”Hade Babet hållit på i några timmar till skulle allt blivit förstört”
Vinterns stormar orsakade mångmiljonskador i Skåne – och nu uppdaterar kommunerna sina klimatplaner.
Aftonbladets Christina Nordh och Krister Hansson har träffat de närmast drabbade.
Uppdaterad 2024-06-17 | Publicerad 2024-06-09
Stormen Babet svepte i väg deras sovrum.
Men efteråt började den riktiga kampen – mot myndigheterna.
– Vi försökte bygga tillbaka tomt, väg och en stenskoning. Men de ville ju överpröva allt, säger Ammi Janebrant, 54.
SMYGEHAMN. När stormen Babet var på väg in fredagen den 20 oktober förra året ville hon och 55-årige maken Jonas titta till sitt hus vid stranden i Smygehamn efter jobbet.
På vägen ner mot huset upptäckte de att den södra delen av vägen var bortspolad. Vågorna hade slagit sönder tomten och vräkte sig nu in bara drygt någon meter från den södra gaveln. Träd låg fällda.
– Vi ringde försäkringsbolaget och räddningstjänsten, men de kunde inte göra något. Vi visste att Vellinge hade förberett sig med att bygga översvämningsskydd och ta fram pumpar två dagar innan. Det är storm alla vintrar, men vi förstod inte riktigt att det skulle bli så illa, säger Jonas Janebrant.
Under knappt en timme var de i huset och såg att mer och mer av tomten försvann ut i havet. Staketet hängde i luften. De insåg att de inte kunde sova i huset.
– Jag tänkte att vi får rädda vad som räddas kan. Vi hade ju vårt sovrum längst ut, det som är borta nu. Jag gick in där med papperspåsar och tänkte att jag kunde ta med mig kläder i alla fall. Jag såg att havet redan på en halvtimme ätit sig längre och längre upp – och jag bara kände: ”Nej, jag vågar inte stanna här längre”. Då slog vågorna in under trädäcket, säger Ammi Janebrant.
– Det kändes förfärligt. Man kan inte göra någonting och det bara håller på timme ut och timme in. Och det går inte att förhandla med havet.
De stängde av strömmen och körde tillbaka till hemmet i Malmö. Klockan tre på natten vaknade de till, då var ovädret som värst.
På lördag morgon åkte Janebrants de fem milen tillbaka till sommarhuset. De tappade hakan när de fick se förstörelsen, de och ”hundratals” som ville se vad som fanns kvar av deras hus. Som om det vore en turistattraktion.
Den västra gaveln, där deras sovrum låg, hade öppnat sig som ett krokodilgap när bottenplattan bröts i två delar – väggar och tak hängde i luften. Tallarna som fram till nu skyddat tomten var bortspolade, liksom syrénbuskarna och större delen av tomten.
– Vi gick in under gaveln på vårt sovrum och kom in i ett tomt rum. Vårt sovrum var borta. Väck. Stora garderober, dubbelsäng, sängbord, parkettgolvet – allt spolades ut i havet. Någonstans på havet finns en säng. Det är en surrealistisk tanke, säger Jonas Janebrant.
– Det konstiga var att huset hängde kvar. Att det inte också knäcktes är det ingen som förstår. Vi har trott att sådant här inte skulle hända nu. Vi har trott att det skulle komma om 20, 30 år – i takt med att klimatförändringarna gör att havet stiger. Så att det kom nu var chockerande.
Han säger att de gick in i ett slags tillstånd av tunnelseende. Huset måste räddas.
– Vi sprang som idioter och hämtade stenplattor, stenar och vad vi kunde hitta för att staga upp huset.
Byggnadsarbetare stagade sedan upp med träpelare för att ytterligare säkra huset.
Vid Aftonbladets besök hos paret Janebrant har det gått fem månaders sedan Babet vräkte sig in över Skåne. 30 meter av deras tomt försvann samtidigt och vågorna slog upp bara en meter från perspektivfönstren i vardagsrummet. Vattennivån i havet var nära 1,5 meter högre än normalt.
– Och sedan var det två meter höga vågor ovanpå det. De pratar om det som ett slags ”perfect storm”. På drygt en natt tar den 15 meter av stranden, säger Jonas Janebrant.
Där deras sovrum fanns är ett nytt rum under uppbyggnad, fem meter längre från vattnet än det Babet spolade bort.
– Tomterna här går ända ner till havet. Min morfars far köpte den 1903 för att ta tång, som en tångtäkt för att gödsla på åkrarna. Man fick förstås äga hela vägen ut i vattnet om man skulle kunna ta tång där. Då gick havet längre ut, säger Ammi Janebrant.
När de tog över 2005 rev de två trästugor som drabbats av svartmögel och byggde istället ett hus i vinkel. För två år sedan stod den sista delen klar. Utanför tomten fanns en halvmetersvall mot stranden.
– Hade Babet hållit på i några timmar till skulle allt blivit förstört. Då hade vi inte haft råd att bygga upp det igen. Försäkringen täcker inte erosion. Vi hade en allriskförsäkring som vi fick lite pengar ifrån – men det täcker inte alls kostnaderna för att bygga upp igen, säger Ammi Janebrant.
I dag är tomten återställd, drygt en meter över den lilla strandremsan, men de kallar den för offermark och tror att den kan ryka vid en ny kraftig storm.
