Juristerna: Korrekt bedömning av trubbig lag

Hovrätten har följt gällande lagstiftning i domen mot mangasamlaren – men lagstiftningen är ett hafsverk anser Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt.

Domen mot mangsamlaren som dömts för barnpornografibrott följer gällande svensk lagstiftning – men den nyligen antagna lagen beskrivs som delvis ogenomtänkt.

– Enligt min uppfattning är detta en helt orimlig kriminalisering, säger Mårten Schultz, doktor i juridik vid Stockholms universitet.

Hovrätten lutar sig mot den lagstiftning som tillkom 1999 och då gjorde det olagligt att inneha barnporr. Sverige var näst sista land i Europa att införa sådan lagstiftning – bara Albanien var senare.

Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt, tror att pressen att till slut få igenom lagen gjorde den till lite av ett hafsverk.

Ogenomtänkt lagstiftning

– Det känns som att man inte riktigt tänkte igenom gränsdragningarna när den antogs, säger hon och menar att lagstiftningen inte borde omfatta tecknade bilder.

Samtidigt anser hon att Svea hovrätt – som idag fastställde Uppsala tingsrätts dom mot mangasamlaren – knappast kunde gjort någon annan bedömning rent juridiskt.

Mårten Schultz, doktor i juridik vid Stockholms universitet, menar dock att en stor svaghet i hovrättens dom är att den helt saknar ett resonemnag kring rätten till yttrandefrihet.

– Det finns inget resonemang i domen om hur det svenska förbudet förhåller sig till den grundläggande rätten till yttrandefrihet i Europakonventionen, säger Mårten Schultz och hänvisar bland annat till det uppmärksammade fallet med pastorn Åke Green som åtalades för att ha hetsat mot homosexuella genom att bland annat kalla dem för en cancersvulst på samhället.

– Där övertrumfades den brottsbalken av Europakonventionens skydd för religionsfrihet och svensk lagstiftning fick ge vika i Högsta Domstolen, säger Mårten Schultz.

Lagstiftning skärptes nyligen

Enligt lagstiftningen är tecknade bilder av figurer som kan anses vara barn i sexuella positioner kränkande "för barn i allmänhet". Att det inte finns något offer i den mening att ett verkligt barn faktiskt blivit fotograferat eller tvingat att "posera sexuellt" spelar ingen roll i lagstiftarens ögon.

– Men i så fall finns det ju mycket som exempelvis är kränkande för kvinnor i allmänhet, säger Madeleine Leijonhufvud.