Snart får vi se Göran Persson i en huvudkondom

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Världen är inte trovärdig. Det finns för många saker som är sanna, men som är helt osannolika. Saker som skulle få en förlagsredaktör att med ett hånfullt flin dra fram "Tyvärr-kan-vi-för-närvarande-inte-anta"-breven, om världen vore en roman.

Abbas huvudkondom, till exempel. Man kan åka till vilken semesterhåla som helst. Det hjälper inte. I år finns Abbas huvudkondom överallt. I små korgar vid kassan i lanthandeln. I stånd på medeltidsmarknaden. På bensinstationer.

Abbas huvudkondom, den där lilla tättsittande elastiska mössan som ser virkad ut och gärna har glitter i sig, lärde vi först känna på Agnethas skalle i Brighton -74. Det snällaste man kan säga om den är att den då, i det sammanhanget, inte var uppseendeväckande.

Men nu. Abbas huvudkondom har plötsligt, efter trettio år, gjort solokarriär. Är man tjej och under femton klarar man sig inte utan den.

Och här kommer det osannolika. Det som, om det vore en roman, skulle få tryckas på eget förlag, eftersom det saknar all trovärdighet.

Någonstans finns en person som fått idén att lansera Abbas huvudkondom. Det måste ju vara så. Huvudkondomer förökar sig inte på egen hand.

Sånt får mig att läsa annonser om meditationsläger i isolering och absolut tysthet med viss längtan. En mänsklig hjärna har planerat återkomsten av Abbas huvudkondom.

Och huvudkondomen är inte det enda beviset. Verkligheten känns igen på att den är fullständigt overklig. Ta Göran Perssons nyckelben.

Ni kan storyn. Han har ont. Han har otroligt ont. Han håller på att svimma.

Det är synd om honom.

Alla jag känner som slagit av ett nyckelben säger att det är sant. Det är plågsamt. Och man kan inte göra så mycket åt det. Vänta. Tigga till sig lite moffe, om man står på god fot med opiatsnåla doktorer. Ha ont.

Inget att säga något om. Men sättet olyckan skedde på.

Sverige har en statsminister som tycker att det är fullständigt normalt att cykla. I skogen.

Jag vet att sport numera består av sådant där som fallskärmsbowling, störtkanot och basketspeedway. Men någonstans finns någon som tycker att vägar är överskattade. Någon som fått idén att det vore kul att cykla genom slånbärssnår, över trädrötter, under jättelika granar och in i flyttblock.

Någon som fått den idén, utan att skratta. Och sedan förverkligat den.

Och vi har en statsminister som hört talas om det och inte heller skrattat. I stället tog han glatt fram cykeln och körde rakt in i närmaste tall.

Det osannolika är det sanna. Snart får vi säkert se Göran Persson i en av Abbas huvudkondomer.

Johan Hakelius