– Den här lilla plätten var i runda slängar 50 lastbilar med jord. Man fattar vilka jävla krafter havet har. Vi hade gräsmatta, sedan var det en stig framför och sedan kom själva stranddelen, säger Jonas Janebrant.
– När vi gifte oss 2006 red vi på en häst som gick på en stig som gick utanför tomten. Den stigen försvann successivt.
Efter Babet ville paret bygga en stenskoning mot huset för att skydda det. Men ansökan blev inte godkänd.
– Vi har ansvar att skydda våra fastigheter, men blir bakbundna, vi får inte de tillstånd vi behöver. Vi hamnar i ett moment 22: det ankommer på oss att göra vad vi kan, men det får vi inte. De som kan hjälpa oss får inte och de som får, vill inte, säger Jonas Janebrant.
Paret har sedan låtit bygga ett skydd mot framtida stormar som konsultföretaget Sweco har ritat. Det ligger nu precis under jorden som ett skydd mot havet.
– Det var 3,5 meter över havsnivån. Men myndigheterna säger nej till det, men ja till 2,5 meter. Vilket är konstigt för nybyggen ska ligga tre meter över havet. Känslan nu är att vi har ett skydd, men kommer det att skydda oss eller inte? säger Jonas Janebrant.
2012 anlitade Trelleborgs kommun just Sweco för att göra en utredning om risker utmed kommunens kuststräcka.
– Sweco pekar på att här i Smygehamn är det erosionsproblem. Men kommunen har hela tiden sagt: ”Gör ingenting själva, bygg inget skydd själva”. De säger att de vill ta ett sammanhängande grepp på varje sträcka. Vi har väntat i rätt många år, säger Jonas Janebrant.
Turerna med myndigheterna har varit många efter Babet. Paret har bollats mellan Trelleborgs kommun, Länsstyrelsen Skåne och Mark- och miljödomstolen.
– När man ser det här känner man panikbrådska. Vi vet ju inte när nästa storm kommer, det kan ju vara om en vecka. Kvinnan på länsstyrelsen sa: ”Varför har ni bråttom? Det kan ju dröja 50 år till nästa – eller tio”.
Paret kritiserar den stelbenta byråkratin och det motsägelsefulla hos de olika myndigheterna.
– Länsstyrelsen är lite undfallande som säger att man ska skicka ansökan till miljödomstolen. De har också skrivit på hemsidan att alla hårda skydd, erosionsskydd, ska bedömas av mark- och miljödomstolen. Men samtidigt gick man efter Babet ut och sa att om man återställer det som det var innan, så länge det var lagligt, så kommer vi inte att överpröva. Men det är det första de gör, säger han.
– Myndigheterna ville överpröva allt. Trots argument som att varken ambulans eller brandbil kunde komma hit, säger Ammi Janebrant.
– Vi har behövt sju–åtta tillstånd från två olika myndigheter. Det intressanta är att kommunen sitter på den här kompetensen som vi då inte har, men får inte lov att hjälpa oss – då gynnar de oss som enskilda invånare. Det blir ett märkligt vi och dem, säger Jonas.
Han efterlyser mer vägledning från myndigheternas sida för att slippa avslag på ofullständiga ansökningar och tidspillan.
– Det har varit parallella världar.
Trelleborgs kommun vill nu att 80 fastighetsägare ska bilda en samfällighet och stå för kostnaderna att skydda kusten. Då handlar det om strandfodring, att flytta sand från ett område till ett annat, en åtgärd som behöver upprepas efter ett antal år.
– Man vill att samfälligheten ska stå för kostnaden. Strandfodringen kostar 170 miljoner bara i Smygehamn. Om vi istället bygger en stenskoning, som också är ett bra skydd, kostar den bara 40 miljoner. Den senare lösningen kostar en halv miljon per fastighet, den kommer förmodligen kommunen säga nej till och istället säga ja till den första som kostar två miljoner per fastighet. Man känner sig rättslös – vi ska skydda oss, men får inte själva bestämma hur, säger Jonas Janebrant.
De ifrågasätter båda skillnaderna mellan hur kustkommunerna resonerar.
– Det här kommer att bli en politisk fråga. Varför ska Trelleborg och Ystad sitta på de här kostnaderna när Svedala inte behöver det? Staten säger att kommunerna ska skydda sina kuster. Men huvudfrågorna för en kommun är vård, skola och omsorg – inte att skydda kusten, säger han.
De tror att den enda vägen framåt är en lösning med tre parter som tar ansvar.
– Staten måste ta sitt, kommunen måste ta sitt och fastighetsägarna måste ta sitt. Staten behöver komma in och skydda de samhällen som finns, det handlar om nationella, kulturella och miljövärden.
Ni hade tänkt använda huset i Smygehamn som året runt-boende så småningom. Hur tänker ni nu?
– Det är lite för läskigt på vintern, när det är sådana stormar. När vi byggde upp den här tomten igen, byggde vi en flack sluttning ner mot stranden. Det tog två veckor, sedan hade havet kapat den, säger Ammi Janebrant.
– Vi ser fortfarande en framtid här. Det har verkligen varit vårt paradis och är ett arv till barnen och ska vara i släkten i 500 år till. Det är fortfarande ett paradis, men det är också lite skrämmande. Det kändes mycket bättre att ha en kustlinje.
– En storm som Babet kommer vi att klara nästa gång. Men kommer det en ännu värre vi inte vad som händer, säger Jonas Janebrant.
