Väx upp och sluta gnäll, alla föräldrar

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag är äckligt lycklig. Med tanke på att jag har glaset-är-halvtomt-mentalitet och alltid väntar på att det ska gå åt helvete så är jag extremt lycklig.

Jag är ständigt rädd, ängslig och vilsen. Men någonstans inom mig vet jag att jag är lycklig. Och inte bara lycklig, jag är lyckligt lottad. Det är inte samma sak.

En gnällig fan som blir påkörd av en buss och överlever är lyckligt lottad men kan fortfarande vara en gnällig fan.

Jag är inte en gnällig fan längre. Inte sedan jag fick barn. Jag gnäller inte och jag är lycklig. Men enligt en engelsk professor hade jag kunnat vara ännu lyckligare.

Professor Daniel Gilbert vid Harvarduniversitetet har undersökt amerikanska och europeiska par och drar slutsatsen att gifta par med barn är lyckligare än de utan barn.

Joachim och jag väntar vårt tredje barn i september och just nu är vi inne i den där lätt förljugna fasen då vi går runt och älskar varandra och är så självbelåtet nöjda med oss själva.

Vi har glömt att när bebisen är två månader och skriker för fjärde gången klockan tre på morgonen så vill man sticka sylvassa föremål in i ryggen på varandra.

Borta är då de fånlyckliga blickarna och spontana kramarna vid diskbänken. Men innerst inne vet jag att min lyckokurva bara kommer gå upp upp upp tills någon slår mig i huvudet med en planka med en rostig spik i på grund av ren provokation.

Om Daniel hade varit lite smart och frågat mig så kunde jag berättat precis hur det ligger till med de olyckliga paren med barn. De är nämligen bortskämda, Daniel min undersökande vän. Bortskämda individer blir inte lyckliga. De som har det kämpigt och har förmågan att njuta och leva i nuet, det är människor som vet vad lycka vill säga.

Par som skaffar barn tror att de ska bli lyckliga och det blir man. Men man kan inte förvänta sig att det ska bli lätt och att man ska få allt. Och när man inte får det kan man inte sätta sig ner och tycka synd om sig själv och skylla på barnen. Herregud, vad folk skyller på barnen. Och det är helt accepterat. Folk skiljer sig på grund av barnen, folk får inte ligga med varandra på grund av barnen, folk har dåligt med pengar på grund av barnen.

Men väx upp och sluta gnäll. Ingen tvingar er att skaffa barn. Barn är lycka, om man har förmåga att känna efter. Och prioritera dem.

Jag har kommit underfund med att jag är som allra mest lycklig de gånger jag kan slappna av, släppa jobb och annat trams och bara lägga ett pussel med barnen.

Jag blir bättre och bättre på att leva i nuet och njuta av mina underbara ungar. ”Barn verkar öka lyckan medan du väntar dem, men så fort de föds börjar problemen”, säger Daniel Gilbert.

Jamen buhu. Men Daniel påstår också att man kan bli lycklig igen trots att man skaffat barn. ”När barnen blir stora och ger sig iväg.”

Vilket skitsnack. Det är ju då folk skiljer sig. Och trots att barnen är utflyttade vid det laget så sätter jag en peng på att det är barnens fel.

Det också.