Hororna hetsas mer än svenska tjejerna

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ronnie Sandahl hade också läst reportaget om svenska ungdomar som festar skalle och kläder av sig på Sunny Beach i Bulgarien. Ett reportage med samma rubrik som alla liknande artiklar genom åren haft i kvällspress, ”Här hetsas svenska tjejer på sexfester”.

Ronnie menade att det här är unga som vill slippa sina roller för ett tag. I sina hemstäder är de stämplade, på charter kan de vara vilka de vill.

Kåta till exempel. Han ville kväva moralpaniken i sin linda.

Jag hämtar tillbaka Expressen från tidningsinsamlingen. Stirrar på bilderna. Jo, jag håller med Ronnie om att ingen vet om tjejerna ”hetsas” till sex eller att visa tuttarna.

Men att det så klart alltid är mest kittlande att tro så. Om reportageteamet inte bara var ute efter att få häftiga bilder och lite fräsig socialporr till text så hade de ju alltid kunnat fråga tjejerna rakt ut om de ”hetsas”.

Men jag vet inte. En av de stora bilderna föreställer en tjej som sitter topless på en häst.

Det framgår inte om hon är instoppad i ett fack hemma i skolan och alltid har drömt om att rida toppless på stranden i Bulgarien.

Bredvid står en äldre man. Han håller hästen hon sitter på. Han ler och då ser man att han saknar några av sina tänder. Hans kläder är slitna.

På en annan bild ligger en kille på en solbädd vid havet. Bilden är tagen på långt håll så det är svårt att avgöra om mannen är vaken, sover eller har däckat på grund av högt spritintag.

Vad han rymt från för fack hemma har jag ingen aning om – plugghäst? Poppis? Elevrådsordförande?

Det sitter en tjej på huk bredvid honom, i höjd med hans snopp och hon håller på med den.

Med andra handen försöker hon skyla sitt ansikte från killens kamrater som står några meter ifrån och tar bilder med sina mobiler. Jag fattar att hon är prostituerad för det står i texten.

Jag får också veta att de fulaste hororna är billigast. Kanske känner hon sig mer hetsad än de svenska tjejerna.

Jag kommer att tänka på det där glassiga Bon-reportaget med alla

kulturpersonligheterna som outade sina sexliv. En av dem var toksåld på öststatsbrudarna i porrfilmerna.

Sedan sa han att det visst finns lyckliga horor. Han kunde skicka en bild på en påstod han.

De där killarna kanske kan skicka sin bild till honom. Eller är hon kanske inte glad? Är det inte ”kul” kanske, att sälja sina sexuella tjänster till packade ungdomar, gubbar och annat löst folk som vill slippa sina fack här hemma för en stund?

Har hon barn? Ligger hon vaken och undrar hur allt ska gå ihop? Knarkar hon? Pluggar? Vad drömmer hon om? Är det kränkande att bli fotad av kundens fnissande kompisar?

Känner hon sig helt tömd på människovärde när hon kommer hem på kvällarna eller räknar hon bara cashen? Får hon behålla dem? Hur känns det att vara en produkt på världsmarknaden?

Hon ingår ju i allt det där spännande som kan köpas för pengar om man har råd att resa.

På Sunny Beach är svennekidsen kungar och drottningar. Det är turism i sin fulaste form, men kanske på sätt och vis även den mest ärliga.

Mannen som håller i hästen som det sitter en barbröstad tjej på, och den prostituerade kvinnan på stranden, är bara små pusselbitar i ”upplevelseindustrins” globala och gigantiska sortiment.

Hur känns det för oss alla egentligen? Ingen vet. Det står bara i Expressen att de fulaste hororna är billigast.

Belinda Olsson