Pål Hollender skjuten under filminspelning
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-27
Dokumentärfilmaren Pål Hollender, 42, flydde skottskadad ut ur Afghanistan sent i går kväll.
Han beskriver händelsen som att ”få en örfil över hela kroppen”.
– Jag hade ingen aning om att det gjorde så fruktansvärt ont att bli skjuten, säger dokumentärfilmaren.
En månads arbete fick ett abrupt slut.
Dokumentärfilmaren Pål Hollender har i 30 dagar befunnit sig i Afghanistan för att göra en film om livet i landet.
I fredags skulle han och hans chaufför, tillika guide, åka till en by i närheten av staden Azra öster om Kabul för att filma några scener.
– Jag hade filmat mycket stadsmiljö så jag ville ha lite mera bilder från byarna, säger han till Aftonbladet.
”Folk vill bråka”
När de färdades i öknen försökte en man vid vägen få kontakt med bilen.
– Det har varit ganska vanligt här att folk sticker in huvudet i rutan och vill bråka. Det kan vara lokalbor, poliser, vad fan som helst, men i det här fallet hettade det till, berättar han.
Pål Hollenders chaufför kände av faran och tryckte på gaspedalen.
– Han räddade mitt liv genom att agera så snabbt. Vi hann väl knappt hundra meter innan vi hörde hur rutan small och sedan började någon skjuta mot bilen. Guiden fortsatte att gasa på och jag hukade ihop mig, det kändes overkligt, säger Pål Hollender.
”Oerhört chockerande”
Sekunder senare kom det.
Skottet som inte missade.
Pål Hollender kände hur en kula trängde in i hans överarm.
– Det var oerhört chockerande. Jag hade ingen aning om att det gjorde så ont att bli skjuten. Jag var helt förlamad i hjärnan av smärtan.
Den panikslagna duon körde genom bergen för att hitta hjälp.
– Det tog väldigt lång tid att komma till en läkare. Jag försökte haka fast armen i handtaget ovanför sidorutan men vi hade bundit så hårt kring skotthålen så armen somnade och jag tappade greppet hela tiden. Jag försökte andas djupt och ta det lugnt för att undvika mer kramp och smärta.
”Skulle hamna i fängelse”
De insåg båda tidigt att de inte kunde åka till ett riktigt sjukhus.
– Min chaufför hade tidigare skrivit på papper hos polisen där han garanterade min säkerhet. Om jag blev skjuten kunde det innebära fängelse för honom. Och jag skulle kanske inte komma ut ur landet. Det skulle kosta oerhörda pengar att muta mig ut.
I en bergsby några kilometer utanför Kabul hittade de en läkare som tog emot dem i ett lågt stenhus.
Bakom den enkla plåtdörren fanns ett skrivbord och en bänk för instrument som Pål Hollender fick sätta sig på. Mannen drog på sig en grön läkarrock och virade sedan sakta av de nedblodade bandagen som skyddade armen och slängde dem i en papperskorg.
Svimmade under behandlingen
När läkaren gjorde rent såret kom chocken. Och smärtan.
Pål Hollender svimmade under behandlingen. Yr och illamående tog han sig sedan med hjälp av chauffören till sitt hotell i centrala Kabul.
– I två dygn har jag varit här nu och försökt låtsats som att jag inte är skjuten, säger han.
Av rädsla för infektioner i skottsåret beslöt sig Pål Hollender för att fly landet så snart det var möjligt.
– Armen är röd och svullen och jag mår fortfarande illa.
Sökte vård i Dubai
Han bokade om sin biljett till första lediga flyg och flög i går kväll från Afghanistan till Dubai. Där sökte han omedelbart vård på ett sjukhus.
När Aftonbladet var i kontakt med honom i natt var han medtagen.
– Såret är tydligen mycket infekterat och behöver snarast operation av död vävnad.
Han ångrar ändå inte att han väntade tills han lyckats ta sig ur landet.
– Jag var tvungen att vänta för min guides skull. Jag kan inte med ord uttrycka min tacksamhet gentemot honom. Han räddade livet på mig. Därför var det så viktigt att komma ut ur Afghanistan snabbt, innan någon upptäckte vad som hänt och satte honom i fängelse.