Om männen fällts hade jag chockats

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det går chockvågor genom Sverige igen. Männen i gruppvåldtäktsmålet kallat "Småbarnsmamman i Tumba" blev friade. Målet diskuterades i olika tv-soffor och radioprogram, dissekerades på ledarsidor och på stora uppslag i kvällstidningarna under gårdagen.

Hur kunde det ske? frågar vi oss upprört.

Frågan är väl snarare: hade någon väntat sig något annat? Personligen skulle jag ha blivit mer chockad om männen fällts. Personligen blir jag nu för tiden häpen över att tjejer och kvinnnor överhuvudtaget polisanmäler våldet mot dem, jag tänker: hur orkar hon? Vet hon inte vad som väntar?

Juridikens förtrollande värld är fylld av bakåtsträvande domare och jurister som på allvar tycker att lagarna fungerar, att den allmänna opinionen, eller "pöbeln", är ute och cyklar och inte ska lägga sig i sådant de inte förstår. Domare och nämndemän som faktiskt på allvar anser att kvinnor får skylla sig själva. Ja, de säger det inte rätt ut. Men beställ domen i nästan vilket våldtäktsmål som helst så står det där, svart på vitt.

Vore jag konspiratoriskt lagd, vilket jag är, så skulle jag kalla det för kvinnohat.

Marie Carlshamre beskrev det i alla fall väl på Dagens Nyheters ledarsida i går: "Utgångspunkten är klar. I svensk lagstiftning finns en underförstådd förutsättning: kvinnor är i grunden tillgängliga för samlag - så länge inget annat anges. Däremot avkrävs män inget ansvar för att undersöka om kvinnor samtycker till samlag."

Med det i åtanke ser jag Hetluft på TV4 med Gudrun Schyman som gäst. Hon dementerar att hon skulle ha planer på att starta ett feministiskt parti, det verkar mer vara en tidningsanka. Det tycker jag var rätt skönt att höra.

Feminister är ju inte en homogen grupp. Vi har inte alla samma ideologiska grund och politiska uppfattningar. Vissa ser städhjälp som en viktig feministisk fråga, andra sex timmars arbetsdag. Vissa vill ha delad föräldraförsäkring, andra hoppar i taket när de hör förslaget.

Jag tror att Gudrun Schyman är på rätt spår när hon nu ska agera feministisk vilde i riksdagen i stället. För en sak som ändå förenar de flesta feminister och kvinnor överhuvudtaget är ju att många är dödströtta på att de så kallade "kvinnofrågorna" inte tas på allvar. Dödströtta på att inte tjäna lika bra som män och jävligt trötta på våldet mot kvinnor.

Så om Gudrun Schyman kan bli den där finnen i rumpan på sina riksdagskollegor och sakteliga förändra i de redan etablerade partierna, om hon kan få saker som gått i stå att få fart, ja då kanske det lönar sig för alla, både vänster- och högersympatisörer.

För då måste alla övriga partier ta frågorna på större allvar än tidigare och snart har kanske Mona Sahlin endast jämställdhet på sitt visitkort och inte tusen andra ministerposter samtidigt, för att det kommer att anses just så viktigt.

Kör hårt, Gudrun. Och om du allierar dig lite mer med andra intressanta frifräsare, som till exempel Birgitta Ohlsson, så kanske finnen därbak kliar riktigt mycket snart.

Det roligaste med Hetluft i går var ju annars att man såg hur Lennart Ekdahl verkligen försökte verka som en schyst kille som också tycker att patriarkatet är oschyst. Samme Ekdahl som ofta avbryter sin kvinnliga kollega Malou von Sivers mitt i hennes resonemang eller när hon ställer en fråga, genom att helt enkelt ställa en annan fråga eller bara bre ut sig i ett eget, gärna långt resonemang.

Men så i slutet av programmet i går: Lennart Ekdahl skulle presentera Torsten Flinck och hade då satt sig mitt framför Gudrun Schyman så att hon bara stack upp som en liten myra bakom honom.

Schysta Lennart alltså "

Belinda Olsson