Det är ju kiltarna som gör världen intressant
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-12-01
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Visst har ni funderat på det där med kilt? Och jag talar inte om det eviga tjatet om vad som finns under den. Skottar har väl under kilten ungefär vad vi andra har i brallorna. Vad är det för särskilt med det? Med eller utan kalsonger.
Nej, vad jag menar är själva kilten. Hur gör man om man inte heter MacDonald, eller MacIntosh eller MacNågotannat? Kan man ens ha kilt då? Och om man kan det, vad får man ha för mönster? Som ni vet har ju varje klan sin egen ruta. Eller egentligen flera olika. Och har man sett Mel Gibson i Braveheart inser man att man inte vill trampa skotska klaner på tårna.
Jag hade turen att stå bredvid en man i kilt häromkvällen, så jag dristade mig till att fråga. Lite försynt, sådär. Det visade sig att han inte heller var skotte.
- Man brukar börja med Black Watch. Men det är egentligen bara att välja den man vill. Det har jag gjort.
Hans val hade fallit på något elegant i rött. Gick bra med kråsskjorta och rejäla knästrumpor. Och så hade han en liten väska framtill på kilten. Perfekt för cigaretter, garderobsbricka och mobiltelefon. Det var svårt att inte bli lite avundsjuk. Fast killen var rätt stor och stark. Det kanske var därför han vågade välja efter eget huvud.
Alldeles ofarligt kan det ju inte vara. Visste du att du löper åtta gånger större risk att bli mördad i Skottland än i England? Delar av samma land i snart 300 år, men skillnaderna består.
Det är bara statistik, men det kan ju vara sant ändå. Sånt tål att tänkas på.
Å andra sidan brukar det sägas att det här med klanrutorna är ett rätt sent påfund. Att många av rutorna hittades på för lite drygt hundra år sedan. Då, när alla skulle bygga sig sin egen nation. Sitt folk och sin historia. Sin särart. Över hela världen uppfanns "urgamla traditioner".
De som säger så där brukar mena någonting mer. Oftast att vi borde strunta i traditionerna. Att det är löjligt att tala om nationer. Att allt bara är påhitt av några snurriga gamla stofiler i ett århundrade som var ofantligt mycket dummare än vårt eget.
Sanningen skulle i stället vara att vi lever på någon slags global flygplats. Ett ställe där gränser är till för att suddas ut och varje hörn har en identisk Coca Colaautomat. En flygplats utan några destinationer, eftersom det är flygplatsen i sig som är målet.
Evig fred, frihet och välstånd utlovas. Bara vi slutar upp med att tro att vi är olika. Men någonting är fel med den där tanken. Förutom statistiken. Det låter som något ett gäng konsulter hjärnstormat fram i VIP-loungen. För det kan väl ändå inte vara meningen att fred och frihet ska vara så tråkigt?
Det är trots allt de olika kiltarna som gör världen intressant. Om man är modig nog att bära en.