Läkarnas svek mot offren för vestibulit
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-10-24
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
D
et finns en sjukdom som drabbar framför allt unga kvinnor. Som gör det svårt att gå i byxor. Cykla. Använda tampong. Ha sex. Det kallas vestibulit och tills i dagarna visste jag nästan ingenting om det. Jag visste mer om potensproblem och dess orsaker. Om vestibulit har det helt enkelt inte berättats nog.
Vestibulit är en inflammation i en del av underlivet. Det drabbar främst yngre sexuellt aktiva kvinnor (upp till 27 år). På nättidningen Sourze där jag jobbar har vi just nu en debatt om vestibulit. Jag hade ingen aning om behovet av att få prata, berätta, diskutera, bli förbannad på läkare som inte lyssnat ordentligt, ångesten inför hur länge ens partner orkar. Jag har läst så många gripande texter under de senaste dygnen att jag vill dela med mig av dem till er. Självklart vill jag också påpeka att alla som lider av vestibulit inte har samma starka symptom. Vissa klarar sig "lindrigare" undan.
Leyla Carlsson skriver på Sourze:
"Det kallades brinnande vulva förut - jag tycker att brinnande vulva var ett talande ord. För det bränner. Det känns som ett öppet sår man häller sprit i" Det sägs att det är en ny sjukdom. Men det visade sig, när jag berättade om diagnosen jag fått, att min mamma också har haft det. Hon fnös och sa: Så är det ju, det gör ju ont! För henne har det gått över. Det är vad jag kan hoppas på också, jag kan bara vänta eftersom det inte finns någon kur. För vissa går det över när man blir äldre, men inte för alla. Man kan visserligen göra en operation, men det är inte säkert att det blir bättre. Dessutom är det jättelång väntetid, eftersom inga pengar läggs på dessa operationer. Jag har sökt hjälp sedan 1994, då trodde jag att jag hade fått svamp. Men de hittade inget fel. Den riktiga diagnosen fick jag först fem år senare."
Jag undrar vad kvinnor i generationer före oss behövt gå igenom. Forskning om kvinnokroppen är inte direkt före sin tid, snarare några decennier efter.
Professorerna Britt-Marie Landgren och Karin Schenk är två i Sverige som opinionsbildat för att just forskning på kvinnor ska bli bättre och grundligare, båda har dessutom engagerat sig i 1,2-miljonersklubben som består av kvinnor som kräver att bli tagna på allvar av sjukvården. En gång intervjuade jag en kvinna som skickades hem från sjukhuset med diagnosen "utbränd" när hon i själva verket hade symptom - kvinnlig symptom - på hjärtinfarkt.
Detta kan hända eftersom den mesta forskningen hittills bedrivits på män, till exempel värnpliktiga, då kvinnokroppen ansetts för oberäknelig med sin menscykel och barnafödande och gud vet allt vi kvinnor hittar på. Resultatet av detta blir att kvinnokroppen länge varit oförstådd.
På hemsidan Vaginacenter.com har Johanna lagt ut berättelser ur sitt liv om att leva med vestibulit. Hon skildrar besöken hos läkare som säger att hon har urinvägsinfektion, gynekologer som anser att hon ska gå i terapi för att lära sig "samlagsteknik", mediciner som inte hjälper.
För Johanna började problemen i samband med att hon slutade med sina p-piller. En läkare säger till henne att smärtan kommer ur promiskuitet. Vilken fullkomligt idiotisk förklaring. De flesta tjejer blir inte straffade för att de har sex när de vill med vem de vill. Men det finns flera andra orsaker (forskningen är rätt ny - tyvärr). På Vaginacenter.com skriver gynekologen, och före detta överläkaren på kvinnokliniken i Lund, Lars V Westström, om de patienter han mött och vilka orsaker han ser. Han beskriver tjejerna som bland annat: hälsomedvetna, normala eller underviktiga, problem med stress och prestationsångest, högutbildade, p-pillerätare, har fasta sexuella relationer.
Johanna skriver efter sina läkarerfarenheter "Lita inte på auktoriteter!"
Svikna tjejer - ja, jag skulle tro det.