Misstänkte 15-åringen: Polisen har pressat mig
Publicerad 2012-04-20
15-åringen greps misstänkt för mordet på Ardiwan Samir men släpptes i brist på bevis.
MALMÖ. Efter tre och ett halv dygn i arresten är 15-åringen hemma hos familjen.
– Det var fruktansvärt, säger han. Jag har varken kunnat sova eller äta och polisen har verkligen pressat mig.
Han och hans två kamrater släpptes igår efter att ha suttit anhållna misstänkta för mordet på Ardiwan Samir på nyårsnatten. Ytterligare fem misstänkta pojkar släpptes igår efter några timmar hos polisen.
Spaningsledningen och åklagare Pernilla Trimmel var nöjda i går morse. De hade tre anhållna, misstänkta för mord alternativ medhjälp till mordet på 15-årige Ardiwan. På morgonen togs ytterligare fem misstänkta för samma sak in till förhör.
De fem släpptes under eftermiddagen, eftersom de är yngre än 15 år. De övriga tre begärdes häktade. Men sedan rådman Kristina Andersson beslutat släppa två av dem eftersom ”utredningen inte når upp till skälig misstanke” valde åklagaren att dra tillbaka häktningsyrkandet på den tredje 15-åringen.
Alla åtta misstänkta fick alltså gå hem.
Besviken?
– Inte alls, svarar Pernilla Trimmel. Jag accepterar tingsrättens beslut.
Hon säger att pojkarna fortfarande är misstänkta.
– Det har varit en lång dag, därför har jag inga ytterligare kommentarer.
Ett stort antal anhöriga till såväl offret som de misstänkta fanns på plats i tingsrätten. Offrets anhöriga blev mycket upprörda och förtvivlade när den första pojken släpptes.
– Han är ju mördare! skrek de.
Desto större var glädjen hos de anhöriga som fick hem sina pojkar. Aftonbladet blev inbjuden till en av familjerna en halvtimme efter frisläppandet. Hela släkten är samlad och i en soffa sitter den 15-årige pojken.
– Det är så skönt att vara här igen, säger han.
”Fick mat jag inte kunde äta”
Han berättar om fasansfulla dygn i det gamla polishusets arrest.
– Det var jättesmutsigt, snor och blod. Och på nätterna var det andra intagna som skrek och väsnades.
Arrestlokalerna har kritiserats och idag kommer Barnombudsmannen till Malmö för att inspektera cellerna.
15-åringen tycker också att han behandlats illa av personalen.
– Vid frukosten frågade jag om de trodde jag skulle bli fri snart. De svara att jag skulle få sitta i två veckor – eller i ett år. De var allmänt otrevliga och gav mig mat jag inte kunde äta. Bad jag om att få gå på toa slog de igen dörren – och det dröjde en halvtimme innan de kom och hämtade mig.
Den mesta tiden har han tillbringat i cellen. Under tisdagen var det exempelvis inte ett enda förhör.
– Det var jobbigt att sitta ensam hela tiden. Jag var rädd. Och jag har inte kunnat sova.
Förhörsledarna har visserligen varit vänliga, men de har pressat honom hårt.
– De har hela tiden påstått att jag vet mer än vad jag har berättat. De har inte trott mig, trots att jag försökt hjälpa dem och berätta allt jag vet.
Han medger att han träffade Ardiwan på nyårsnatten och att han var tillsammans med de andra misstänkta pojkarna alldeles intill mordplatsen strax innan Ardiwan sköts till döds.
– Men jag kände honom inte och jag vet inget om mordet. Jag var inte där just då och jag hörde aldrig skotten. Jag förklarade att jag var oskyldig. Men de verkade tro att jag hittade på och ljög.
”Orkar inte gå till skolan”
Poliserna har visat honom bilder och bett honom peka ut olika personer, de har frågat om var han själv befann sig på exakta tidpunkter.
– Jag minns inte alla detaljer, det är ju fyra månader sedan. Och där var massor av folk på nyårsnatten. Men det kändes som polisen ville att jag skulle sätta dit de andra. De sa också att de skulle jämföra vad vi alla sagt.
Han anser att gripandet och tiden i arresten ger honom mängder av problem.
– Jag vet inte varför de måste arrestera mig. De har sagt att mitt namn är skyddat av sekretess, men alla här i området och alla i skolan vet ju ändå att det är mig polisen misstänkt.
– Det är jättejobbigt och jag vet inte om jag orkar gå tillbaka till skolan nu. Jag mår verkligen skitdåligt.
Familjen uppger också att man känner sig hotad, att man är orolig för att någon ska angripa dem.
– Det finns ju de som stämplar min bror som skyldig bara för att han suttit anhållen, trots att han nu är frisläppt, säger pojkens storebror. Det är klart att vi är rädda, rädda att någon ska ta rättvisan i egna händer.