Framtidens frågor är viktigare än småbarnsfamiljers semesterveckor
”En regering ska bildas. Men med osviklig dumdristighet har partiledarna bränt alla broar, så att svensk parlamentarism gått i baklås. Nu är det hög tid att ompröva den heliga princip som är roten till detta politiska kaos”, skriver statsvetaren Leif Lewin i Expressen.
Leif Lewin har kanske rätt. Men hur länge orkar vi tjafsa och läsa om vilken
partiledare som messat vem? Och vem som inte vill dricka kaffe med vem? Om vilka partiledare som vill regera med vilka och vilken partiledare som aldrig vill göra upp med en annan? På Facebook haglar det av analyser kring vem som inte kan räkna och vem som inte vill ha blockpolitik längre.
Detta tillstånd som ter sig som politikens ”Silly season” är outhärdligt. Partiernas presskonferenser avlöser varandra, där alla skyller på varandra. Inte ens jag, som både är nyhetsjunkie och fullblodscyniker fixar detta. Jag stänger av.
För vet ni vad – vad är egentligen viktigt nu? Vad är viktigt för dig och för mig? För medborgare, för oss politiska djur och för partiledare så finns det frågor som måste hanteras och lösas, inte bara diskuteras. Det är vår gemensamma framtid som står på spel. Den svenska nationella politiska spelplanen förminskats till tv-programmet ”Vem tar vem”.
Det uppskruvade tonläget speglar heller inte särskilt väl hur verkligheten ser ut. Det är inte något systemskifte i korten. Även i stora frågor som klimatfrågan eller migrationsfrågan råder det inte några radikala skillnader mellan de olika partiernas förslag. Och vad skulle ni säga är den stora skillnaden mellan debatten om vården 2018 och debatten om vården 2014? Man får lätt intrycket av att vi lever i ett statiskt samhälle och kan ägna oss åt att finjustera några småsaker innan vi äntligen når historiens slut. Men inget hade kunnat vara mer fel.
Oavsett hur regeringen kommer att se ut behöver den svara på frågor om hur
politiken ska hantera framtidsfrågor. Hur automatisering, AI och kryptovalutor hanteras politiskt är oändligt mycket viktigare än exakt hur många semesterdagar småbarnsföräldrar borde få. Fokus måste nu vara att få fram en bred skattereform, en gedigen pensionsuppgörelse och en politik som skapar fler jobb. Vi lägger nästan hundra procent av tiden på att diskutera småsaker och gårdagen. Det kan inte få fortsätta om man menar allvar med att debatten ska föras mellan vuxna i rummet.
Istället för att fokusera på diskussioner om spelteori borde debatten handla om
framtiden. Vi vet alla att världen förändras otroligt snabbt. Om det är något vi lärt oss av de senaste åren är det att samhällsfrågor inte försvinner från dagordningen bara för att man inte talar om dem. Nu har tiden för väljargenererad agenda börjat, det går inte längre att tysta den stora massan, eller försöka att styra den. Tiden då politikerna kunde sätta agendan helt efter egna önskemål är tack och lov förbi. Det kommer inte gå att backa bandet på denna punkt.
Och alla kan lugna sig. Nationen kommer att få en politisk ledning till slut, även om världsrekordet på regeringsförhandlingar tydligen är över fem hundra dagar. Världen går inte under bara för att den opolitiska ledningen håller i hatten. Kanske regeras regeringskansliet bättre utan en förvirrad politisk ledning som, oavsett vem det blir, kommer att inleda sin regeringsperiod med förhandlingar om det som de egentligen är där för att hantera – Sveriges framtid.