är saker jag får prata om alldeles för ofta. Jag matchade med en kille på Tinder som skrev ”Oj, Luf? Behöver jag vara död eller din brorsa för att få ligga med dig?”. Det var kul. Men vi är ju inte för nekrofili. Det där var en Luf Stockholm-motion om att man ska få testamentera sin kropp till vad man vill. Då undrade någon om man skulle få testamentera den till någon som vill ligga med den. Och 15 sockerhöga kids i Luf Stockholms lokalförening sa ja. Det är inte som att vi vill att man ska få skända gravar.
Expressen utsåg dig till den mäktigaste personen i svensk politik under trettio. Varför gjorde de det?
– För att jag är bra på att få som jag vill. På partikongressen lyckades jag och ungdomsförbundet stoppa ganska många av partiledningens förslag. Det är inte vanligt. Dessutom är det i mitten det avgörs. När det är så tight mellan blocken avgörs mycket av vad Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet vill. Politik är ju inte bara så att de största partierna bestämmer mest. Det är lite mer komplext.
Hur kändes det att få utmärkelsen?
– Jättebra. Utmärkt. Man är ju politiker för att man vill bestämma. Hoppas folk röstar på mig också.
Fotnot: I en tidigare version av artikeln påstods att Edward Blom kallat Luf för ”satanister”. Edward Blom har i stället kallat ett lokalt förslag för ”sataniskt”.
