Sanna, 21, hittade sin syster - på Facebook
Uppdaterad 2017-02-17 | Publicerad 2017-01-11
Sanna Fredriksson, 21, har sökt sin storasyster i flera år. För en vecka sedan fick hon kontakt med henne på Facebook, för första gången någonsin.
– Jag tror mitt hjärta hoppade över ett slag, säger Sanna.
Sanna Fredriksson, 21, var sex år gammal när hennes pappa berättade att hon hade en storasyster, vilket Expressen var först om att berätta.
Men uppgiften om storasystern var ett minne blott fram till tonåren, då hon återigen blev påmind om sin okända syster.
– Jag såg på mina kompisar som hade storasystrar och började tänka på min egen. Ville hon veta av mig, levde hon? Jag var 13 år och började söka lite på Google, men det var omöjligt att hitta henne.
Bara namn och efternamn
Sanna är uppvuxen i Ulricehamn med sin mamma, låtsaspappa och syskon men har alltid haft regelbunden kontakt med sin pappa, då han alltid har bott i samma stad.
– Idag har vi en jättefin relation med varandra och ses när vi kan, men jag har inte velat fråga för mycket om min storasyster, så det enda jag har haft är ett namn och ett efternamn.
Sökandet blev viktigare
Idag lever Sanna tillsammans med sin sambo och sonen Emilio, 2, i Borås och ju äldre hon har blivit desto viktigare har sökandet efter storasystern blivit.
– Jag har testat att höra av mig till eventuella släktingar men har bara fått ett ”nej” som svar. Dessutom har jag haft efternamnet felstavat.
Genomslaget
Men förra veckan fick sökandet genomslag. Sanna mejlade några personer med samma namn som systern på Facebook och sökte även på Instagram.
– Hennes son kom högst upp bland alternativen. Så jag gick in på hans Instagram. Jag tror mitt hjärta hoppade över ett slag just då. Han hade identiskt ansikte med min pappa. Han hade exakt hans näsa, hans haka, hans öron, hans ögon. Allt.
Sanna läste kommentarsfältet och såg hennes storasysters smeknamn. Med skakiga händer scrollade hon igenom kontot.
– Hon hade orange hår, precis som jag. Där förstod jag att jag hittat henne, vi hade många lika drag. Jag sökte efter henne på Facebook igen och fick träff, sedan skrev jag ett meddelande.
“Hej! Heter din pappa Bo?”
“Ja det gör han?”, fick hon till svar av kvinnan.
“Då är du förmodligen min syster”, svarade Sanna.
För fler liknande historier – följ Goda nyheter på Facebook
Sedan kom frågorna.
– Vi försökte ta reda på om vi verkligen hade samma pappa, även om vi visste att det var sant. Hon visste inte ens om att jag fanns, säger Sanna och fortsätter.
– Det har varit gråtkalas. Min släkt är väldigt chockade och jätteglada att jag hittat henne. Detta hade nog ingen trott. Nu har vi pratat om att vi ska träffas.
”Det är värt det”
Efter denna händelse är det många som har kontaktat Sanna och blivit inspirerade att själva söka sina okända släktingar.
– Mitt tips är att våga. Skulle syskon eller släkt neka dig, så har du gjort allt du har kunnat och skulle dom ta det valet att inte ha dig i sitt liv, är det deras förlust. Var stark! Och stå på dig! För det är verkligen värt det i slutändan.