Otrogna kvinnor straffas hårdare
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-06-28
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Här följer en sann historia om män och otrohetsnack. Det hände en tjejkompis för några dagar sedan. Hon kommer hem från jobbet, trött. Hennes kille och hans kompisar, alla i 30-årsåldern, samtliga småbarnsföräldrar och ansvarstagande medborgare om vi säger så, tittar på fotboll och blir fulla på folköl eftersom de lider av sömnbrist allihop. Min kompis går och lägger sig men vaknar till någon timme senare av en högljudd diskussion om otrohet. Spridda kommentarer:
"Vad skulle du säga om en sjuttonåring stötte på dig?"
"Om en skitsnygg brud bönade och vädjade, skulle du?"
"Det är jobbigt nu med alla snygga tjejer på stan när det är sommar."
Det ska tilläggas att det också var en del "finare" inlägg om att nej, familjen går före allt, det är inte värt att sabba för ett felsteg och blabla. Men mest dominerades samtalet av det där scenariot att en tjej skulle böna att få ha sex med dem, som om det var några klonade Brad Pitts vi pratade om " Mest handlar väl den önskedrömmen om att fråntas ansvar för otroheten. Hon bara hoppade på mig och böööönade " En lite rörande önskedröm kanske "
Till slut fick min tjejkompis nog och kastade ut allihop inklusive sambon. Sedan sms:ade hon och jag om hur roligt det är att detta killgäng på allvar tror att någon sjuttonåring skulle böööna om att få ha sex med dem "
En killkompis, som tillhörde den utkastade skaran, försökte sedan återberätta händelsen för mig, i en något snällare version, utan sjuttonåringar.
Det störde mig att han inte fattade två saker: Det olämpliga i att diskutera otrohet när ens tjej är i rummet brevid. Idioter! Och detta självgoda liksom "pojkar är pojkar, klart vi snackar om sådant, vi menar ju inget"" Då fällde jag kommentaren att "Du vet väl att vi snackar så där också?"
Han såg väldigt förvånad ut. Jag förklarade att det är ett av de stora samtalsämnena bland tjejer i trettioårsåldern med halvlånga samboförhållanden, småbarn, sömnbrist, räkningar och sex på halvfart. Att man pratar om huruvida det ska vara så här nu? "Är detta resten av mitt liv" eller "finns det någon annan därute" eller "skulle det vara så farligt om han inte fick veta".
Kompisen såg förvånad ut som sagt. Killar, varför tror ni att ni är de enda som håller på? Som tänker och tittar. Som om era flickvänner är så grymt nöjda med er där ni sitter i soffan och halvslumrar framför en dålig film eller ännu en fotbollsmatch och tror att de liksom aaaldrig skulle byta ut er, ens mot Brad Pitt. Hahaha - i så fall är ni roliga. Om ni tror att ni är guds gåva trots begynnande ölmagar, påsar under ögonen och begynnande näshår.
Men så är det. Kanske för att det snackas mer om manlig otrohet. Vad gäller kändisar är det nästan bara män som avslöjas offentligt och spär på myten. Brad Pitt mot Jennifer Aniston. David Beckham mot Victoria Beckham. Mikael Persbrandt mot Maria Bonnevie, Svennis mot Nancy.
Egentligen har vi ju ingen aning om huruvida Jennifer Aniston någonsin gjorde ett felsteg på fyllan, hon kanske hånglade med Vince Vaughn på någon fest medan Brad och hon var ihop? Eller huruvida Victoria har någon ung Barca-älskare som älskar att tillfredställa henne.
Det är den där gamla kletiga bilden av manlig sexualitet som oregerlig, som poppar upp jämnt och ständigt. Män vill jämt. Tänker på sex jämt. Killar vill vara fria. Killar vill se om gräset är grönare på andra sidan. Tjejer vill inte så ofta. Tjejer tänker inte så mycket på sex. Tjejer vill gifta sig. Om tjejer klipper det gröna gräset straffar vi dem om än hårdare än männen. Kanske är det därför det smusslas mer med den kvinnliga otroheten.