Jag tömde ölglaset över hans huvud
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-29
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Häromdan åkte jag förbi en busskur och såg hur alla rutorna var smashade och krossat glas låg överallt. När jag senare tar samma väg tillbaka ser jag att även buss-kuren tvärs över gatan råkat ut för samma vandalisering.
Jag slås av tanken på vad som kunde ha inträffat om jag hade varit på plats när det hände. I dag vet man ju inte om man hade kommit undan med livet i behåll om man hade
yppat ens en liten kommentar. Det är det som är så skrämmande. Vi vågar inte längre säga till några skitungar som hittar på djävulskap med risk för vårt eget liv.
Fast det vet i sjutton om jag inte hade gjort det i alla fall.
Jag brukar oftast inte lägga mig i vad andra gör men när nån passerar gränsen för vad jag tycker är acceptabelt – då ryker det ur näsborrarna på mig.
En gång befann jag mig på en derbymatch på Gamla Ullevi och stod en bit från den maffiga hejarklacken där stämningen var på topp. Då kommer det en brötig kille tillhörande Öis-klacken vinglades fram till mig med en nyköpt öl i ena handen. Han vill krama om mig och jag tar ett steg tillbaka, inte bara för att han är överförfriskad utan för att han dessutom råkar ha en stor klick av senap-ketchup-blandning på sin jacka.
När jag påpekar detta säger han bara: det é lugnt jag fixar det.
Så tar han tag i sin jacka och stryker av den kletiga sörjan på en helt ovetande man som står bredvid.
Det är då jag känner röken ur mina näsborrar och jag tvekar inte en sekund på vad jag ska göra.
Först frågar jag varför han gjorde på det idiotiska sättet och när han svarar mig med att det inte gör någonting för att den mannen som nu har senap och ketchup på sina byxor håller på Blåvitt.
Bra, så då får man göra som man vill säger jag och tar hans fulla ölglas och vänder det rakt upp och ner över huvudet på honom.
Oj vad det kändes skönt.
Sen blev det liv i luckan för han blev ju givetvis förbannad och skulle flyga på mig men då behövde jag bara stå och titta på när karlarna runt omkring mig tog hand om saken.
Sen cyklade jag hem till min lägenhet i Mölndal och jag var så glad över att jag hade vågat hälla ut innehållet ur ett glas över någons huvud, någon som definitivt förtjänade det.
Det är ju bara sånt man ser i filmer.
Fast jag var lite rädd när jag flög fram i 180 knyck på min hoj längs Mölndalsvägen.
Men jag var jävligt stolt.