Sveriges och Finlands öde avgjordes – på en flotte

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I dessa dagar i början av juli månad för exakt två hundra år sedan avgjordes Sveriges och Finlands framtid på en flotte i gränsfloden Niemen mellan Litauen och den ryska enklaven Kaliningrad, alldeles nära staden Tilsit.

På flotten hade byggts ett hus och där inne mötte dåtida världens mäktigaste man, kejsare Napoleon, den ryske tsaren Alexander. Strax innan hade Napoleon beseg­rat Ryssland i det blodiga slaget vid Friedland. Eftersom tsaren vägrade möta Napoleon på franskt territorium och eftersom Napoleon vägrade bli gäst hos den besegrade Alexander, lät Napoleon bygga flotten i gränsfloden mellan ryska och franska intresseområden.

Det var två unga män som mötte där. Napoleon var trettiosju år, tsaren bara trettio. Napoleon var herre över Europas då största rike, tsaren var en västerländskt utbildad, lång och stilig ung man som ansågs liberal, men han hade redan i sin tidiga ungdom påverkats av sin diktatoriska farmor, Katarina den stora, och sin sinnessjuke far, tsar Paul.

Tsar Alexander brukar beskrivas som både schizofren och manodepressiv och förblev gåtfull långt efter sin död. Hans kista öppnades nämligen 1920 och befanns vara tom. Rykten hade då länge cirkulerat om att han inte alls hade avlidit 1825, som det stod i alla handlingar.

Han påstods istället ha dragit sig tillbaka till ett okänt kloster. Den gåtan är ännu inte löst.

Nu satt denne unge tsar i storögd beundran inför världshärskaren Napoleon. Alexander charmades av kejsaren som i sin tur blev förtjust i den unge mannen. Deras möte pågick i femton dygn. Hemliga samtal omväxlades med middagar och baler.

Under samtalen där på flotten förändrades Europa för alltid. I hemliga överenskommelser delades Europa upp mellan Frankrike och Ryssland. Frankrike fick mest. Här skedde den första delning av Europa i ett västligt och ett östligt intresseområde. Frankrike fick kontrollen överväst och Ryssland fick i stort sett samma Östeuropa som Moskva sedan dess betraktat som sitt.

För Sverige var det mötet ödesdigert, fast ingen svensk hade en aning om det just då.

Vid den här tiden regerades Sverige av den bisarre Gustav IV Adolf. Han var djupt religiös och hade under sina bibelstudier kommit fram till att Napoleon var Belsebub, den onde, det odjur som beskrevs i Johannes uppenbarelse, som han, konungen av Sverige hade fått i uppdrag att krossa. Napoleon å sin sida betraktade Gustav IV Adolf som konungarnas Don Quijote.

Nu, vid freden i Tilsit 1807, hade Napoleon bara två fiender kvar i Europa att kriga mot – England och Sverige. Alla andra fiender var besegrade. Napoleons vänlighet mot den besegrade tsaren förklaras med att han behövde tsaren i kampen mot England. Det svenska hotet var knappast större än ett litet irritationsmoment, men Gustav IV Adolf hade gång på gång irriterat Napoleon.

Kungens militära åtgärder, som att ställa sig i spetsen för en armé på

50 000 man och försöka krossa

Napoleon från svenska Pommern, tvingade Napoleon att invadera den svenska besittningen, alltså binda upp franska trupper som behövdes på andra håll.

Gustav IV Adolf ville inte ge upp. Napoleon kallade honom ömsom ”galning” ömsom ”dårfink”. Nu under förhandlingarna på flotten i Niemen då Europa delades uppmanade Napoleon tsaren: ”Gör vad du vill med dårfinken i norr.”

Det var alltså klartecken att anfalla Sverige från öster – att ta Finland, som i sex hundra år hade varit en del av det svenska riket. Sverige och Finland var samma land.

Anfallet mot Sverige skulle komma från två håll, för då tsaren gick in i Finland i januari 1808, kom också en krigsförklaring från Danmark. Napoleon sände sin marskalk Jean Baptiste Bernadotte i spetsen för tre divisioner till Danmark för att anfalla Skåne.

Under några veckor stod hela Sveriges framtid på spel. Kungen valde att koncentrera sig på det danska hotet, Finland gick förlorat för Sverige. Därmed försvann en tredjedel av Sveriges yta och en fjärdedel av Sveriges befolkning blev ryska medborgare.

Marskalk Bernadottes anfall blev aldrig av, bland annat därför att britterna hjälpte en stor del av soldaterna, som var spanjorer att desertera. Detta kan anses vara tur för Bernadotte. Hade han kommit till Sverige i spetsen för en invasionsarmé hade han aldrig blivit vald till svensk tronföljare några år senare.

Napoleons uppmaning för exakt två hundra år sedan till tsar Alexander att

göra vad han ville med ”dårfinken i norr”, initierade alltså en kedja av händelser som kom att rita om Nordens karta och förändra livet för miljontals människor i Sverige och Finland.

Sverige slöt fred med Napoleon i Paris i januari 1810. Sverige tvingades då stänga alla sina hamnar för brittiska fartyg och brittiska varor.

I gengäld fick vi tillbaka svenska Pommern och Rügen. Som en vänskaplig gest gav den nye svenske kungen Karl XIII

Napoleon och tre av hans bröder Sveriges förnämsta utmärkelse, Serafimerordern.