Riksdagen gjorde något urbota dumt

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Domarkåren i Sverige står inte högt i kurs i allmänhetens ögon - i varje fall inte om man ska tro de senaste tidernas medieuppståndelse kring flera domslut i olika rättsinstanser som uppges ha kränkt "vanligt folks sunda rättskänsla".

Alkoholisten som körde bil med över två promille alkohol i blodet och dödade en farmor och hennes barnbarn ansågs ha kommit alltför lindrigt undan när Högsta domstolen för några veckor sedan fastställde mannens straff till ett och ett halvt år ovillkorligt fängelse.

För tio dagar sedan var det Svea hovrätts tur att råka ut för alla rätt tänkande opinionsbildares och andra människors förfärliga förbannelser med anledning av en dom mot en tjugofyraårig man som i fyllan och villan hade haft samlag med en tjej som hade någon månad kvar till femtonårsdagen. Mannen kände till att hon var minderårig eftersom hon var dotter till hans flickvän.

Hovrätten sänkte det skadestånd tingsrätten i Eskilstuna hade utdömt från sjuttiofemtusen kronor till femtiotusen. Anledningen ska jag återkomma till. Mannen fick behålla sitt ovillkorliga fängelsestraff.

En barnombudsman, en juridikprofessor samt en åklagare har skarpt kritiserat hovrättsdomen i offentligheten - sannolikt utan att ha läst den.

Sverige är för det mesta ett förnuftigt land och svenskarna balanserade människor. Men inför brott eller fatala mänskliga misstag som rör rattfylla eller sexuella övergrepp mot kvinnor utbryter moralpanik alltför lätt i den allmänna opinionen.

Korsfäst, korsfäst, skallar ropen från kommentatorer, debatt- och insändarskribenter. Få anser sig behöva närmare känna till vad som faktiskt har ägt rum när sådana brott har begåtts. Korsfästelsen är en akt av symbolisk natur, ska markera avskyn för vissa typer av brott oberoende av omständigheterna.

Så är det ingen som fäst sig vid hur trafikolyckan utanför Umeå, som dödade farmodern och barnet, gick till. Bilföraren var inte ensam skyldig till olyckan även om han var medskyldig. Han ska korsfästas för de två promillen oberoende av att farmoderns plötsliga oförsiktighet bidrog till tragedin.

I Strängnäs i somras gick en berusad tjugofyraåring och en berusad fjortonåring och lade sig med varandra. Efteråt tog det hus i helsike när fjortonåringens mamma hade fått klart för sig vad som hade hänt. Hon hade ju flera anledningar att vara arg.

Rättsprocessen rullade i gång och tjugofyraåringen dömdes för våldtäkt, som lagen föreskriver från och med den femtonde april i år. Eskilstuna tingsrätt spädde på det ovillkorliga fängelsestraffet med sjuttiofemtusen kronor i skadestånd i enlighet med vad våldtäkt kan betinga.

Svea hovrätt fastställde fängelsestraffet men ansåg att skadeståndet var tilltaget i överkant. Vad som hade förevarit var en brottslig handling som förut rubricerades som sexuellt utnyttjande av underårig och som betingade lägre skadestånd än våldtäkt där våld och hot har använts.

Detta lyckades moralpanikens språkrör tolka helt befängt. Man påstod att skadeståndet sänktes för att flickan som underårig ansågs ha blivit mindre kränkt än en våldtagen vuxen hade blivit.

Påståendet är så snurrigt att det borde ha fallit på sin egen orimlighet!

Svea hovrätt satte fingret på något mycket viktigt, nämligen att Sveriges riksdag i sin moralpaniska beskäftighet gjorde något urbota dumt när den bestämde att allt sexuellt utnyttjande av underåriga ska betraktas som våldtäkt, även när den unga har varit med på noterna och gammal nog att vara sexuellt aktiv.

Det måste finnas en brottsrubricering som skiljer på om en man har trängt sig på en underårig genom att använda våld, hot eller den ungas försvarslöshet eller om en man har varit självsvåldig nog att krypa i säng med någon han skulle ha låtit bli eftersom han visste att flickan var för ung.

Nu dömde Svea hovrätt för våldtäkt som lagen säger men ansåg att flickan inte hade lidit den skada som aktualiserar det höga skadeståndet efter en våldtäkt.

Låt oss svälja paniken och konstatera att domen väl kan försvaras.

Yrsa Stenius