En diktator mindre innebär inte frihet
I måndags dömdes 529 Mursianhängare till döden i Egypten. Ytterligare 683 döms snart. Jag minns hur det var att uttrycka lite skepsis, mitt i den arabiska våren. Det ledde inte till några dunkar i ryggen, direkt. Snarare till direkta spydigheter:
”Jaså, du tror inte att araber klarar av frihet? Tror du att demokrati är mindre viktigt för araber? Du tycker väl att araber är underlägsna oss européer?”
Så ungefär.
Jag tvekade en aning att påminna om gliringarna. Nu vet vi ju hur det gick. Vore man lagd åt det hållet kunde man använda de där okloka beskyllningarna för att hävda att araber faktiskt inte klarar av frihet, inte bryr sig om demokrati och är av sämre slag än européer. Man skulle, kort sagt, kunna argumentera för riktigt slippriga ståndpunkter. Och det utan andra verktyg än den logik den arabiska vårens entusiaster givit oss. Deras egna formuleringar.
Men nu var det inte det saken handlade om. De flesta som var skeptiska, såvitt jag kan avgöra, var det inte för att de föraktade araber. De var det därför att de begriper hur komplicerat ett fungerande, fritt, demokratiskt och människovärdigt samhälle är. Det uppstår inte därför att en diktator försvinner. Inte därför att politiska fångar släpps och politiska partier legaliseras. Inte ens genom val.
Allt det där är nog bra. Det kan vara viktigt. Men det blir bara ett steg framåt om samhället klarar av att fungera genom tillit, resonemang och självdisciplin, snarare än rädsla, order och hot. Samhället är medborgarna, inte staten. Klarar inte medborgarna av att fungera fredligt tillsammans, blir resultatet kaos. Vilket i sin tur leder till längtan efter ordning. Vilket i sin tur krattar manegen för en ny diktator.
Det är inget särskilt arabiskt med det. Europa fungerar på samma sätt. Varför tror ni att Napoleon tog över efter franska revolutionen?
Det tar tid för ett samhälle att växa sig fram till egen, diktatorsfri stabilitet. Det finns inget som säger att alla samhällen måste vara på väg åt det hållet. Det finns inget som säger att vi som är där, aldrig kommer att halka tillbaka.
Det är klart att det är roligare att bara vara entusiast. Men om man nu är journalist, ska man inte försöka beskriva verkligheten så bra som möjligt?
Jag undrar om de som var så trosvissa om den arabiska våren att de hånade alla skeptiker, bara gick vilse i sitt eget glädjerus. Eller tror de fortfarande att frihet bara handlar om att vilja?
Dagens byggnad
La Bastille Saint-Antoine i Paris började anläggas ungefär 1370. Den omgavs av en vallgrav och fick med tiden åtta torn. Den 14 juli 1789 stormades Bastiljen, som då var ett fängelse. Två dagar senare började den rivas och i dag står Julikolonnen på den plats där Bastiljen fanns.
Dagens fakta
När Bastiljen stormades bestod fångarna av fyra falskmyntare, två psykiskt sjuka och en adelsman, Greven av Solages, som spärrats in på begäran av sin familj, anklagad för incest.