Svenska whiskyn får kunderna att gråta

Svante Lidén

MACKMYRA WHISKYBY, GÄVLE. Utsikten är enorm från Mackmyras nya whiskyminaret. Den är 34 meter hög. Därborta ser vi Valboåsen. Därifrån leds vattnet hit. Sen händer det grejer här i byggnaden. Och ut kommer svensk whisky i massor.

Putäll på er grevar och baroner!

Historien om den svenska whiskyn från Mackmyra är egentligen helt osannolik.

På 1990-talet åkte några kompisar, vänner sen studietiden på KTH, på skidsemester till Sälen. De tog med sig varsitt helrör maltwhisky till värden. Sen började de prata – om whisky.

Första tunnan 1999

– Sånt här borde vi kunna göra lika bra i Sverige, sa en.

– Vi har ju vattnet, kornet, klimatet, torven och allt annat som behövs.

Och så drog de i gång.

1999 var det första receptet klart och alla tillstånd beviljade.

De började bränna sprit i Mackmyras gamla bruk i Valbo strax utanför Gävle. Den första tunnan, ett ekfat som fick namnet Nr1-1999, fylldes med 30 liter sprit. Men inte förrän efter tre år fick den kallas whisky och först då skulle man kunna säga om man lyckats eller inte.

”Smärtfri förlossning”

Men redan innan dess besökte den världsberömde whiskyskribenten Jim Murray Mackmyra. Han testade flera av de då tvååriga tunnorna.

– Det var den märkligaste råwhisky i den åldern jag någonsin smakat, skrev han i whiskytidningen The Malt Advocate.

– Det är en whisky som världens alla älskare av Ardbeg, Lagavulin, Talisker och Toichi kommer att falla huvudstupa för.

Alltså något helt annat än den folkhemswhisky som tillverkades av Vin och Sprit för ett halvsekel sedan och kallades för ”Skeppets whisky.”

Det första Mackmyrafatet tömdes och fylldes på flaska den 28 december 2004 klockan 10.32.

– Det tog fyra minuter och var en helt smärtfri förlossning, säger Maria Qvarfordt Öberg som tar oss runt anläggningen.

Tackade nej

Jag var där i juni för elva år sedan, strax innan anläggningen invigdes officiellt. Jag fick ett mycket generöst erbjudande att köpa ett 30-liters fat. Idiot som jag var även då tackade jag nej. Annars hade pensionen varit åtminstone delvis räddad.

Men det finns andra som skaffat sig egna fat. Kungen till exempel.

Nu kommer nästan all whisky från den nya anläggningen här på I 14:s gamla övningsområde där även jag själv krälade omkring en tid för länge sedan.

Vi går runt bland tusentals tunnor i ett av Mackmyras lager där tunnorna väntar på att hämtas upp av sina ägare. Doften av whisky är närmast berusande.

Förhoppningar och drömmar

– Många kommer hit och fyller sina fat själva, säger Maria Qvarfordt Öberg.

Alla fat döps. Här hittar vi bland annat faten ”Lysande framtid” och ”Jävlar anamma” som på varsitt sätt vittnar om ägarnas förhoppningar och drömmar.

– En del blir så rörda när de är här att de börjar gråta.

– En del spelar flöjt, andra sjunger. En hade skrivit ”Sången till fatet” till sin nya klenod.

Håkan Ekström är antagligen den ende svensk som har titeln rökare. Det är han som ser till att kornet är perfekt tillrett innan det röks med torv och enris innan det skickas högst upp i Minareten. Där krossas det, faller ned en våning, blandas med vatten och jäst, fylls på jästankar (det finns sju stycken som rymmer 84 kubikmeter). Det formligen kokar i tankarna när jäsningen kommer i gång. Sen destilleras alltihop och fylls på fat.

Turistattraktion

Whiskybyn är en av Gävles största turistattraktioner.

– Vi kan ta emot 20 000 besökare om året. Vi vill att även folk som inte gillar whisky ska gå härifrån med ett leende på läpparna när de ser vad vi gör, säger Maria Qvarfordt Öberg.